fredag 25 december 2015

En julafton på resanden fot och En mindre bra start

Gomorron för er, gomiddag för mig. Hos er är klockan just nu 5.42, här är den 11.42. Den lär bli betydligt mer innan jag är klar med detta inlägg, det var visst väldigt många bilder jag ville visa. Detta blir ett långt inlägg. Du är varnad :)

Men vi börjar väl från början. Jag hade så mycket att göra på jobbet i förrgår att jag inte hann vara nervös. Det var först när vi satte oss ner på vår lilla julsamling klockan 14 som jag kände att jag började skaka i händerna. Sen kom jag på att det nog var hunger. Jag hade ätit 2 knäcke utan något på till frukost (då var jag inte hungrig) och sen 2 rostade surdegsmackor till det förstärkta fikat kl 10. Nu var alltså klockan 14 och det var ju inte mycket jag fått i mig i form av proteiner, som jag är så beroende av.

De andra åt smörgåstårta, jag fick en räkmacka från Maxi. I vanliga fall brukar det vara sånt där danskt rågbröd under alla räkorna, men då var det en vit landgång = jag åt bara räkorna och ägget. Mums. Jag och 2 kollegor fick blomma för att vi arbetat 20 år på firman, en annan kollega fick en likadan blomma för att han arbetat där i 30 år.


Den står nu på jobbet, jag åkte ju inte hem efter jobbet. Jag har kollegor som arbetar alla icke röda dagar, så den får lite vård :)

Kompisen H kom och hämtade mig vid 15.30, vi hade sagt 16, men hon var tidig och vi var klara. Vi var framme på Landvetter vid 16. Jag var redan incheckad så det var bara att lämna bagaget och gå igenom säkerhetskontrollerna. Lite jobbigt att man måste öppna kabinväskan och ta ur datorn varje gång, den låg underst... Men det gick bra. Sen fikade jag på caféet och pratade med mamma, Marita, mormor och syrran. Lite nervös var jag allt, men inte alls så nervös som jag var när jag skulle flyga till Frankfurt förra gången. Det var den 31 maj 2010 och jag var på väg dit för att göra min GBP. Syrran fick sova hos mig kvällen innan och "hålla handen" för jag var ett vrak. Lite skillnad alltså! Fast till mitt försvar kan jag väl säga att jag faktiskt var väldigt nervös för operationen också, så det var inte bara flygresan.

Flygningen till Frankfurt gick bra. Vi fick en mycket väl inplastad macka på vitt bröd, jag tog några tuggor sen slängde jag den. Jag hade ju bara en timme i Frankfurt och var lite orolig för att jag inte skulle hinna med planet till Bangkok, men det gjorde jag.


Här sitter jag och väntar i Frankfurt.

Resan till Bangkok tog 10 h eller nått, jag trodde det var 10 h 30 minuter, men tror att kapten sa när vi startade att det var 9 h och 45 minuter. Vi kanske hade medvind... Vi fick inte middag förrän 22.30 och det gick inte så bra. Jag hade beställt laktosfritt eftersom risken då är mindre att man får feta såser, som jag mår illa av. Grannen bredvid mig hade också beställt laktosfritt och han fick sin mat först. Sen gick de runt med de andras mat men jag fick ingen. När de skulle ge mig av den vanliga maten påpekade jag att jag inte fått min laktosfria mat. Han kom tillbaka med helt annan mat än den min granne fått. Det måste ha varit det vegetariska alternativet, för där fanns inga proteiner. Det slutade med att jag fick vanlig mat, pasta med köttfärssås.

Sen somnade jag som en stock. Tyvärr. För jag glömde helt bort att ta mina Propavan och vaknade klockan 4. Då var det bara 3,5 h kvar tills vi skulle landa, och alldeles för sent för sömntabletter. De timmarna gick väldigt långsamt. Jag kollade en film, Some kind of beautiful tror jag den hette, med Pierce Brosnan. Note to self: nästa gång du skall ut och resa, ta med läsglasögonen som inte är progressiva. Det är jäkligt svårt att sitta med en skärm 30 cm från ansiktet och försöka se med progressiva glasögon. Mina terminalglasögon, som jag hade med mig, var lite bättre än de vanliga, men inte alls bra.

Efter alla kontroller i Bangkok hade jag ca 4 h kvar tills planet till Krabi skulle gå.

Jag var hur hungrig som helst eftersom "frukosten" lämnade mycket övrigt att önska. Vad är detta??


Jag åt Pad Thai med äggnudlar istället för risnudlar. Så gott. Inte kryddat men det löste jag själv.


Sen köpte jag frukt. Fast den glömde jag nästan genast på toa (jag hade den i en plastpåse som jag inte fick med mig ut, får vara glad att jag fick med mig mina väskor). Om ni fortsätter att läsa så får ni se att det blir temat för dagen...


För en vecka sen eller så fick jag ju ett mail som sa att det sista planets tid hade blivit ändrad. Från 17.20 till 18.55. Men alla verkade inte ha fattat det... Var det verkligen ändrat? Se bilder nedan. Min flight hette PG0263.


På avgångstavlan: 17.20


Stoppade jag in mitt boardingcard i en automat: 17.20


På mitt boardingcard: 18.55


Senare på avgångstavlan hade de justerat till 18.55


På gate B4: 18.55

Det gick i alla fall 18.55. Eller rättare sagt 19.15 eftersom det kom in försenat. Jag hittade 2 svenska tjejer i vänthallen som inte märkt att tiden ändrats förra veckan, de hade printat boardingcarden men inte sett förändringen. De var inte glada för de skulle till Koh Lanta, och det är tydligen 2 färjor dit som slutar att gå klockan 23. De hade bokat privat chaufför för 2.500 bht som nu hade väntat på dem på helt fel tid. Ny chaufför skulle inte hjälpa då de inte skulle hinna med färjorna.

Sista flygningen gick också bra och där var maten mycket god:


Min chaufför hittade mig till slut, han hade väntat vid fel terminal. Direkt när jag kom utanför flygplatsen immade mina glasögon igen. Så fuktigt var det fast klockan var nästan 21...

Jag kom fram och det första jag gjorde var att be de i receptionen kontakta flygplatsen då jag glömt en påse i facket ovanför min plats på sista flighten. Den innehöll mitt uppblåsbara fotstöd och min vita halsduk. De var väldigt vänliga och försökte ringa med en gång, men det mesta var stängt. De skulle fortsätta idag, men jag får nog räkna med att den är borta. Himla synd då fotstödet var bra den långa flighten. Men jag får väl ha fötterna på min handväska, eller ha kabinväskan under sätet framför.

Mitt rum är väldigt enkelt. Toan är ännu enklare. Men inget är snuskigt.

Denna mötte mig när jag kom:


Jag gick och la mig nästan direkt, fast först var jag i den lilla affären i området och handlade lite dricka och lite salta pinnar. På den korta vägen (ca 30 m) mellan affären och mitt rum hände det som inte får hända. Jag tappade min plånbok. Detta upptäckte jag inte förrän nu på morgonen. I plånboken låg ett par hundra bht, de kan jag vara utan. Men mitt MasterCard-kort.... Jag loggade in på banken nu på morgonen när jag upptäckte det, och inga inköp har gjorts. På ICA-banken är det så smart att man kan stänga kortet för t.ex. shopping över internet eller i olika världsdelar. Jag har alltid kortet öppet för internetshopping och nu hade jag öppnat upp det för Asien. Båda är nu stängda men jag har inte spärrat själva kortet än. Jag avvaktar en liten stund för att se om plånboken hittas.

Som TUR är så tänkte jag till lite innan jag åkte hemifrån. Jag har med mig min systers MasterCard-kort, som hon så generöst lånade ut till mig. Bara ifall något sådant här skulle hända. Sån TUR! Nu är jag inte strandsatt i främmande land utan kontanter. Vad som däremot är mer jobbigt just nu är att på plånboken, som hade en kedja i sig, satt min nyckel hem. Den är alltså borta. Nu måste jag byta lås i alla dörrar hemma, det är inte billigt. Mölndalsbostäder ger en 5 nycklar, och tappar man en av dem så kan man EN gång "bygla om" låset eller vad det kallas. Nästa gång måste man byta. Den första byglingen är redan gjord. Så Ing-Marie: läser du detta så måste jag på något sätt få nyckeln när jag kommer hem, annars kommer jag inte in. Jag landar kl 8 på morgonen den 6 januari, så det är ju lite tidigt för dig en röd dag. Vi får komma överens om något i chatten...

Nu skall jag visa er mitt rum, sen skall jag gå ut och se om jag hittar stranden...


Min stenhårda säng med stenhårda kuddar. Som tur är så hade jag med mig en av mina kuddar hemifrån. Det lärde jag mig på Kreta och Teneriffa...


Här är det som är mittemot sängen. Inte en stol så långt ögat kan nå...


Mitt rum. Där utanför står 2 stolar, så jag tog in en och sitter nu på den med datorn på sängen (på en kudde) för att skriva. :)


Som sagt, inte någon snygg toa. Men det är rent. Det är det som är huvudsaken.


Bara ett kalt rum med toa, dusch och handfat.

Nu sitter jag här och fryser, för AC:n är på för fullt. Så skönt, men jag sitter rakt i draget. Jag hade ju kunnat flytta på mig...

Ha nu en bra juldag, så återkommer jag med mer nästa gång.

Och tack Hanna för julklappen!!


1 kommentar:

  1. Vilken otur med plånboken. Hoppas den kommer tillrätta.
    Toan såg inget rolig, men skönt att det var rent iaf.
    Ha en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera