Tack

Gomorron. Wow, jag är helt överväldigad av era fina kommentarer här och på Facebook. Det värmer verkligen. Egentligen skulle jag vilja skicka er alla en sån här...

... men det går ju inte, så ni får nöja er med en virtuell chokladask (bild lånad från Marabou). Och choklad är ju inte nyttigt ändå, så det är väl lika bra att den inte är ätbar :)

Varje gång det ramlade in en kommentar här och på facebook igår så fick jag kämpa mot "Allan" (så heter han som hela tiden säger emot mig). Var jag värd alla positiva ord? Hur kan jag vara en inspiration? Jag kände mig tidvis som en bedragare, för jag har ju inte gjort något speciellt. Eller rättare sagt, jag har ju inte gjort det tillräckligt fort, tillräckligt bra, tillräckligt "whatever". Å vad jag hatar Allan som hela tiden skall opponera sig. Trycka ner mig i skorna istället för att låta mig verkligen njuta av alla snälla ord. Jag har jättesvårt för att ta positiv kritik/uppmuntran. Måste träna på det.

Varenda gång jag får en positiv kommentar så kontrar jag med ett "men" eller pratar bort det hela. Detta är om den positiva kommentaren handlar om mig. Handlar det däremot om mitt jobb så kan jag ta emot den. Men å andra sidan har jag väldigt bra självförtroende när det gäller mitt jobb, men i övrigt är det kasst.

Om man skall skoja till det lite förresten, så har jag ju faktiskt inte gått ner 50 kg på drygt 4 år. Jag har ju gått ner 80... För jag gick upp 30 av de 40 jag gick ner med Xtravaganza, och de är ju också borta nu. Jag kollade på bilderna flera gånger under dagen igår, och jag känner inget som helst samband med den tjejen. Det är inte jag. Jag ser visserligen jätteglad ut på den första bilden, men på insidan var jag jätteledsen. Jag hade vunnit en tävling i en butik för stora kläder (den finns inte längre), och vinsten var en makeover med ny frisyr och nya kläder. Kortet är taget på en modevisning där jag "visade upp mig" i min nya frisyr och mina nya kläder. Usch vad jag hatade att alla glodde på mig.

Igår var jag ute på lunch med Malin och Hanna. Jag hade tänkt äta salladsbuffén på Bilia, men när vi kom dit så var det tacobuffé också. Jag har inte ätit tacos på säkert ett år, så jag hoppade på det. Skrattade gott när jag tagit maten, för jag glömde visst av att jag inte kan äta lika mycket nu för tiden. Tyvärr så åt jag mer än jag borde och blev alldeles däst i magen. När jag äter för mycket (eller för mycket kolhydrater/socker) så reagerar jag med att sömndumpa. Att sömndumpa, för er som inte är opererade, är mycket jobbigt. Det är inte så att man bara blir lite trött, som t.ex. när man ätit för mycket julmat, utan man blir skittrött. Helt otroligt trött. Och det är inte så smart att vara det en fredagseftermiddag på jobbet... Speciellt inte när man sitter och håller på med enformiga arbetsuppgifter. Eftermiddagen bara kröp fram och jag gäspade nästan käken ur led. Funderade på att tejpa upp ögonen med Steristrips...

Direkt hem och krascha på soffan. Somnade och sov väl drygt en timme. Det var oundvikligt, men tyvärr tillhör jag den skaran folk som INTE blir piggare av att sova middag. För att jag skall bli pigg måste jag sova 3-4 h. 1 h räcker inte. Vaknade alldeles mossig i huvudet, men hoppade in i duschen. Ja, jag vet att doktorn sa att jag inte skulle duscha förrän idag, men jag var tvungen. Å så skönt det var. Helt gudomligt. Sen lite mat i magen och jag kände att livsandarna började återkomma. Steristripen ramlade av ögat när jag duschat, och jag fick ta loss det helt. Doktorn sa att jag skulle ha det på en vecka, men jag ser ingen som helst anledning till att ha plåster fortfarande. Det är bara en liten röd prick, inget sår eller skorpa. Så jag kör utan :)

Idag har jag lite ärenden. Måste handla, har slut på ALLT viktigt (d.v.s. kalkon, kvarg och ägg). Veterinären har någon happening, så all Cornelias specialmat (svindyr) har 20 % rabatt. Måste dit och bunkra. Till torget för ytterligare ett försök att köpa en telefon, har chattat med Telia på Facebook, så om de inte fattar vad erbjudandet de hade innebär, så får jag väl visa upp chattet...

Hoppas ni får en skön lördag! Glöm inte ställa om klockorna i natt! Det skall bli massa minusgrader i natt/i morgon bitti, så jag skall passa på att frosta av frysen. Avslutar med en text som nu figurerar på Facebook, den är riktigt kul:

Jag hörde från en vän att det blir vintertid i helgen, klockorna ska flyttas. Kände att jag måste börja i god tid... Har redan flyttat klockan från sovrummet till vardagsrummet o klockan från vardagsrummet till badrummet. Svårast var mikroklockan...Nu är hela mikron i sovrummet o svår att använda. Gick allt rätt? Jag höll på en timme i alla fall, det var väl en timme man skulle flytta på klockorna? Är helt slut... Det här känns så onödigt på något vis, varje år samma sak och hela vintern måste jag nu igen vänta på att få flytta tillbaka mikron till köket. Nu blev jag lite orolig när jag läste i tidningen att vissa telefoner o datorer är självgående, undrar var jag hittar dom på söndag morgon när jag vaknar... :/ Hur är det med bilen då, den har ju också klocka? Ändrar den position själv under natten, var hittar jag bilen på söndag? Vill bara dela med mig av detta, kom ihåg och börja i god tid och jag hoppas verkligen att allt går bra för dig med..."