Det gick bra

Gomorron. Torsdag. Lönedag. Betalat lite räkningar. Tänker på hur tacksam jag är för att jag inte sitter och väntar på att det skall bli den 25:e och lönen kommer in på kontot. Tacksam för att jag har så jag klarar mig och slipper vända på slantarna. Tacksam för att jag kan sätta undan pengar varje månad. Så har det inte alltid varit. Innan jag fick det jobbet jag har nu så frilansade jag för mitt gamla jobb (en översättningsbyrå) och stämplade upp resten. Då fick jag vända på varenda krona och man satt verkligen och väntade på utbetalningarna. Dit vill jag aldrig igen, och hoppas att jag inte hamnar där!

Gårdagen gick bra. Ni som är vän med mig på Facebook vet redan att jag överlevde det hela :) Jag var ju inte riktigt säker på att det överhuvudtaget skulle bli någon operation, jag tyckte papillomet var väldigt litet. Jag har haft det i många år, och det har alltid varit så litet, men nu kom jag på att det kanske inte gick att ta bort. Jag kände det ändå hela tiden, vare sig jag petade på det eller ej, så jag ville gärna ta bort det. Jag gick ständigt omkring med känslan av att ha "sömn" i ögonvrån.

Jag fick ta bussen dit, för jag fick inte lov att köra efteråt. Efter en snabb undersökning av läkaren konstaterades det att det visst gick att ta bort det. Någon föreslog att jag skulle lyssna på min talbok under tiden, men det gick inte. Allt sånt måste låsas in i ett skåp, tossor på fötterna, hätta på huvudet och rock på mig. Bedöva själva ögat med en droppe. Läskigt. Kändes som en tandläkarbedövning i ögat, och ögonlocken ville inte vara uppe.

In i operationssalen, i en tjusig stol och så fick jag en duk med ett hål för ögat fasttejpad i ansiktet. Sen kom det värsta. Bedövningssprutan. Aj satan vad äckligt det var och ont gjorde det också. 4 ggr stack han mig. Sen kände jag bara hur han ryckte och drog lite och så var det klart på 10 minuter. Han slapp sy utan tejpade bara ordentligt med steristrips. Så här snygg blev jag.

Det ser ju ut som det sitter en stor plupp med något mellan ögat och tejpen, men det är bara blod på tejpen. Och jag har INTE bruna ögon... mysko ljus. Mina ögon är gröna...

Hade jag använt hjärnan igår morse hade jag insett att jag kanske inte skulle få duscha på ett par dagar. Duschade inte igår morse eftersom jag gjorde det i förrgår på simhallen. Smart. Not. Nu får jag inte duscha förrän på lördag. Mitt hår kommer att se väldigt fint och fräscht ut i morgon. Kanske kan jag duscha ändå, om jag tejpar massa plast över ögat? Eller också får det bli flätat hår...

Jag åkte hem via Frölunda Torg där jag snabbt var inom Telia för jag skulle köpa en telefon de hade erbjudande på (trådlös hemtelefon). Men de hade bara telefonen inne, inte bluetooth-headsetet man fick på köpet, så jag åkte vidare hem. Fast först var jag inom Hemköp och köpte mig en läcker lunchsallad med massa grönsaker och kyckling, räkor och tonfisk. Mums.

När bedövningen släppte fick jag rejält ont inte bara i ögat, utan också en go skallebank. Knaprade Panodil hela eftermiddagen/kvällen. Jag tog i alla fall semester igår så jag slapp jobba, det var skönt. Idag har jag fortfarande ont, både i huvudet och ögat, men jobba skall jag. Tyvärr kan jag inte gå direkt hem från jobbet idag då det är torsdag = dags för psykologen. Så jag hoppas huvudvärken ger med sig under dagen.

Nu är det i alla fall skönt att det är gjort. Läkaren skulle höra av sig med provresultatet när de kom, men det oroar jag mig inte för.

Ha en bra torsdag!