Gomorron! I natt har jag bara sovit 4,5 h... alldeles för mycket som snurrar i skallen tror jag. Tur att det är fredag, kan somna kl 17 ikväll om jag vill :) Att vakna runt 3-3.30 är det sämsta för mig. Jag kan inte bara somna om, utan det tar en stund. Vaknar jag 3.30 som idag är jag redo för att somna om ca 30 min före klockan ringer. Inte bra.
Igår morse var det alltså dags för besök hos dr Björn på vårdcentralen. När jag satt där i väntrummet och väntade på min tur var det 2 saker som slog mig. Den första var "blir jag inte sjuk nu så blir jag aldrig sjuk". Det var en tjej i väntrummet som snorade, hostade och nös väldigt mycket, hon skulle egentligen haft munskydd för att skydda oss andra... Det andra var att jag har väl varit på vårdcentralen i olika ärenden kanske 20 ggr de senaste 8 åren, och bara en gång har jag haft samma läkare som jag haft en annan gång... Tyvärr var det när jag skadade min fot för 7 år sen. Den läkaren som gav mig helt fel instruktioner om hur jag skulle använda/inte använda min skadade fot träffade jag 2 ggr, och när jag var där en tredje gång och träffade en ny läkare och fick reda på att jag gjort helt fel så var skadan redan skedd. Foten hade låst sig. Typiskt att det var då jag hade samma läkare 2 ggr i rad.
I vilket fall som helst så fick jag träffa dr Björn, som jag aldrig träffat tidigare. Drog min historia och han lyssnade på hjärtat (perfekt) och mätte blodtryck (mycket bra värden). Berättade om alla försök jag gjort och hur jag kämpat i 30 år. Först fick jag känslan av att han var lite motvillig till att skriva en remiss, men det kändes på slutet som om han ändrade sig där. Han sa att mina värden (han tittade på olika värden tagna för 1 år sen) var "alldeles för bra". Att väntetiden skulle bli lång. "Givetvis skriver jag remissen, men det kommer inte att gå fort". Upplyftande. Sen skickade han mig på provtagning, tyvärr var det ju ingen som talat om för mig att jag skulle vara fastande. Tog långtidssockret och andra prover, sockret fick jag svar på med en gång. Perfekt. Om man någon gång skulle ha dåliga värden hade det varit ett perfekt tillfälle. Frågade om det skulle hjälpa om pappa skrev något, och det skulle det inte.
Stannade kvar en halvtimme på jobbet och åkte direkt till Carlanderska. Jag skulle bara ha förvirrat Cornelia om jag gått hem och stannat en kvart och sedan gått igen. Väl där så visade det sig att vi var ca 20 pers. som skulle vara med på informationsträffen. De som ledde det hela var doktor Torsten, dietisten Hanna, en sjuksköterska jag glömt namnet på och så Sara, som opererades för ett år och en vecka sen. Först var det en ren presentation om vad gastric bypass är och hur det funkar. Dr Torsten höll i det och Sara fick svara på lite frågor under tiden. Sen visade det sig att det satt ytterligare en f.d. patient i publiken, som var där med sin dotter som skulle göra operationen. Hon hade opererats för 14 månader sen och dottern var 18 år. Vad avundsjuk jag blev! Tänk att få göra en sån här operation redan när man är 18 år! Hela livet framför sig. Det känns som om jag har gått miste om så mycket i mitt liv, tänk om man hade gjort den för 25 år sen...
Informationen var väldigt saklig, inte säljande alls. Det var för- och nackdelar som drogs upp, biverkningar och annat som kunde gå fel. Hela tiden jag satt där så kände jag "detta är rätt, detta är för mig". Det var en skön känsla. Sara svarade på massa frågor, hon hade gått ner 40 kg. Hon berättade att ibland kom hennes godissug tillbaka, så det var inte bara en dans på rosor. Hon fick skärpa sig och hade märkt att hon kan gå upp. Så allt rosenmålades inte som en underkur, utan det krävs jobb och engagemang. Dietisten berättade om hur måltiderna kan se ut efteråt och sköterskan berättade om själva vården där och uppföljningen. Båda f.d. patienterna vittnade om hur deras liv hade förändrats, och damen med dottern berättade även att hennes pappa gjort operationen också. Så dottern skulle bli tredje generationen.
Jag frågade om de visste något om väntetiden om man gick via landstinget och de andra personerna i publiken svarade på det. Det fanns folk där som stått i kö i 3 år och fått höra att de kunde få vänta 2 år till. En tjej hade fått remiss från sin läkare och sen fått vänta 7 månader innan hon ens blev kallad till obesitas-enheten på Sahlgrenska, och sen hade hon blivit nekad operation. Detta för att hennes BMI låg på precis 40 och hon inte hade några medicinska orsaker som t.ex. diabetes, precis som jag. Hon hade, precis som jag, ont i kroppen, men det räckte inte. Då bestämde jag mig. Jag är INTE beredd att vänta flera år för att sedan få ett nej. Jag vill inte slösa bort mer tid av mitt liv. Jag skall göra detta SNART. Jag frågade om hur de låg till i bokningarna nu och de berättade att de nu bokar operationer för mitten av maj. Jag sa att jag har en ganska liten tidsperiod som jag kan göra det på, pga jobbet, men det skulle inte vara några problem. Så nu gott folk är det bestämt! Jag fyllde i hälsodeklarationen och kommer att bli kallad till ett möte inom 2 veckor.
Jag skall dock kolla upp det Tina skrev i en kommentar för ett tag sedan, det där om att kontakta Sophiahemmet och sedan Vårdslussen och få betalningsförbindelse. Det blir ju lite jobbigt om jag skall opereras i Stockholm, man måste åka dit innan och det tar ju inte precis 5 minuter. Men jag har det i bakfickan i alla fall. Att jag fyllde i hälsodeklarationen igår var inget bindande. Jag bara känner så starkt att jag vill ha detta gjort före sommaren. Just nu orkar jag knappt med mig själv, tycker så fruktansvärt illa om mig och orkar inte ens tänka på att gå en hel sommar till och inte göra någonting. Det är mig det handlar om, jag måste sätta mig själv i första rummet. Allt barkar åt helvete känns det som och jag orkar inte med det längre.
Chattade just med Jenny på msn och hon gav mig lite tips om vårdgarantin. Skall definitivt kolla upp detta. Fick en länk till en sida där de listar sjukhus som tar emot patienter från andra län och när det gäller obesitas/fetma är det bara sjukhus i Stockholm och Uppsala som gör detta. Synd. Jobbigt med återbesök och om något går fel. Men jag skall undersöka detta, jag har inte helt slått det ur hågen. Givetvis hade det varit skönt att slippa betala själv!!
Oj, det blev ett långt inlägg, men ni ville ju ha rapport :) Fredag idag, så jag börjar 7. Dags för frukost för mig och Corny. Ha en bra dag och njut av att ni kan fredagsmysa ikväll. Själv är jag inte mycket för fredagsmys, det blir lite annorlunda när man bor själv. För övrigt brukar ju jag däcka i soffan...
Kul att höra att det gick bra och var intressant igår! Hoppas denna metoden kommer vara den rätta för dig. Synd bara att de inte hade någon där som hade gjort operationen för längre sedan. Det finns ju en del studier som har tittat på långtidseffekten..
SvaraRaderaFörstår att du inte vill resa, och att det är jobbigt om operationen kommer att ske här uppe, men om du kommer till Sthlm så kan ju i alla fall vi träffas :)
Vad skönt att du hittat nåt som känns rätt för dig!
SvaraRaderaOch att du bestämt dig!
Önskar dig all lycka och hoppas du snart får din operation, på ett behagligt avstånd hemifrån! =)
Kram!
http://mammaT.blogg.se
Tack för dina sms igår, va bra att allt gick bra. Du vet var jag finns om du undrar över något. O nej, allt blir INTE en dans på rosor efter op'n. Man kämpar varje dag, men det är en helt annan kamp än när man ständigt går på diet eller "missköter sig".
SvaraRaderaKRAM
Kul att höra att det gick bra! :)
SvaraRaderaGick till på samma sätt på vc för mej med förutom detta med att jag ska ha kontakt m vikt-ssk först.
Emma: Pappan till damen i publiken hade ju gjort den för (tror jag) 7-8 år sen, och sen visade de undersökningen som du påtalade för mig på msn. Den var ju lite mer långsiktlig.
SvaraRaderaTheresa: Nu verkar det ju bli ännu längre bort... haha.
Katarina: Jag kommer definitivt att ha en miljon frågor sen. Lovar att återkomma!! Så skönt att ha dig! Kram
Louice: Jag hade kontakt med distriktssköterskan angående vikten för 3-4 år sen, så jag har redan gått den ronden. kanske därför jag slapp.