Nyduschad och redo!!

Gomorron! Har beställt telefonväckning, de ringer om 20 minuter, men som ni märker vaknade jag av mig själv :) Vaknade kl 5 efter en natts oavbruten sömn. Hade ju så himla ont i går natt, i rygg och ben, men i natt tog jag en av de enorma kuddarna (ytstorleken är som 2 vanliga kuddar, men de är inte så tjocka) och la under magen. Svanken minskade och jag sov uppenbarligen mycket bättre.

Att inte få dricka mer än ½ glas vatten så här på morgonen är en plåga. Jag har hällt upp ett ½ glas som jag smuttar lite på då och då. Det skall räcka 1,5 h till... Tänkte att jag lämnar mitt hotellrum vid 7.45, för det tar väl lite tid att betala räkningen också. Det är väl 5 min promenad härifrån till sjukhuset, men nu skall jag ju släpa på allt mitt bagage också, så det tar ju längre tid. Det står i papprena att jag bör vara där vid 8.30.

Är jag nervös? Lite, men inte så mycket som jag trodde jag skulle vara. Visst pirrar det i magen, jag kan inte erkänna annat, men jag är väldigt förväntansfull. Detta känns verkligen som "the first day of the rest of my life". Fast man kan väl egentligen säga att det var i söndags, då jag började min resa hit...

Gillar inte att jag inte kommer att kunna hålla kontakten med er underbara människor där ute, ert stöd, era tankar och lyckönskningar här och på Facebook betyder så otroligt mycket. Jag kommer ju att kunna skicka korta meddelanden till er, men inte kunna läsa vad ni svarar. Jo, det kan jag ju i och för sig, men det kostar en fruktansvärd massa pengar. 35 kr/mb (då räknar man trafik åt båda hållen). Men kanske jag kopplar upp mig med mobilen på fredag eller så, för att jag inte kan hålla mig... Hoppas att de "släpper ut mig" lördag och/eller söndag, som de gjorde med Jonas, då kan jag ta mig till ett internetcafé.

På måndag kommer syrran och hämtar mig på Landvetter, tror planet landar 14.05. Vi har också en "back-up-plan" om hon skulle få förhinder, då har goda vännerna Lilian och Anders lovat komma. Sen när jag kommer hem bär det iväg nästan med en gång igen, då kollegan H har lovat köra mig så vi kan hämta Cornelia. Cornelia har det förresten väldigt bra på kollo verkar det som, får rapporter från "plast-moster" L på Facebook. De har varit ute på promenad med koppel och det var väl så där lagom intressant. De har ju ingen balkong, och Corny brukar ju gilla att kunna gå in och ut, men det där med att gå på gräs och sånt var inte så spännande... Första gången hon kom dit, för ett par veckor sedan när vi provade 2 dygn, så genomsökte hon hela lägenheten noga innan hon slog sig till ro på en köksstol. Nu hade hon tydligen gått nästan direkt och lagt sig i gungstolen, så hon kände igen sig!

Idag blir det alltså en massa undersökningar, inklusive gastroskopi under narkos. I morgon "smäller" det. Mamma skall ta kontakt med Christa på Fecit på eftermiddagen, som skall ringa till sjukhuset och kolla hur det gick. Sen skriver mamma ett inlägg här på bloggen, själv ligger jag på intensiven och har inte tillgång till mina saker. Kommer upp på rummet någon gång under torsdagen.

Ni får ha det så bra, och tack än en gång för allt stöd. Det är helt otroligt egentligen, inte en enda gång sedan jag bestämde mig för att detta var den rätta vägen för mig, har jag fått kommentarer som ifrågasätter mitt beslut. Inte här på bloggen och inte i verkliga livet. Jag har märkt på forumen jag läser att många måste försvara sig och så, inte ett dugg sånt! Helt otroligt!! TACK och kramar till alla!