Jag älskar min lägenhet!

Gomorron! Nästan vanlig tid jag skriver på nu :) Här skall allt återgå till det normala så att vi inte blir förvirrade. Jag har till och med koll på att det är tisdag idag, har varit lite dagvill de senaste dagarna... Varning för att även detta inlägg kommer att bli långt, så mycket har hänt sedan jag lämnade internetcafét...

I söndags efter jag kommit tillbaka från internetcafét mådde jag skit. Dels värmen, fick värmeutslag i hela ansiktet och såg/ser ut som värsta tonåringen (acne). Och dels magen. Denna förbannade mage. Förstoppning big time. Fick ju 2 flaskor med "astronautdryck" av dietisten som jag skulle ha på hemresedagen, en på flygplatsen och en på vägen hem i bilen. Fick en extra som jag intog under söndagen men varje gång jag tog en klunk mådde jag illa. Trodde det berodde på förstoppningen. När jag kom tillbaka till mitt rum fick jag ett stolpiller. Verkade bara lite. Ett par timmar senare fick jag det mindre angenäma nöjet att få en slang i baken där de hällde massa vätska. Verkade bara lite. Senare på kvällen fick jag en vit äcklig kletig medicin som skulle intas med massa vatten. Inte så där lätt att få i sig massa vatten när man mår illa och har ont i magen, men jag gjorde mitt bästa. Gjorde lite verkan under natten, men definitivt inte fullt ut. För att få igång magen så passade jag på att packa allt som jag inte behövde under måndagsmorgonen. Gick och la mig.

Vaknade tidigt och duschade. Gjorde mig klar och satte mig sen och spelade spel för att fördriva tiden. Ronden kom och jag fick OK från professor Weiner. Fick också min operationsberättelse på engelska. Kl 8 fick jag frukost (nu markerad med "ohne laktose") sen var det bara att vänta tills kl 9 då den beställda taxin skulle hämta mig i entrén. När vi gick ut ur hus C och över innergården så kände jag bara FRIHET!! Taxin körde mig ända fram till rätt ingång, och sedan var det lite letande innan jag hittade Lufthansas Special Services-disken. Fy katten vad slut jag var när jag kom fram dit. Hade väl promenerat 10 minuter eller så, och resväskan jag lånat av kollegan var superbra, för det är en sån med handtag och hjul som snurrar 360°, så man behöver inte ens "vika" den och dra den, man kan bara hålla i handtaget när den står upprätt och dra. Trots det var jag slut. Jag blev incheckad i disken, glömde av att fråga om ett bra säte, men det fick bli som det blev (och det blev bra, en plats närmast gången). Sen kom en elbil och hämtade mig, jag hade ju beställt Wheelchair assistance. Och vilken tur det var att Christa hade tipsat mig om det! Vilken stor flygplats Frankfurt har!!! Jag hade ALDRIG orkat gå den vägen själv, inte en chans. Det var riktigt kul att åka elbil, och vi hämtade och lämnade en del andra på vägen. Det var ju inte så att jag hade bråttom, klockan var 9.30 och mitt plan skulle gå 12.30. Blev avsläppt vid gate 40, långt bort från alla affärer...

Där satt jag alltså ett bra tag, öppnade min första austronautdryck och mådde illa vid varje klunk. Stoppade vid 2 och insåg att det bara skulle bli vatten för mig på vägen hem. Strax innan det var dags att borda planet så frågade jag en tjej vid disken hur det skulle bli när vi kom till Landvetter; skulle jag gå av först eller sist (assistans även där)? Jag skulle gå av sist. När vi skulle borda ropade de ut mitt namn så jag fick gå på allra först :) När jag kom till ingången av planet så stannade jag och sa till stewarden att jag inte ville gå på. Varför, frågade han? För att jag är rädd sa jag. Både han och en stewardess var sedan så himla goa mot mig under hela resan, frågade ofta hur jag mådde osv. Men det är ju bara själva starten som är problemet, sen var allt OK. Väntade tills alla andra gått av när vi landat och fick sen åka vanlig hederlig rullstol. Jag tror vi måste tagit en genväg för jag passerade aldrig tullen. Bagaget hämtades, mitt var märkt med Priority, så det kom nästan först. Att flyga med assistans är kanske något man alltid skall göra?

Kära syster skolkade från jobbet och kom för att hämta mig och hemresan gick bra tills jag kom på att jag inte hade den blekaste aning om vart mina nycklar var... I ösregnet fick vi stå och rota igenom mitt bagage utanför min dörr. Hade vi inte hittat den hade vi fått åka över till apoteket i Sisjön där grannen jobbar, hämtat hennes nyckel, gått in hos henne för att hämta min. Men till slut hittade vi den, jag hade lagt den i handväskan, som jag hade som handbagage när jag åkte. Hade ryggsäcken som handbagage när jag åkte hem... Skulle ge syrran den öppnade och den oöppnade astronautdrycken, för de var ju laktosfria så de var säkra för henne. Hon som har studerat tyska kunde dock utläsa på innehållsförteckningen att de visst innehöll soyamjölk, men också vanlig mjölk!! Hur f-n kunde dietisten vara så korkad att hon gav mig dem? Hon VISSTE ju!! Inte så himla konstigt att jag mådde skit i 2 dagar!!

Vilken känsla det var att öppna ytterdörren och gå in i mitt hem! Å vad jag älskar min lägenhet! Syrran tvingade mig att direkt värma en av mina tidigare tillagade soppor, hade ju bara ätit en liten portion fruktsoppa på morgonen och nu var klockan 15.30. Tog taco-soppan och den var faktiskt god, om man blundade när man åt den. Färg och konsistens som en nyfödd bebis avföring säger väl allt??

Vilade en timme och sedan kom kollegan H och hennes man och hämtade mig, vi skulle hämta Corny.

Så här såg det ut när vi såg varandra. Vad bilden inte berättar är att strax efter den togs så vände kattskrället rumpan åt mig och gick därifrån. Madame var lite sur på mig minsann.

Här får jag hålla henne på nåder, något hon annars heller inte tycker om. När vi kom hem så surade hon en stund, sen har det bara varit gos och kel för hela slanten. Vi sov nära nära i min säng i natt och hon är min kompis igen.

När jag nu kollar på operationsberättelsen som jag fick igår så är jag ännu mer övertygad om att jag gjorde rätt sak. Med lite googlande har jag kommit fram till att de hittade 2 saker när de gjorde lapraskopin och ultraljudet, som inte hade upptäckts annars. Dels hade jag ett litet bråck på diafragman (som de fixade under operationen) och dels hade jag "fatty liver", d.v.s mycket fett på levern. Det är inte bra. Åtgärdas med viktnedgång och träning. Det skall vi fixa!!

Idag skall jag till doktorn på vårdcentralen, får se hur länge jag blir sjukskriven. Har med mig ett papper med alla mediciner jag behöver ta för resten av livet, enda kruxet är att det är på tyska. Har mailat Christa om en snabböversättning, får se om jag hinner få det innan jag åker. Hoppas jag orkar kickstarta moppen, för det vore smidigt om jag slapp ta bussen. Orkar ju inte gå så långt ännu, och jag måste till apoteket också.

Ser ni den minskade vikten i min ticker ovan? Från -6,0 till -11,2 på 12 dagar :) Jippe!!

Ha en underbar dag, själv skall jag vila den tid jag inte är ute. Mycket krafter att samla! Kram till alla som stöttat och peppat och hejjat på mig när jag varit borta!!