tisdag 19 mars 2013

Pausdags?

Gomorron. Bara tisdag. Önskar det vore fredag så att jag snart fick sova lite mer... jag är så förbaskat trött nu för tiden, trots att jag sover minst 7 h varje natt. Tack vare sömntabletten (den icke beroendeframkallande) så sover jag också utan avbrott, men det hjälper inte. Behöver sova mer... Ikväll är enda kvällen denna veckan som jag skall direkt hem efter jobbet. Jag brukar nästan alltid gå direkt hem, så detta är ovanligt för mig. Men sånt är mitt liv nu för tiden, med en massa flängande och farande, och värre kommer det bli. Orkar inte....

När jag kom till Maxi igår så tänkte jag köpa lite sallad i Deli-disken, bara grönsakerna, kyckling hade jag hemma. Men när jag kom dit såg jag till min glädje att de äntligen har börjat med 2 ingredienser som jag bara sett på Maxi Mölndalsvägen: smulig lax och crabfish i strimlor. Dessa 2 ingredienser är vansinnigt goda! Så det blev en sallad med detta och räkor, åt lite igår (var inte hungrig) men sparade det mesta till lunch idag. Ser ni att de har smulig lax (kan inte förklara det bättre) så prova det i en sallad. Så gott!

Angående rubriken. Funderar på om jag inte skall ta en paus från bloggandet. Undrar om någon kommer att sakna mig. Jag har skrivit varje dag sedan september 2008. Det blir svårt att bryta en sådan vana... Men som det är nu, när jag är förhindrad att skriva om det som upptar 100 % av min tid, så känns det inte bra. Det blir ett tvång, och jag har inget att skriva om. Det är ingen bantningsblogg längre, även därifrån har jag ju tagit en paus. Det är bara en blogg om hur förbaskat trött jag är hela tiden... :) Klarar jag av att pausa? Jag har ju som sagt skrivit varje dag... det blir som ett gift. Men jag får väldigt lite gensvar, det är också lite tråkigt. Jag vet att 120-140 personer är inne och läser per dag, det ser jag på statistiken, men ingen säger något. Jag skall i alla fall försöka ta en paus, i alla fall från skrivandet varje dag. Jag finns på Facebook ifall någon kommer att sakna mig :)

Ha en bra tisdag, och på återhörande! Lovar att skriva en liten rad någon gång ibland. Usch, jag har separationsångest... kanske funkar detta inte så bra. Vi får se!


14 kommentarer:

  1. Som du vet läser jag varje dag och jag är fortfarande usel på att kommentera. Det var mycket lättare att kommentera på FB i gruppen.
    Jag kommer att sakna dina inlägg MYCKET!
    Min man som inte alls förstår min passion med bloggläsningen har tom lärt sig att det är bäst att jag får läsa Zitalena på morgonen :)
    Kanske kommer det en vänförfrågan på Fejjan!
    Anar vad du går genom...
    Som du nämt tidigare är skrivandet en del i din "förståelse/bearbetning" så om du inte skriver på bloggen så skriv för din egen skull det i en fin bok eller på datorn.

    Hoppas att Du får en fin dag
    Kram Maggan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maggan, dina ord värmer mycket. Jag blir gärna din vän på Facebook!! Kram

      Radera
  2. Jag kommer sakna dina inlägg. Har läst sedan du började, i stort sett varje dag. Är inte bra på att kommentera, har gjort det några gånger. Saknar dig även i Dukangruppen du fick mig att börja i, men är glad att jag började! Hoppas du fortsätter skriva, men förstår om du inte gör det. Hoppas även att det snart ser ljusare ut i ditt liv. Kram Nettan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nettan. Fina ord :) Dukan is da shit ;) Skicka en vänförfrågan på Facebook, där är jag aktiv! Kram

      Radera
  3. Jag kommer sakna dina inlägg! Men jag förstår hur det är, vi har ju pratat om det innan du o jag. Du kan ju microblogga från mobilen om det skulle kännas nödvändigt, annars finns vi kvar här när orken och lusten kommer tillbaka.
    Se till att ta hand om dig själv, det är inte konstigt du är trött kära vän!
    Finns här!
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite kommer jag nog att uppdatera, väldigt svårt att bryta en sådan vana. Men jag vill bara komma bort från "tvånget" att skriva något varje dag...
      Trött är bara förnamnet...
      Kram

      Radera
  4. Jag kommer sakna dej här. Men som tur är så "ses" vi på fb. Jag förstår dej.
    Va rädd om dej!
    Stor kram från mej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Facebook är bra :) Där kommer jag inte att kunna hålla mig borta!
      Kram

      Radera
  5. Kommer sakna dina inlägg... Men du ska självklart göra som ditt hjärta känner.
    / LCHF i Jönköping.

    SvaraRadera
  6. Gör inte saker som stressar dig just nu. Lyssna på hjärtat och magkänslan. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Orkar inte med stressen. Fast det är ju jag själv som stressar mig, för inte står det skrivet i sten någonstans att jag måste skriva varje dag... :)
      Kram

      Radera
  7. Åh jag kommer att sakna dig, läser varje dag! Jag hoppas att det som bekymrar dig "går över" eller blir bättre snart. Det låter jättejobbigt! Vet ju inte vad det gäller så det är svårt att trösta! Kram Suss Uva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faktiskt riktigt härligt att vara lite saknad :) Som jag just skrev till en på Facebook som skrev samma sak: Detta är bara för att ta bort det självpåtagna tvånget att skriva varje morgon. Eftersom jag inte kan skriva om det jag vill skriva om så blir det bara krystat. Bättre då att jag skriver ett inlägg när jag verkligen har något att förtälja :) Så jag kommer INTE att försvinna. lovar. Tyvärr så kommer det jobbiga inte att gå över, men det blir kanske enklare med tiden. Kram

      Radera