onsdag 29 maj 2013

Frissan idag

Gomorron. Onsdag. Snart fredag. Både vill och vill inte. Det blir så definitivt på något sätt när vi tagit oss förbi fredagen (begravningen). Om det inte var verkligt innan så lär det bli det då. Tur att man inte sminkar sig, för det hade ju inte gått... jag lär gråta floder. Många blir vi, igår gick anmälningstiden ut för "pappas sista fest" och vi var 92 st anmälda. Många av dem har jag inte sett på hur många år som helst, eller som jag brukar säga "på 50 kg". Klädseln skall vara sommarkläder, jag tänkte ha mina vita capribyxor och en topp. Men jag vet inte vilken topp.

Min syster var på loppis i söndags och köpte denna blus åt mig för 20 kr.


Jättesöt tycker jag, men jag känner mig INTE smal(are) i den. Den är som ett tält. Jag vill nog känna mig lite smalare... Därför funderar jag på denna:


Den är ju också lite somrig (tänk vita byxor). Vi får se hur det blir. Kollade på KappAhl, Lindex och H&M igår, men hittade absolut ingenting...

Idag skall jag till frissan i alla fall. Jag har aldrig varit på det stället tidigare, det är kollegan som brukar gå där. Det skall bli spännande. Klipp, färg och slingor skall det blir. Jag går just nu och funderar på HUR mycket de skall få klippa. Egentligen hade jag velat ha axellångt hår, men jag VET att jag får fullständig panik när hårtopparna killar mig i nacken, så då kommer jag att ha tofs jämt. Vi får se. Mörkare skall det i alla fall bli, med guldslingor.

Igår kväll gjorde jag programmet vi skall ha i kyrkan och det var inte lätt. Ytterligare en sak som gör det hela så definitivt. På programmet har vi en bild på sista sidan med en underbart vacker strand med palmer och så havet till höger. På denna stranden går pappa, ensam, bortåt med ryggen åt fotografen. Den är så talande på något sätt. Han är ensam. Jag störtgråter bara jag ser bilden, men samtidigt är den så fin.

En annan sak som får mig att gråta är annonsen vi hade i tidningen i torsdags. Den blev så bra, vi har fått mycket kommentarer från folk att den blev så fin.


(Jag har klippt bort mitt telefonnummer och min mailadress).

Jag tänker inte på pappa precis hela tiden, utan det är mer som om jag får en käftsmäll ett antal gånger per dag/timme beroende på vad jag gör. Just nu handlar det bara om att komma förbi fredagen. Vi har haft fruktansvärt mycket att göra, och det är ganska skönt ändå. Det får tankarna på annat. Men efter fredag är allt sånt slut, och då undrar jag om det kommer att bli ännu mera käftsmällar? Jag har så fruktansvärt svårt att förstå att han inte finns mer! Hur kan det vara möjligt? Han har ju alltid funnits!

Jaha, nu gråter jag igen. Så ovanligt... I förra veckan upptäckte jag att en bit av mitt ena ögonlock var alldeles rött, blodsprängt. Jag hade väl torkat ögonen för hårt så något gick sönder. Det såg ut som röd ögonskugga... inte alls snyggt.

Ha en bra onsdag, så skall jag försöka ha det också... Om bara den förbannade huvudvärken kunde gå och gömma sig (migränaktig, ingen medicin hjälper)...

1 kommentar: