Ett gott skratt förlänger livet sägs det...

Gomorron. Oj, oj, oj vad jag är stel i ryggen idag. Inte konstigt efter gårdagens övningar. Vaknar och kollar på termometern och det är 2 minusgrader ute. Vill inte. Jag skall ju sticka iväg och simma om mindre än en timme. Det får bli tjocka vår- och höstjackan idag, och vantar. Undrar om det räcker, kommer att vara som en ispinne på moppen...

Igår gjorde jag någonting som jag har tänkt länge. Istället för gymmet så drog jag ner persiennerna i vardagsrummet och laddade DVD:n med en skiva med Zumbafiler som jag "hittat" någonstans på nätet. Det var en nybörjarkurs; först en 1-timmes instruktionsfil där de gick igenom alla steg uppdelade i 3 delar, och sen en träningsdel på 20 minuter. Att jag inte skrattade ihjäl mig.... För det första har jag noll motorik och koordination. För det andra har jag fruktansvärt svårt för att följa sådana instruktioner, kan inte bara se att tjejen på TV:n sträcker ut ena benet utan jag måste aktivt tänka tanken "sträck ut benet". Detta har till följd att jag är otroligt mycket långsammare än den som visar. Sen har jag ingen taktkänsla heller.

Alla steg visades i 3 "easy beats". Första innefattar benen i ett mycket långsamt tempo, och då bara själva steget, inga andra rörelser. Steg 2 så lades armarna till och tempot ökades lite grann. Steg 3 så kom höfterna och tempot var nu mycket snabbt. Om man säger så här: jag klarade oftast steg 1, efter många repetitioner, ibland funkade inte ens det enklaste steget. Sen blev det knepigt. Jag fick mig många goda skratt och var otroligt glad för att persiennerna var nedfällda. Jag hade varit tvungen att döda alla som såg på ifall de var uppe... Så fort höfterna skulle blandas in så blev mina rörelser mycket ryckiga, därav ryggvärken idag. När det blev för svårt så stod jag bara still, med kortslutning i hjärnan. Min lilla skalle klarade inte av att processa alla rörelser som gjordes och det blev kortslutning.

Nej, Zumba bland folk är inget för mig. Jag skulle misstänka att jag var väl  ungefär lika smidig som en 50-årig karl med stor ölmage... ni vet en sån där som tror att han är Gud på dansgolvet efter ett par öl. En gång gick jag på enkel Step up med några kollegor, bland dem en kille. Killar skall tydligen ha svårare för sådant än tjejer. Han var bra mycket bättre än mig i alla fall, och jag gick därifrån med en skadad hälsena som jag fortfarande har problem med, 10 år senare.

Någon på Facebook gav mig tipset att testa Zumba for kids, det kanske är enklare? Skall se vad jag kan hitta... Annars får det förbli ett roligt minne och en dröm att ha takt, koordination och motorik.

Jag kom alltså inte ens igenom instruktionsdelen på en timme, utan gav upp efter 40 minuter. Jag hade i alla fall rört på mig ordentligt, det var ju huvudsaken. Jag har lovat mig själv att försöka en gång till någon annan dag, men jag tror knappast det blir någon bättring.

Alldeles snart nu skall jag packa simväskan och sticka iväg, sen blir det jobb hemma fram till lunch. Jag fick förresten brev från Sahlgrenska igår, jag har fått tid på kirurgmottagningen den 1 juni kl 14.30. Min läkare på vårdcentralen remitterade mig ju dit eftersom han misstänker att mina dåliga kalk- och proteinvärden, samt förhöjda PTH-värden, tyder på att jag har problem med bi-sköldkörtlarna. Det skall bli spännande att se vad specialisterna säger. Det är alltså där de som opererats på Sahlgrenska går på sina återbesök.

Ha en bra tisdag, och glöm inte den tjockare jackan idag!