Mycket bra skriven krönika

Gomorron. Sitter och drömmer mig tillbaka lite. I dagarna för 10 år sedan var vi alla barn och barnbarn och hälsade på pappa & Marita i Puerto de Mogan på Gran Canaria. De hade lämnat Sverige ett halvår tidigare för sin jorden-runt-segling. Vi hyrde 3 lägenheter och hade det väldigt mysigt i en vecka. På söndag är det 35 år sedan de gifte sig, så vi firade då deras 25-årsdag genom att låtsas att det var den 13 december, inte 13 november. Glögg, julmust, lussekatter och pepparkakor dukade vi upp.

Åter till den kalla och mörka verkligheten... Igår var jag iväg till moppeverkstaden och lämnade in moppen för att den skulle få vinterdäck. Lika bra att göra det INNAN den första snön/halkan kommer. På vägen dit så åkte jag återigen om Lidl. När jag var där i förrgår köpte jag ett bröd som jag blev väldigt förtjust i.

Det är ett holländskt rågbröd, surt och gott. Jag har ju lite svårt för mjukt bröd, men har upptäckt att bröd av denna sorten går bra. Innehållsförteckningen säger rågmjöl, vatten, vetegroddar, jodsalt, rågkli och surhetsreglerande medel. Det är väldigt saftigt, och smart nog förpackat med 2 skivor i varje förpackning. Alldeles lagom till ett "tyngre" mellanmål, som det jag äter på förmiddagen på jobbet. Det innehåller säkert en hel del konserveringsmedel, eftersom sista förbrukningsdag är någon gång i januari... men det må vara hänt. Gott, enkelt och smart förpackat, så jag köpte ytterligare ett gäng paket. De går ju att frysa också.

Jag köpte faktiskt en tröja på Lidl också... inte precis där man brukar köpa kläder. Det var en herrtröja, en mörkt grå stickad enkel tröja, som såg väldigt skön ut. Den kostade bara 139 kr, så jag chansade på att den skulle passa. Det gjorde den, nu gäller det bara att se hur den blir efter en eller ett par tvättar...

Igår läste jag en väldigt bra krönika i Metro. Den hette "Choklad lika stark drog som kokain" och var väldigt bra skriven. Läs den! Det hon skriver i början, om att fett och socker i kombination är en lika stark drog som kokain, är väldigt intressant. För så känns det, man är maktlös ibland. Inte katten står det kokainförsäljare och lockar i vartenda gathörn... men fett och socker är OK att locka med. Men slutet fastnade jag ännu mer för. Det hör lite ihop med det jag skrev häromdagen, det att vi överviktiga blir (oftast) väldigt förnedrade av de som skall hjälpa oss; d.v.s. läkarna. Hillevi Wahl skriver i krönikan:

Det som gjorde mig lite sorgsen, dock, var hur flera där pratade om ”tjockisarna”, som en konstig grupp som bar sig helt irrationellt åt. Som, trots all information om hur man ska träna och äta för att må bra, ändå envisades med att stoppa i sig onyttigheter. De pratade om dem som en annan sorts folkslag. Precis som andra pratar om alkisar.

Och jag tänkte att de här kostrådgivarna aldrig kan hjälpa en enda människa, om de inte inser vad det egentligen handlar om: Sug och en större sårbarhet hos vissa människor, och om detta svåra, att vara människa.

Så bra skrivet!! Egentligen borde det vara lag på att alla dietister skall ha varit feta själva... så att de vet vad det handlar om. Håller ni inte med mig? Hur har ni blivit behandlade av dietister/läkare m.fl. under åren? Jag har ofta känt mig förnedrad och som om jag var/är värd mindre än alla andra (normalviktiga). Det skall bli spännande att se hur dietisten jag skall till på måndag kommer att behandla mig. Som en idiot eftersom jag inte lyckats gå ner nästan något på 1 år? Eller med medkänsla och bra idéer?

Ha en bra torsdag!