lördag 22 oktober 2011

Äntligen (dubbelt upp)

Gomorron. Det första Äntligen i rubriken syftar på att jag nu har varit och simmat på Valhalla för första gången på länge. Det var så skönt! Det är verkligen lyxigt att komma dit. Fräscha omklädningsrum och duschar, härlig bubbelpool med stora, kraftiga bubblor, stora härliga pooler där det är lugnt och skönt. Verkligen lyxigt är det. Att inte behöva stressa, att kunna sitta ner i den sköna bubbelpoolen i 10 minuter (max. tid man får sitta där) och bara ta det lugnt är härligt. Efter simningen var jag inom ICA Focus och lyxhandlade lite. Det är dyrt där, så det blir bara sånt som jag inte hittar någon annan stans. Köpte min favoritost, Slance Danica 10 %, stark och god. Den finns på mitt Maxi också, men inte i mindre bit än 1,6 kg. Här köpte jag den över disk och fick precis så stor (eller liten bit) som jag vill ha.

Nu skall jag vara hemma lite mindre än 2 h till, innan bussen till mamma går 11.46. Framme 13.28. Jag skall inte vara där länge, bussen tillbaka igen går 16.58, men det räcker för att peta lite på valparna och äta middag. Sen när jag kommer tillbaka till stan så skall jag kolla in detta, Amandas 30-årsjubileum:


Det skall bli så roligt! Jag skall gå tillsammans med en f.d. körkompis, Eva. Jag frågade på Facebook, strax innan biljetterna släpptes, ifall någon ville gå med mig. Mina föräldrar hade gärna gått, men då var det meningen att de skulle vara bortresta denna helgen (vilket inte blev fallet, men nu är biljetterna slut). I vilket fall som helst fick jag efter några dagar ett mail från Eva där hon berättade att hon köpt biljett till mig med. Utan att fråga först :)

Det andra Äntligen i rubriken är detta: Jag har ÄNTLIGEN fått kontakt med en dietist som kan GBP. Det är en tjej som har privat mottagning 1 dag/vecka och sen jobbar hon på Västra Frölunda Specialistsjukhus, med just GBP. Jag skall dit måndagen den 14 november. Vi pratade lite i telefon igår, och vi får se vad som går att göra eftersom det gått så lång tid sedan operationen. Det skall i alla fall bli bra att se vad hon tycker om mitt intag, för mycket eller lagom. Återkommer med rapport. Gratis blir det inte, men det får det vara värt.

Och på tal om det jag skrev igår, om att jag måste ta det lugnt. Under hela tiden jag skrev inlägget hade jag totalt blockerat att jag faktiskt var ute på en promenad i torsdags... jag tog det alltså inte lugnt. Inte en lång promenad, men ändå...

Ha en bra lördag!

5 kommentarer:

  1. Hej Lena!

    Hoppas hoppas att dietisten kan ge dig lite goda råd! Jag läser här regelbundet och sedan ganska lång tid men kommenterar sällan men jag vill bara säga att jag beundrar verkligen din styrka! Du kanske själv kan känna dig misslyckad när resultaten inte kommer men även om vikten inte går ner så som du önskar så är det ju i alla fall helt säkert att all din motion och dina bra matvanor har en positiv inverkan både fysiskt och psykiskt, du får aldrig tvivla på det! Ge aldrig upp de goda vanor som du har skaffat, oavsett vad som händer eller inte händer med vikten! Du är beundransvärd, det handlar inte om siffror på vågen utan det handlar om att du har ändrat ditt liv och bestämt att ta hand om dig själv och din kropp för att du är värd det! Jag önskar dig all lycka till och jag säger det igen, ge inte upp! Men utan att överdriva som du sa tidigare, det är ju självklart inte bra om kroppen blir överansträngd av för mycket träning :-)

    Stor kram, Julia.

    SvaraRadera
  2. Åh, Lena vad bra med dietisten... hoppas att hon kan stötta dig!

    Vad mysigt det var att se dig med valparna på FB... ha en fantastisk kväll.

    Kram!

    Kati

    SvaraRadera
  3. Va skönt att du fått tag på en dietist! Hoppas hon kan hjälpa dig på något sätt.
    Tack för bilden, den är uppe på bloggen nu ;)

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Julia:
    Tack för dina fina ord. Det värmer verkligen. Känner mig som en riktig "hypocrite" (fick slå upp det, hycklare säger vi visst på svenska)... Äter man som jag gör och rör sig som jag gör så borde man gå ner i vikt. Men det gör inte jag. Kan inte göra annat än kämpa... Fast det går i rejäl uppförsbacke... Det känns skönt när man får bekräftelse ibland :) Kram

    Christer:
    Oj, såg inte detta förrän nu, lägger in ett inlägg till senare.

    Kati:
    Åk och hälsa på dem! De var söta :)
    Kram

    Katarina:
    Vassego för bilden... tar en när matchen är slut också så du kan skryta ordentligt... Kram

    SvaraRadera