Hemma

Gomorron. Äntligen hemma! Så skönt det var att sova i sin egen säng. Borta bra men hemma bäst stämmer verkligen. Mitt täcke. Mina kuddar. Min goa Tempur-madrass. Sov som en klubbad säl från 20.30 till 07.40. Jag hade kunnat sova ännu längre, men jag skall försöka få ordning på tiden eftersom jag skall jobba i morgon. Klockan är just nu 23 för mig (08 här), så det är ju lite galet...

Carol lämnade mig på flygplatsen vid 15-tiden i måndags. Säkerhetskontrollen var rigorös. Av med skor, bälte, jackor, allt i fickorna, packa upp datorer, surfplattor, vätskor, läppklet, småpengar you name it. Sen fick man gå in i en maskin och sära på benen och sträcka upp armarna och så blev man scannad. Man kunde välja att inte göra det (opt out) men då fick man genomgå en väldigt noggrann "pat down". Vad heter det på svenska? Ni vet när man känner noga på utsidan kroppen?

När jag klarat mig igenom den kontrollen, och fått på mig allt igen, så gick jag mot min gate och letade efter ett ställe där jag kunde få lite vin. Behövde det för mina nerver. Hela jag blir som ett getingbo bara jag kommer in på en flygplats. Inte bekväm alls. Givetvis låg min gate längst bort, det gör den alltid... men där fanns ett matställe. Köpte en kycklingmacka, ett glas vin (i plastglas) och en flaska vatten.

Betydligt billigare än på Landvetter, har för mig att samma typ av inköp kostade 180 kr när jag åkte till Kreta. Detta kostade $ 20, vilket är ungefär 140 kr. Vinet var gott (White Zinfandel) och ett glas till slank ner.

Som vanligt så bröt jag mer eller mindre ihop bara av att gå på planet, men det finns alltid någon snäll flygvärdinna/flygvärd som står och pratar med mig en stund. Det hjälper. Denna gången var det en väldigt trevlig svensk flygvärd som lugnade mig en stund. Så mycket bättre att erkänna att man är skräckslagen än att försöka dölja det. Jag har märkt att om jag får "avreagera" mig lite innan jag sätter mig i flygstolen så får jag inte panikångest i starten. Då är det bara OBEHAGLIGT (med versaler) men inte mer än så.

Starten gick (uppenbarligen) bra och vi kom iväg. Efter maten så tog jag mina sömntabletter (tog 2, maxdosen) och somnade. Vaknade efter ett par timmar av kraftig turbulens, men var så groggy att jag gled in och ut ur sömnen i ett par timmar till, så länge turbulensen pågick. Kraftigt oväder och jetströmmar ovanför Canada och Grönland. När jag kvicknade till var det 4 h kvar så jag sov nog (till och från) 4 h i alla fall.

På Kastrup så visade det sig att SAS pajat min resväska, ett av handtagen var helt av. Handtaget på långsidan. Ställde mig i kön för reklamation och fick reda på att "sådant ersätter aldrig SAS" men här får du ett nytt handtag som du kan montera på. Jomenvisst. Så synd att jag måste göra sönder fodret på resväskan för att komma åt skruvarna. Fan också.

Min tågbiljett gällde för hela dagen, men platsbiljetten bara för ett visst tåg. Jag hade kunnat ta ett tåg en timme tidigare, men när jag gick ner på perrongen och såg den enorma hopen med människor som skulle på tåget 14.46 så bestämde jag mig för att vänta en timme till. Jag hade ju slösat lite extra pengar på en förstaklassbiljett, och hade ingen lust att stå i andraklasskupén bara för att det inte fanns plats... När mitt tåg kom var det precis det som hände; de som inte hade platsbiljett fick stå upp i gångarna med allt sitt bagage. Vi i den lilla förstaklasskupén hade hur mycket plats som helst i våra rymliga skinnsäten :) Somnade lite ibland, var vaken lite och resan på 3,5 h gick smidigt.

På centralen väntade Hanna och hennes dotter Stefania. Så gulligt att de kom och hämtade mig. Jag hade ju shoppat en del åt dem på Victoria's Secret, så de var snälla nog och hämtade mig. Och ännu snällare när de stannade till vid Maxi så att jag kunde få handla lite mat. För nu jäklar i min lilla låda skall det Dukanas! Den laktosfria maten jag beställt på planet var mer eller mindre nästan bara kolhydrater. Magen stod i 14 hörn när jag kom hem. Jag mår inte bra av kolhydrater! Det skall bli så skönt att slippa dem! Och min älskade kvarg, den har jag saknat! Skulle ju aldrig kunna bo i USA... finns ju inget laktosfritt!! :)

Handlade basic-varorna ägg, kvarg, kalkon, rostbiff och naturell lättyoghurt. Invägning i morse. Inga vackra siffror, men ändå inte så illa som jag hade trott. Vägde mig senast i september och sedan dess var det bara +1 kg. Men det är ändå en massa fluff som skall bort. Så nu kör vi. Någon som är med? Spelar ingen roll vilken metod du kör. 2013 var ett skitår när det gäller vikten och allt annat som hände (förlusten av pappa var det viktigaste) så 2014 måste ju bara bli bättre. Eller vad säger ni?

Ha en bra dag!

Söndag och måndag

Gomiddag. Klockan är strax efter 11 måndag förmiddag. 4 h kvar tills vi åker till flygplatsen. Ja, ni vet vad jag tycker om det. Tänkte jag skulle roa mig en liten stund med att skriva om de sista 2 dagarna.

Söndag morgon följde jag med Carol till en Farmer's Market. Alltså en marknad där det såldes frukt och grönsaker (och annat). Att bo i California innebär att man kan få färska lokala grönsaker årets alla dagar. Kanske inte alla grönsaker året om, men det finns massor hela tiden. Mycket är organiskt.

Här handlar Carol massa grönt.

Marknaden.

Olika sorters potatis.

Sen åkte vi hem och lämnade det vi köpt och hämtade upp yngste sonen Max. Vi körde honom till flygplatsen, han skulle tillbaka till college i Philadelphia. Efter det var det lite andra ärenden innan vi styrde hemåt. Jag passade på att hoppa av vid Stonestown Galleria, där jag var häromdagen. Det ligger bara någon km från familjens hus. Ulrika blev glad då jag här hittade den "hand sanitizer" som hon beställt. Hittade den i stan också, fast med fel lukt (skulle vara pepparmint).

Köpte några till mig också, men inte pepparmint, gillade inte den doften.

Jag passade också på att köpa på mig ett STORT lager kaneltuggummi. Fattar inte att vi inte har denna underbart goda, starka smak hemma.

30 paket. Tror ni det räcker ett tag? Älskar dem! Man kanske skulle börja importera...

Hem och vila lite, sen ut igen. Nu skulle vi gå på bio. Saving Mr Banks hette filmen, och huvudpersonerna var Emma Thompson, Tom Hanks och Colin Farrell. Den var jättebra! Fast ändå bättre hade den nog varit om jag någon gång sett eller läst Mary Poppins... Den handlade nämligen om Walt Disney's (Hanks) kamp om att få filmatisera P.L Traver's (Thompson) Mary Poppins. Colin Farrell spelar Traver's pappa i återblickarna till hennes barndom. Här är den officiella trailern. Kommer på svensk bio runt Alla Hjärtans dag tror jag det var.

Vi var i alla fall mycket nöjda båda två. Definitivt ingen action, och ingen kärleksfilm heller. Mer en långsam drama med underbara karaktärer och skådespelare.

Hem och ganska tidigt i säng. Såg de sista avsnitten av 10:e säsongen av NCIS innan jag somnade.

Klockan ringde 06.00 och det var bara att gå upp. Jag hade sagt att jag skulle följa med Carol och Cimarron på deras måndagspromenad på beachen, tillsammans med massa andra hundägare. Satan i gatan vad kallt det var nere vid vattnet. Det blåste rakt in från Stilla havet, och utan att räkna in vinden var det bara 10°C, men det var mer nära noll om man räknar in vinden...

Tyvärr blev det ingen promenad av för oss. Cimarron är inte alls bra. Hon har tydligen haft en parasit och slutade äta i november. Nu äter hon igen men har fått ett stort svårbehandlat sår ända in till benet på en av bakbenen. Idag kunde hon inte alls stödja på det. Just i denna stund är de hos veterinären. Det går snabbt utför med denna hund (14 år) och Carol tror inte att hon klarar sig veckan ut. Hoppas det, för Ed är bortrest och det vore för hemskt om hon behövde gå igenom avlivningen ensam. När jag var här december 1999 hade de precis fått hunden.

Här är en bild på familjen 1999 framför julgranen (har alla bilderna inscannade på datorn):

Å herregud. Det bär mig emot att visa nästa bild. Men så här såg jag ut då. Fy fan rent ut sagt. Mina 15-20 kg som jag vill gå ner nu är ju INGENTING om man jämför hur jag såg ut. Jag blir så ÄCKLAD av mig själv...

USCH!!!

I alla fall, efter den misslyckade strandpromenaden shoppade vi lite mat till Carol på Safeway och Trader Joe's. Kul att få följa med på lite vanliga ärenden. Sen hem och jag har nu packat och duschat och sitter väl egentligen bara och väntar på att vi skall åka. Jag har förresten fotograferat huset lite. MYCKET stor skillnad mot huset i Oakland. Detta huset märker man att någon bor i. Väldigt mycket saker framme, stökigt och smutsigt och tidvis till och med ofräscht, men mycket trevligare än det sterila huset jag bodde i första veckan.

Carol och Cimarron i köket.

Carol gör så otroligt fina lapptäcken. Detta är en bit av hennes syrum.

Har ni sett en sån smart glasfiberplatta hon har på symaskinen?

"Mitt" rum.

Huset.

Så nu har jag slagit ihjäl en halvtimme.... 3,5 h kvar tills vi skall åka. Var är mitt vin?? Håll nu tummarna. Tyvärr så sover ni när mitt plan lyfter (02.35 svensk tid) men om någon skulle RÅKA vara uppe kan ni ju hålla en tumme eller två...

Hör av mig när jag kommer hem. Landar i Köpenhamn 13.25 svensk tid på tisdag. Sen tar jag tåget (har bokat första klass!) 15.46 om allt går rätt och är hemma i Göteborg 19.20. Förhoppningsvis hämtar Hanna mig, annars tar jag en taxi. På återhörande!

Lördag

Gokväll igen. Lördag idag alltså. Näst sista kvällen over here. Bävar rejält för flygresan nu....

Idag tog vi sovmorgon. Jag gick upp vid 8 och började packa, men Brian och Susan syntes inte till förrän vid 10. Då var jag färdigpackad. Jag packade ungefär som jag skall packa på måndag, bara för att kunna provväga. Väskan vägde 19-20 kg, så jag har marginal (får ta 23 kg).

Vid 11 kom min första "unge" Parker med familj. Parker var 7 år när jag passade honom, hans lillasyster var 5. Parker är nu 31 år...

Parkers fru Catherine (hon är från England), Parker, Brian och lilla Philippa, Pippa kallad. Vilket charmtroll! Lite utstående öron, mörkbruna ögon och dubbla skrattgropar i kinderna!

Vi promenerade 2 kvarter till en jättemysig restaurang. Vi hade inte bokat bord och skulle egentligen inte fått plats, men vi sa att vi kunde äta fort så de fick in oss.

Jag tog en macka (alla dessa mackor... äter dock bara lite bröd och mest innehållet) med torsk och grönsaker. Så gott. Trots att jag tog bort nästan allt bröd orkade jag bara halva.

Som tur är så är det inte alls oartigt att be om en "doggy bag" här, det är snarare så att de frågar om de skall packa ner resterna, så Parker fick min macka med sig hem. Denna gången bjöd inte jag utan det gjorde Brian och Susan.

Sen hem där vi sa hej då. Fick detta fina kort på unga familjen Farrow.

Chloe (katten) gillar INTE deras hund. Jäklar vad hon fräste :)

Sen körde de mig till BART och jag hoppade av halvvägs mellan stan och flygplatsen. Där hämtade Carol mig.

Sonen Max skulle låna bilen, så vi var hemma en stund. Då passade vi på att leta efter Reebok Easytones till mig. Jag hade letat i massa affärer under veckan, men inte hittat några. Men vi hittade online, och vi räknade ut att de var så pass mycket billigare här att även om vi beställde dem hem till Carol och hon sedan postade dem till mig, så skulle det bli ca 600 kr för ett par. De kostar ca 800 kr hemma om jag hittar dem på rea, annars 1200 kr. Jag beställde ett par svarta med chockrosa detaljer... Inte min stil...

Sen beställde jag också en handarbetstidning i pdf-format till min vän Anna. Trots att den var i pdf så hade de begränsat det till kunder från USA, så Anna kunde inte köpa den med sitt svenska kreditkort. Carol köpte den, vi hittade en rabattkupong så den blev till och med lite billigare.

Vi "fick tillbaka" bilen och gjorde lite ärenden. Sorry Ulrika, hittar fortfarande inte dina tuggummin. Vid 17 tog jag med Max och Carol ut på Thairestaurang, som tack för att jag får sova här 2 nätter. Pappa Ed var iväg på något en vecka (stack igår), Piper är tillbaka i Denver där hon jobbar och Eric bor på andra sidan bron i Oakland. Max åker tillbaka till skolan i Philadelphia i morgon förmiddag, så då blir det bara Carol och jag.

Här är vi på Thaien:

Deras mycket sjuka hund Cimarron. Hon har nog inte länge kvar att leva stackarn. När jag var här 1999 hade de precis fått henne.

I morgon skall Carol och jag gå på bio. Saving Mr Banks. Den har inte gått upp på svenska biografer än. Den är med Tom Hanks och Emma Thompson. Får se vad vi hittar på mer.

Ha en bra dag! Själv skall jag gå och lägga mig. I kväll skall jag inviga min nya Victoria's Secret-pyamas. Andra huset var alldeles för varmt för den. Här nere i källaren, som jag har alldeles för mig själv, är det däremot kallt. Gonatt!

Fredag

Gokväll. Lördag kväll här och jag befinner mig hos familj nr 2. Så här hade jag det igår fredag:

Sista morgonen ensam i huset. Gick hemifrån vid 9. I San Francisco var det dimmigt kunde jag se från BART-stationen:

Man kan knappt se silhuetterna av skyskraporna... När jag väl gått på tåget så tänkte jag att det är synd och skam att jag under ett års tid hade postadressen Oakland, men aldrig varit i själva downtown Oakland. Så jag hoppade av tåget. Det tog mig 10 minuter att konstatera att jag inte missat något, och sen åkte jag vidare mot SF... Men nu kan jag ju i alla fall säga att jag varit där...

Tur att jag hade mobilkameran, för ungefär här tog batteriet i min Ixus slut. Och var var laddaren? Inte på denna kontinenten i alla fall. Som en parentes kan nämnas att jag i förbifarten frågade Brian på kvällen om han hade en Ixus. Det hade han, så jag fick batteriet laddat :)

Alla andra dagar när jag åkt in till stan har jag hoppat av på Powell street, det som kan räknas som det verkliga downtown. Nu hoppade jag av på den första stationen efter det att vi korsat bukten, alltså 2 stationer före Powell. Jag gick utmed Market street hela vägen bort till där jag brukar hoppa av. Det är genom Financial district. Mycket skyskrapor. De är fina att titta på, men jag med min höjdskräck skulle inte vilja jobba eller bo i en.

Hemlösa tiggare är en vanlig syn, men turguiden i en av turbussarna jag åkte med sa att det har blivit mycket mindre tiggeri och färre hemlösa.

Jag gick till köpcentrumet där jag varit så många gånger tidigare. Var på jakt efter lite grejer till Ulrika, men de hade inte vad hon ville ha. Köpte lunch nere på bottenvåningen där det fanns ett tjugotal restauranger att välja mellan.

Jag som egentligen inte är så förtjust i kött fastnade för detta, som man fick provsmaka. En otroligt mör Sirloin. Här i ett bröd med bara lite chipotledressing. Mums.

Sen tog jag bussen bort till en gata som heter Filmore, men hittade inte så mycket där. Vandrade runt lite och försökte hitta huset som jag bodde i sommaren 1990, alltså mitt emellan det jag kallar familj nr 1 och 2. Där var jag bara i drygt 2 månader och de jag jobbade för var lite galna. Han var psykiatriker och hon psykolog, eller om det var tvärtom. De hade mottagningen i huset och konverserade med mig enbart medelst gula lappar i trappan... Där blev jag som sagt inte långvarig. Lyckades dock inte hitta huset... det är ju ändå ett bra tag sen.

Tillbaka ner till stan och så hem igen. Väl hemma var det kramkalas med Brian och Susan. Vi satt ner och drack lite vin (inte Brian som skulle köra) och pratade.

Jag hade skrivit en lapp till dem på morgonen där jag talade om min avsikt med att bjuda dem på middag som tack för att jag fick stanna hos dem. Så efter vinet så bar det av till en väldigt trevlig restaurang.

Utsikten från restaurangen upp mot Claremont Hotel, dit jag senare tog dem för dessert.

Brian och Susan på restaurangen. Jag tog sea bass (havsabborre) som var mycket god.

Utsikten från balkongen på Claremont Hotel, där vi åt dessert. Givetvis går det inte att göra den spektakulära utsikten rättvisa...

Sen hem och sova, de var trötta efter sin resa (de kom från östkusten på förmiddagen) och jag var trött av allt turistande.

Torsdag

Gomorron. Klockan är lite drygt 8. Idag kommer värdparet hem, och jag har lovat att inte vara hemma då så att de kan "landa" i lugn och ro efter sin tid på östkusten. Jag har inte riktigt koll på när deras plan landar, men jag har för mig att jag tänkte att jag skulle vara ute ur huset vid 9.30.... så jag har lite bråttom. Måste ju bädda snyggt och lämna rummet fint så att jag inte behöver skämmas...

Igår åkte jag också hemifrån tidigt eftersom städerskan skulle komma. Varje tur in till stan börjar på BART-stationen Rockridge. Så här ser tåget ut.

Man ser knappt att det kommer, det går så fort. 10 vagnar brukar tåget vara och det är låååångt. Just denna linjen går en gång var 20:e minut, nästan dygnet runt.

Här kommer det! De svarta rutorna i marken talar om var dörrarna kommer att vara. Folk står väldigt snällt i kö och ingen knör. Amerikanare är för övrigt väldigt bra på att stå i kö utan uppmaning. Skall man handla något i en affär så är det oftast en kö till flera kassor, och där står folk utan skyltar eller något. När man kommer som ny in i en affär gäller det att iaktta alla andra och se vad de gör... Nåväl...

Allra först åkte jag återigen in till Victoria's Secret, jag hade lovat att köpa varsit hoodie- och byxset till kompisen Hannas döttrar. VS skulle ha rea från och med igår, men det visade sig att det jag skulle ha inte var nersatt. I alla fall fick jag lagt undan det jag skulle ha, så skönt att inte behöva bära på det hela dagen. Hittade även en pyamas till mig (bilder kommer längre ner i inlägget).

Näst på agendan stod ett besök på en shoppinggalleria som hette Stonestown. För att komma dit fick jag gå ner i BART-stationen igen, fast en våning ovanför. Där gick det flera "street cars", alltså som våra spårvagnar, men inne i city går de under jorden. Jag tog linje M mot Balboa Park och hoppade av i Stonestown.

Oj vad besviken jag blev. Stället var ju mindre än vårt Frölunda Torg hemma. Lite drygt 100 butiker och många av dem alldeles för exklusiva för mig. Jag åt lunch här:

Sushi blev det, en liten portion med 4 bitar, garanterat fritt från gul lök och "dairy" (mjölkprodukter). Skitsvårt att hitta mat här, jag måste börja leta INNAN jag är alldeles för hungrig. Mycket sushi och sallad blir det, och hamburgare minus pommes och bröd. Jag har inte ätit någon pizza och inga tacos.

Här är en bild inifrån gallerian:

Som sagt, lite snopen gick jag därifrån och undrade vad jag nu skulle hitta på. Jag tog linje M resten av vägen till Balboa Park, men där fanns ingenting alls kul. Tog linje J in till stan igen. På vägen kom jag på att jag skulle åka till havet! Linje N tog mig ända ut till Ocean Beach. Havet är alltid en kraftinjektion för mig!

Kallt som satan var det.

Så himla fräckt med vågorna som kom från olika håll. Här kommer en liten film också:

Jaha, and now då? Hungrig var jag igen. Hittade ett ställe ett kvarter från stranden där jag satte mig ner med ett glas vin och denna hamburgare:

Den var mycket god, och mycket stark. Ett stort plus till dem för att de obligatoriska pommesarna var utelämnade! Det var så varm att svetten rann på mig, satt precis i solen. Men det var skönt.

Sen tillbaka till stan och Victoria's Secret där jag nu också hittade en hoodie till Hanna (jag hade frågat henne om inte hon skulle ha något också) och så såna där Body Mists som många pratar om. Istället för parfym om jag fattar det hela rätt. Det var lite svårt att välja så jag tog bara 5 st (de sålde 5 st för $20 (ca 130 kr)). BART hem med alla som varit på jobbet (det var trångt...) och sen äntligen hemma igen.

Här är mina inköp för mig och Hanna med döttrar:

Min pyamas. Den såg ut så här på, i det MYCKET rosa provrummet....

Ja, fruktansvärt osexig och alldeles för stor. Men jag känner mig väldigt osexig och storleken mindre (M) var alldeles för liten.

Mina Body Mists.

En av Hannas döttrar valde detta set (trycket är på ryggen av tröjan).

Den andra dottern valde detta set.

Till Hanna fick jag välja själv, så det bidde denna (också en hoodie med tryck på ryggen).

Nu skall jag klä på mig, släppa in katten, städa upp rummet och äta frukost och sen sticka iväg. Får se vart det bär av idag. Funderar på Filmore Street, där det finns massa små affärer med konsthantverk och annat. Och kanske ett besök till Norska Sjömanskyrkan igen, för att slå ihjäl lite tid. Jag skall skriva en lapp till värdparet här där jag välkomnar dem hem och frågar om jag får lov att ta ut dem på restaurang ikväll, som tack för att jag fått bo här. Säger till dem att jag är hemma vid 17-tiden, det borde bli lagom. Vi får se.

Ha en skön fredagskväll!