Gomorron! Oj, idag är jag trött... I går kväll så läste jag lite för länge, så att jag kom förbi min trötthet. Sen var det svårt att somna. Somnade väl inte förrän vid midnatt, så det har blivit 5 timmars sömn i natt. Men jag sov faktiskt en timme ute på altanen igår :) Satt ute i blåste och löste korsord. Solen sken och jag hade just ätit middag och blev lite trött. Tog bort ryggstödskudden på hammocken och la mig ner och somnade. Några gånger satt Cornelia och skrek på mig, men jag somnade om. Den katten gillar verkligen inte när jag sover någon annanstans än i sängen! Hon låter rent ut sagt förbannad när hon skriker på mig.
Nu går vi in i vecka 16 och min operation är vecka 22. Tiden rusar. Igår fick jag reda på alldeles för sent att det skulle vara en träff med folket från forumet viktop. Kompisen J skulle gå, det var så jag fick reda på det. Hade varit kul att träffa andra som skall eller redan har opererats. Kanske hinner de med ännu en träff innan det är dags för mig? Det finns ett forum till, viktdropp, men de verkar inte ha någon avdelning där man kan stråla samman för möten. Har inte hittat någon på dessa 2 forum som skall opereras i Tyskland mer än Jonas. Hade varit roligt att få kontakt med någon som redan varit där. Men Christa på Fecit sa att hon kunde sammanföra mig med Carolina som var den som intervjuades i tidningen Sjukhusläkaren, reportaget som satte igång allt för mig.
Inget speciellt för övrigt hände igår, var och handlade, det var allt. Glömde givetvis att köpa tandkräm, har bara några ml kvar nu... Får väl ta mig en tur till i eftermiddag. Det man inte har i huvudet får man ha i benen! Inte kunde jag bunkra mineralvatten heller, de hade inga sådana där billiga 6-pack. Kanske nästa helg?
I morgon fyller kära mor år, men jag skall inte dit. Hon vill inte ha något kalas. Hon funderar på vad hon vill ha i födelsedagspresent av mig, och det lutar åt ett eller flera par örhängen. När hon var och hälsade på mig i San Francisco runt julen 1990 så var vi på marknad i Berkely. Där köpte hon ett par örhängen som hon aldrig har tagit av sig sedan dess. Inte förrän de antagligen fastnade i mössan nu i vinter och ett av dem försvann.
Ha en bra måndag! Hoppas ni är piggare än vad jag är :)
Hoppas du snart får kontakt med någon annan som opats i Tyskland, förstår att det kan vara skönt att få lite svar.
SvaraRaderakram
Vilka ovanor din katt har :) Inga som helst skrupler i att väcka dig när helst det passar och sen bara krypa ihop och somna själv! Tror bestämt du har skämt bort din katt en del :)
SvaraRaderaTänk vad tiden ändå går fort, snart är du där, nyopad och nöjd.
SvaraRaderaUndrar om du blir opad innan mig?
Jag har ringt i dag till Sahlgrenska.
Mamma Mia
Låter som du kommit på den perfekta pressenten, klart hon ska ha ett par nya örhänge!
SvaraRaderaKatarina: Nu har jag fått ett telefonnummer, skall försöka ringa ikväll. Kram
SvaraRaderaEmma: Du skulle höra hur jag skriker och gapar på henne när hon väcker mig, så i det avseendet är hon inte bortskämd. Men sen sticker jag inte under stol med att det är hon som bestämmer här :) Hon äger ju mig, inte tvärtom!
Mamma Mia: Hoppas du får tid snart, men jag tror också jag blir opad före dig. Lycka till!!
Sandra: Tyvärr kunde jag inte få tag på ett par tills idag, kollegan Malin gör ju smycken, men hon hade inga delar hemma för att göra örhängen... men det kommer att fixas snart!