Sista dagen och hemresan

Gokväll. Ursäkta om det var någon (?) som väntade på det sista inlägget. Mår fan idag och har varit hemma från jobbet, så jag har inte orkat skriva. Detta inlägget har jag skrivit på hela dagen...

Gårdagen började slött, som vanligt. Checkade ut klockan 11, och hade då 5 h att döda innan jag skulle åka mot flygplatsen. Funderade länge på vad jag skulle göra, men jag bestämde mig för att utforska Notting Hill. Var lite nyfiken på var filmen spelades in. Gick bort till Notting Hill Gate, där jag var häromdagen. Det såg inte alls ut som i filmen. Googlade lite och kom fram till att det var Portobello Road Market som var det som gällde.

Kollade in på Google Maps hur jag skulle gå. Men något är fel i min hjärna ibland. Jag gick hur galet som helst. Visserligen fick jag massa steg på räknaren, men det dröjde ett bra tag innan jag kom fram. Ångrar så att jag inte satte igång RunKeeper, det hade varit väldigt kul att se hur galet jag gick...

På vägen fick jag i alla fall se väldigt massa fin arkitektur. Verkar hur mysigt som helst att bo i Notting Hill.

Till slut kom jag i alla fall fram till Portobello Market. Den är bara öppen på helgerna, men några stånd fanns det i alla fall.

Fast mest folk. Gick gatan upp och sen fick jag mig ett mycket gott skratt. Där gatan tog slut fanns ett litet torg med en stor klocka på. Den klockan och det torget hade jag sett långt tidigare, i min jakt på själva Portobello Market. Men jag gick uppenbarligen åt helt fel håll. Tyckte ändå att jag hade bra koll på Google Maps, men tydligen inte. Ja ja. Promenera fick jag i alla fall.

När jag kollat klart på den icke existerande marknaden satte jag kurs mot Villa Rosa. En restaurang jag och Maria var på i september förra året. Vi åt då jättegott och jag ville ha samma nu. En halvtimmes promenad (denna gången utan att gå vilse) och jag var där. Jag visade dem bilder på vad jag åt då, och det var inga problem sa de.

Förrätten var vitlökssautérade champinjoner. Tyvärr inte samma som jag fick då. Nu var det mest vitlök.

Inte äckligt, men definitivt inte lika gott som då. Huvudrätten däremot, den var samma.

Kyckling med sparris under osttäcke. Åt kycklingen och lite av grönsakerna, resten lämnade jag.

Jag satt kvar, ensam i restaurangen, ett bra tag. Det var OK med dem, jag sa att jag väntade in ett plan och de bjöd in mig att sitta så länge jag ville. När det var en dryg timme kvar tills jag skulle hämta mitt bagage gick jag tillbaka till hotellet. De hade en väldigt skön skinnsoffa i receptionen som jag direkt somnade på. Som tur var hade jag satt larm på mobilen, så jag vaknade när det var dags. Jag mådde inte alls bra, så det var skönt med en liten tupplur. Jag lämnade hotellet och gick till Bayswater station.

Än en gång fick jag släpa mitt bagage upp och ner för trappor. Det är ju inte det att man bara går ner, och så är man där man skall, utan man måste gå upp och ner flera gånger. Efter en liten tur med "tuben" var jag på Victoria station. Inga rulltrappor eller hissar här heller. Upp och ner. Fullständigt slut och genomsvettig missade jag tåget till Gatwick precis. En halvtimme till nästa. Tror ni att det fanns någonstans att sitta på perrongen? Nä. Inte förvånad.

Tåget kom och jag kom fram till Gatwick ganska exakt 2 h innan planet skulle gå. DÄR FANNS RULLTRAPPOR!! Men jag var ändå helt genomsvettig. Och dålig. Var redan incheckad så jag skrev bara ut bagagetaggar och lämnade in mitt bagage. Säkerhetskontrollen gick bra, men jag fick lite skrämselhicka. La mina saker i 2 plastbackar och den första kom ganska fort. Den andra såg jag inte röken av på ett bra tag. Men det visade sig att den hade gått en annan bana och låg lite längre ner. Där låg datorn, telefonen och passet. Inte roligt om de skulle försvinna!!

När jag hade gått igenom alla kontroller hittade jag en fåtölj att sitta i. Började få frossbrytningar och var övertygad om att jag hade feber. Såg att mitt plan, som skulle gå 19.40 engelsk tid, hade noteringen "Gate info at 19.01". Ganska snart ändrades det dock till "Gate info at 19.28". Det finns (minst) 95 gates på Gatwick, inte fan att vi alla skulle ta oss till rätt gate och borda på 12 minuter. 19.10 ca kom dock info om att det var Gate 4 som gällde. Trots detta fick vi inte borda förrän närmare 20.00. Satt och funderade på hur lugn jag var i starten, till jämförelse med för 6 år sen. Då hade jag panikångest. Nu var det bara en svag oro. Min stolsgranne tog ett kort åt mig.

London by night.

Allt gick bra men tyvärr var jag vaken hela resan. Tack och lov klagade inte personalen på att jag hade min tjockjacka över mig hela resan, det kan ju vara lite stingsligt vid start och stopp. Men jag FRÖS! Den var dock kort, pga medvind tog den bara 1 h 40 min. Landade 23.05 svensk tid (istället för 22.40). Landningen var fruktansvärt plågsam. Mitt huvud var ju fullt av snor och mitt högra öra höll på att sprängas av tryckförändringen. Aldrig varit med om liknande.

Fick mitt bagage och hittade en taxi. Chauffören kunde lindrigt med svenska och det första han sa var att han behövde tanka (jag hade begärt fast pris). Bilen var tydligen ny för honom sedan igår och han kom inte in i tanken av någon anledning. Han kämpade och kämpade och till slut bestämde han sig för att köra ändå. Spännande att se om jag skulle komma hem. Det gjorde jag. Han pratade hela vägen men jag hörde ingenting. Dels pga språket och dels pga mitt otroliga lock (som fortfarande inte släppt) på höger öra. Jag sa bara JA till allt.

Å vad skönt det var att komma hem. Tog upp det jag behövde ur packningen och lät bara allt annat vara. Gick och la mig. Har dock svårt för att bara komma hem och gå och lägga mig. Klockan var över 1 när jag somnade.

Klockan ringde 5.00, 5.10, 5.20, 5.30, 5.45 och 6.00. DÅ reagerade jag. Gick upp. Åt frukost (glömde att det var fredag och frukost på jobbet). Gjorde allt utom att klä på mig. La mig igen och satte klockan på 7.10. Somnade som en stock. Vaknade och insåg att det inte fanns någon chans till jobb idag. Ringde min chef och mer eller mindre bad om ursäkt för att jag inte skulle komma in. Fy fan vad jag hade dåligt samvete för att inte jobba när jag varit ledig i 3 dagar. Men det gick bara inte. Jag försökte i alla fall.

Idag har jag vilat och löst korsord. Jag prenumererar på 3 korsordstidningar. De 3 svåraste; Lycko-Kryss, MästarKryss och Krysset. De 2 första hade jag redan skickat in innan jag åkte. Krysset var nästan klar när jag åkte (och helt klar när jag kom hem). Köpte "nödtidningar" att ha med mig, BraKorsord (en OK tidning) samt Sverige Stora Julkryss (inte OK, alldeles för enkel och man behöver bara lösa små delar av ett kryss för att tävla). Den senare löste jag klart under resa och BraKorsord var nästan klar. Så glad jag blev när Krysset landade i min låda idag. Helgen är räddad. När jag mår piss orkar jag ändå oftast lösa lite korsord. Nörd? Vem? Haha.

Idag har jag stora problem med min dator. Så fort jag startade den i morse fick jag redan på att "Chrome inte stängdes ordentlingt, vill jag återställa flikarna?". Innan jag ens svarat kraschade Chrome. Avinstallerade och installerade om igen. Samma visa. Så nu kör jag (under kraftig protest) Internet Explorer. Tror jag måste formatera om min dator...

Tack för att ni följt med mig på min resa. På återhörande!

Sista hela dagen

Gomorron. Klockan är drygt 9 (10 hos er) och jag har lite mindre än 2 h kvar till jag måste checka ut. Sen har jag 5 h att fördriva tiden på till jag måste gå på tunnelbanan mot Victoria station, för att där byta till tåget till Gatwick. Planet går 19.40 (20.40 svensk tid), så om allt går väl har jag 2 h på Gatwick.

Halsen är inte bra. Känns som om jag har taggtråd i den. På dagarna har det inte varit så farligt, men nätterna och mornarna är inte roliga. Jag har dock alla avsikter att jobba i morgon, så dålig är jag inte. Mest trött, men på jobbet behöver jag ju inte vandra omkring som jag gör här :)

Igår bestämde jag mig för att åka till Camden Market. Området ligger en bit härifrån, så jag promenerade till Paddington Station för att ta bussen. NU fick jag se mitt öde London! Denna Londons största tågstation är stängd 23-30/12. Flera andra stationer är också stängda.

Personligen tycker jag att det är lite konstigt att de stänger flera stationer mitt i årets värsta resehelg. Tydligen har det varit ombyggnad på flera stora motorvägar ut ur stan också, så trafiken var kaotisk över julhelgen. Lite dålig planering kan man tycka!

Jag hittade i alla fall buss nr 27 och satte mig högst upp, längst fram.

Ett bra sätt att se London! Det tog inte så lång tid att komma till Camden, kanske 20 minuter. Väl framme hoppade jag av några hållplatser för tidigt, och promenerade.

Först undrade jag var den där marknaden var, den var ju inte på gatan, sen kom jag fram till ingången.

Hur stort som helst. Inne och ute. Uppe och nere. Och så en kanal mitt i allt. Det var omöjligt att fotografera inomhus, så mycket folk, men jag fick några bilder på hur det såg ut utomhus.

Mycket smycken, kläder, mat, ljus, skivor och krimskrams som såldes. Jag gick omkring i över 2 h och köpte bara 2 saker:

Denna mössa (kolla in den förvånade kvinnan i bakgrunden). Jag kan inte ha mössa i vanliga fall, min huvudform är knepig och vanliga mössor bara "poppar" av huvudet efter en stund. Denna är av alpacka, ganska tunn, men jättemjuk. 8 pund (100 kr) kostade den. Först bestämde jag mig för att inte köpa den, jag såg töntigare ut än vanligt i den. Sen ångrade jag mig och ägnade ett bra tag åt att försöka hitta försäljaren igen. Det var ett virrvarr av gångar så jag fick leta ordentligt. Jag tog en bild på mig själv när jag provade den första gången, och när jag letade så kollade jag på bilden och konstaterade att taket såg speciellt ut där försäljaren stod. Till slut fick jag fråga en person som det stod "STAFF" på på ryggen, om hon kände igen taket. Det gjorde hon och pekade åt vilket håll jag skulle gå.

Försäljaren hade bott i Göteborg 1976-1983 eller något, och han pratade väldigt bra svenska. Vi fick oss en pratstund (som började över ett korsord).

Jag vandrade vidare och hittade en ring som jag köpte för 9 pund (112 kr).

Det var den vänstra jag köpte nu. Den mellersta köpte jag när jag var på Irland för många år sedan och den högra köpte jag i San Francisco 1997. Reseminnen.

Sen bestämde jag mig för att promenera hela vägen hem. Det tog 2 h. Tack och lov för Google Maps! Utan den hade jag inte hittat. Batteriet på telefonen var väldigt lågt och den laddade dåligt trots min Powerbank på 13.000 MAh. Jag fick stänga av talboken, men behöll propparna i öronen, för ljudnivån var otrolig. Jag gick utefter en väldigt hårt trafikerad väg (det var närmast).

Lite kris hemma i Sverige, så mycket av batteriet gick åt till att prata i telefon. Hem kom jag till slut och jag hoppade direkt in i duschen. Helt genomsvettig efter min raska promenad. Stegräknaren slutade på 22.868 steg igår. Nöjd.

Häromdagen köpte jag mig en Pomelo. Det blev aldrig av att jag öppnade den, så vid 18.30 kom kusin förbi på vägen från jobbet, och hämtade den. Synd att slänga/ge till städerskorna. Hon bor ju ändå så nära.

Nu skall jag klä på mig, packa det sista och äta frukost. Jag har kyckling och sallad kvar, så det får bli kycklingsallad till frukost. Nemas problemas. Mums.

Vet inte riktigt vad jag skall sysselsätta mig med i 5 h, men troligen drar jag mig bortåt där vi bodde i september förra året och äter lunch på en restaurang vi var på då. Villa Rosa heter den, det kom jag på när jag kollat i bloggen :)

Ha en bra dag, och håll tummarna för att dimman lättar och planet kan lyfta ikväll. Och att det kommer iväg i tid. Vi landar inte förrän 22.30, så jag är väl hemma precis före midnatt. Vill inte komma senare, då blir det problem att komma upp i morgon. Förresten, bra att jag skrev det så att jag kom ihåg att det är en bra idé att sätta på alla larm igen :)

Sjukdag

Gokväll. Idag har det inte varit någon bra dag. Vaknade upp i morse med taggtråd i halsen och snor i näsan. Vill inte! När jag slöat ett tag med TV och korsord (och sovit några timmar till) kändes det bättre. Men ändå inte. Ingen energi liksom.

Bestämde mig ändå för att gå ut i närområdet och utforska Bayswater. Stegräknaren har idag slutat på 9.730 steg, inte illa när man känner sig skruttig. Promenerade omkring ett tag och gick sen till restaurangen Bella Italia för lunch. Det blev pasta med het tomatsås, vitlök och jätteräkor.

Mumsigt. Men sen var jag slut. Gick förbi Tesco och bunkrade mer färdig kycklingfilé och sen tillbaka till hotellrummet. Den här dagen känns som ett nederlag, men det är inte så himla mycket jag kan göra åt det. Om förkylningen bryter ut sätter den sig garanterat på öronen, som den brukar, och det är INTE att rekommendera när man skall flyga om 2 dygn!

Jag var ute en liten sväng till nyss, blev så sugen på mera string cheese...

Annars har jag ingenting att berätta. Blä. Hoppas verkligen att morgondagen blir roligare. Jag har i alla fall kollat upp att hotellet har ett bagagerum som jag kan få ställa min packning i efter jag checkat ut klockan 11 på torsdag. Skönt att inte behöva släpa på den.

Nu skall jag vila vidare. Gonatt.

Annandagen

Gokväll. Eller gonatt. Klockan är snart midnatt här och jag är ganska trött. Jag har just sett julfilmernas julfilm "Love actually" för x:te gången. Men jag har inte tittat på den så noga, mest lyssnat, samtidigt som jag löst en massa korsord. Var har jag gjort mer idag då?

Började dagen ganska slött. TV och korsord. Vid 11 lämnade jag rummet och tog en promenad bort mot Oxford Street. Genast började jag svettas. Denna vinterjackan var verkligen ett dåligt val (eller val och val, jag tänkte ju inte ens på att ta en annan jacka). Jag var nästan lite avis på denna man:

Efter en rask promenad på kanske en halvtimme kom jag fram till Oxford Street. Den där tanken på att strosa omkring i ett folktomt London sket sig totalt. Alla affärer var öppna och rean hade satt igång. Här kommer 2 filmer som illustrerar trängseln och ljudnivån.

Jag insåg ganska snabbt att det var ohållbart att gå omkring med min tjocka jacka. Jag gick, med livet som insats, in på Primark (lågprisvaruhus för kläder). Herrejäklar vad mycket folk. Kläder låg överallt på golvet och folk var som galna, köerna till kassorna var imponerande långa. Jag hittade en ful, blå, lång jacka för 5 pund (60 kr). Varför köpte jag en ful jacka? Därför att jag inte behöver någon och denna var den billigaste jag hittade. Jag var bara ute efter en korttidslösning, när jag kommer hem skänker jag den till Erikshjälpen. Den går ända till knäna och ser ut så här:

Hjälp vilken dubbelhaka!! Ja, ni fattar. Snygg var den inte. Men jag slapp svettas. Å andra sidan fick jag kånka på min tunga jacka...

När jag slåtts med alla på Primark, och gått igenom filmutbudet på hmv (köpte Me after you) så var det dags för lunch. Provade något jag aldrig provat tidigare; sushi på löpande band.

Bortsett från laxen till höger tog jag bara sånt som man inte får i en vanlig sushi-låda hemma. Oj vad gott det var.

Satt där ett tag och studerade personalen och tittade på folk. Mätt i maggen blev jag också. Bra för mig att jag bara kunde ta det jag ville ha, annars blir det lätt för mycket (men lite för mycket blev det...).

Sen vandrade jag vidare. Trött och det var tungt att bära. Ryggen klagade som vanligt. Drog mig längst ner på Oxford Street och tog tunnelbanan till Notting Hill Gate, 2 hållplatser från där jag bor. Jag hade tänkt att jag skulle få se gatan där filmen spelades in, men den såg jag inte. Var alldeles för trött för att leta.

Förresten är det inte lätt att vara höjdrädd när man måste ta såna här rulltrappor (jag åkte ner).

Jag gick förbi Ryska ambassaden och folk hade lagt blommor för att hedra de som dog i planet som störtade igår.

På vägen hem köpte jag lite mineralvatten och Pepsi Max, och det blev ännu tyngre att bära. Papperskassen från Primark gick sönder, så den sista km var det inte lätt att bära allt jag hade med mig.

Jag hade inte bestämt mig för om jag skulle gå ut och äta, eller äta en kycklingsallad inne. Men väl inne hade jag ingen lust att gå ut igen. Jag hade gjort mitt för idag. Så det blev en läcker sallad på rummet.

Nu är kycklingen slut, men jag har massa sallad kvar, så jag antar att jag köper mer imorgon. Bättre att lägga lite pengar på att äta ute på lunchen, och sen äta middag inne. Jag har absolut ingenting emot att äta kycklingsallad varje dag, det är så vansinnigt gott.

Jag har ingen aning om vad jag skall göra imorgon. Mer promenerande blir det garanterat. Jag vet inte om jag har lust att gå på museum eller något annat "sevärt" (allt sånt har varit stängt i dagarna 2), eller om jag bara skall strosa. Om någon har tips tas de emot tacksamt. Jag har ju 2 hela dagar kvar, och sen torsdagen när planet går 19.40. Får väl lämna stan vid 16, men måste checka ut klockan 11. Hoppas man kan ställa resväskan någonstans.

Jag hoppas ni inte blåser bort, läser rapporterna på Facebook och i tidningarna. Det måste ha mojnat tills jag skall ut och flyga, annars blir det inte roligt!

Nu skall jag sova. Gonatt och på återhörande.

Juldagen

Gonatt. Nu är det mitt i natten hos er och nästan hos mig. Måste erkänna att jag har sovit en snutt, somnade mitt i Call the Midwife's (Barnmorskan i East End) julavsnitt. Det har inte sänts i Sverige än. Men jag får väl se hela när det sänds...

Dagen idag började mycket slött. Ända fram till 11.30 satt jag i sängen och löste korsord, med TV:n på i bakgrunden, det var något morgonprogran som visades. När jag satt där så kom tanken "fasen vad jag har det bra". Att jag kan vara så lycklig bara jag har ett bra korsord, det är konstigt det. Jag är en riktig "nörd" när det gäller korsord. Men det är väl bra att man kan roa sig själv?

När klockan började närma sig 12 klädde jag på mig och satte kurs mot kusin Jane. Om vi skall vara petiga är det min systers kusin. Samma som det är min systers mormor. Men vi är inte så petiga i min familj!!  I alla fall. Jane bor väl 5-7 minuters promenad härifrån. Hon hade dukat upp fin-fika.

Precis som mormors (hennes farmors) 12-fika. Hon och hennes pojkvän Kristian bor i en liten etta. Det är otroligt dyrt att bo i London. För denna lilla etta, som har ett badrum ungefär som mitt (6 m²), ett kök med bara någon kvadratmeters golvyta och ett rum på max 15 m², får de betala 17.500 svenska kronor per månad! Helt otroligt!!

Vi tjötade ett bra tag och hann med ett samtal till mormor/farmor som var riktigt skruttig idag (fast när jag pratade med henne igår var det ännu värre). Sen skulle vi gå en promenad. Jag hade berättat om min svaghet, string cheese, och hon hade ingen aning om vad det var, så vi började med att gå till mitt hotellrum, så hon kunde få provsmaka. Men först stannade vi till i hennes affär, som var en av de få som var öppna idag, och jag köpte mig en Pomelo.

Hon tyckte mitt hotellrum var jättemysigt, och det kan jag hålla med om. Måste rekommendera The Cleveland Hotel till den som skall åka till London. När vi inspekterat klart gick vi ut på en promenad.

Oj vad jag ångrar att jag inte tänkte till innan jag åkte hemifrån. Min vinterjacka är alldeles för tjock för detta klimat. Idag har det varit runt 13°C. Jag har gått omkring och burit på min jacka och fått lite konstiga miner för att jag bara haft min tröja på mig. En av sakerna jag ärvt av min pappa är att jag, när jag är varm, svettas något kopiöst i ansiktet och på ryggen. Så där så man känner rännilar utefter ryggen och svetten fullkomligen rinner i ansiktet. Så mysigt. Not.

I alla fall tog vi en promenad till en kanal som ligger en bit bort från henne. Där fanns många kanalbåtar att spana på.

Vissa konstigare än andra...

När vi promenerat klart och var tillbaka nära mig, så gick vi vidare på "huvudgatan" i Bayswater på jakt efter Voltaren-gel (eller Voltarol som det heter här). Det var endast ett fåtal affärer öppna på min gata, bland annat en stor asiatisk affär. Jag frågade om de hade Voltarol-gel eller liknande men istället sålde de mig en sån här flaska:

Någon olje-sak som bland annat innehöll pepparmint. När vi handlat denna skiljdes vi åt och jag gick tillbaka till mitt hotellrum. Helt genomsvett. Jag duttade ut lite olja i handen och smörjde in min onda rygg. Vad det än var i oljan så hjälpte det.

På TV:n visades Lejonkungen (Disney's tecknade variant), som jag slötittade på.

Framemot 19 gick jag ut igen, tillbaka till samma asiatiska affär, och köpte 5 till av samma "dundermedusin". Mamma skulle ha en och en bloggkompis, B, skulle ha en. Men 3 till mig. Den kostade ungefär 50 kr/st. På tal om att handla, måste tipsa om det godaste knäcke jag någonsin smakat:

Jag köpte med mig ett paket hemifrån (att ha till frukost tillsammans med en ask räkost), men jag hittade det här också och har köpt ett paket till.

Nu skall jag sova. Gonatt!

PS. Stegräknaren slutade på 18.572 steg idag!

Julafton

Gokväll. Är helt slut. Sov ju bara 5 h i natt, så det är väl inte så konstigt att jag är trött. Drygt 15.000 steg har det blivit idag också. Vaknade ju med ont i ryggen och jag kan väl säga att det inte blivit bättre under dagen... Men vi börjar väl från början.

Efter en slö morgon gick jag ut för att handla. På Tesco hittade jag det jag behövde.

Eftersom allt är stängt imorgon ville jag ha matvaror så att jag kan göra lunch/middag. Massa grönsaker, grillad kyckling, fruktsallad, knäcke och min svaghet... string cheese. Smakar inte mycket men jag älskar konsistensen. Lite Pepsi Max blev det också. Jag har ju kyl på rummet, så förvaringen är inga problem. Jag slöade en stund när jag kommit tillbaka, innan det var dags att dra mig mot teatern. Innan dess pratade jag med kusin Jane i telefon, och vi bestämde att jag skall komma till henne vid lunch i morgon.

Vid "huvudgatan" där jag bor ligger en söt blomsterbutik.

Själva huvudgatan är ganska livlig.

Syns dock inte så mycket här.

Det blev ett byte på tunnelbanan för att komma till teatern. Jag gick av 2 stationer för tidigt och promenerade. Jag gick av vid Picadilly Circus.

Klassiska bilden av Picadilly Circus. När jag promenerat ett bra tag kom jag till teatern.

Jag skulle sitta på andra balkong, så jag fick gå runt hörnet för att komma in. Det var en väldans massa trappor för att komma upp. När jag kom upp behövde jag gå på toa. Då var det bara att gå ner i ett annat trapphus, halva vägen ner. Engelsmän älskar verkligen sina trappor... Skulle man bo här hade man säkert blivit smal på nolltid. Jag satt väldigt högt upp.

Tyvärr var det som vanligt... stolen var för hög för mina korta ben. Eftersom jag redan hade ont i ryggen kom ischiasen som ett brev på posten. Vänsterbenet kunde jag ha i trappan, ett trappsteg högre än golvet. Men högerbenet... Det började pirra i det med en gång och tyvärr så tänkte jag alldeles för mycket på det. Men oj vad föreställningen var bra! Jag satt ju så långt bort att jag aldrig såg ansiktsuttrycken på skådespelarna. Vad jag däremot såg bra var själva djuren de spelade. Helt otroligt bra var det. Jag var otroligt fascinerad av koreografin och hur djuren såg ut. En giraff t.ex. En person med styltor på benen och armarna, som gick som en giraff, och sen dessutom en säkert 1,5 m lång hals fäst ovanpå huvudet (med ett huvud på halsen givetvis). Svårt att förklara. Så bra gjort!! Inklusive 20 min paus var föreställningen 2,5 h.

Man fick inte fotografera men jag smygtog en bild när alla ställde upp sig för att tacka för de rungande applåderna och skriken. Min biljett kostade 77 pund, det är väl lite drygt 950 kr. Det var en av de billigaste biljetterna, på parkett kostade det det dubbla. Men jag var väldigt nöjd med min julklapp till mig själv.

När jag kom ut var jag väldigt hungrig, akut hungrig, så jag gick in i en affär och köpte några bitar sushi som jag åt "under gång". Jag promenerade ett bra tag och kom inte alls till tunnelbanestationen vid Covent Garden, som jag hade tänkt, utan till Trafalgar Square.

Det innebar 2 byten hem till Bayswater. Resan gick fort, behövde inte vänta mer än 2 minuter på något tåg.

Jag var helt genomsvettig när jag satt på tunnelbanan. Min jacka är alldeles för tjock, jag skulle ha tagit höstjackan istället för vinterjackan. Först hade jag tänkt att åka hem, ta en värktablett och en dusch, och sen gå ut för att äta middag. Men när jag tagit min dusch fanns det inget som kunde få mig att gå ut igen, så det blev pyjamasen. Jag använde alla småflaskorna som stod i badrummet.

Tur att jag radade upp dem i rätt ordning på handfatet för inte katten kunde jag läsa den lilla texten på flaskorna utan glasögon när jag stod i duschen. Nu sitter jag här i sängen och kollar på TV. Förresten gick jag ut igen... jag kom på att jag glömt köpa någon dressing/balsamvinäger till salladen, så jag tog på mig jeansen ovanpå pyjamasen och gick ut igen. Men bara en kort promenad till huvudgatan.

Allt om allt är jag väldigt nöjd med min julafton. Jag har idag pratat med mormor (hon mådde skrutt), mamma, alla som firade jul hos syrran, och moster i Ellös. Tack vare Telenor Frihet kan jag ringa gratis. Great!!

Nu är klockan 21.20, och känner jag mig själv rätt blir det en tidigt kväll. På återhörande!!

God Jul från London!!

Godmorgon. Nu sitter jag här i London i min säng på hotellet. Hotellet heter The Cleveland Hotel och verkar jättemysigt. Rummet är litet, 15 m², men det räcker åt mig. Det domineras av en stor dubbelsäng. Bakom den ena garderobsdörren finns ett pentry. Väldigt välutrustat med spis, kyl, mikro, brödrost, vattenkokare, porslin, bestick, diskhandduk, diskmedel och lite annat. Toa med dusch, mycket större än när jag var här i september förra året. Då fick man ha benen utanför dörren när man satt på toa, det gick inte att stänga dörren :) Massa söta småflaskor med schampo, balsam, tvål och lotion finns också. Här kommer lite bilder på rummet.

Hur gick det igår då? Vi jobbade fram till klockan 14, ingen lunchrast. Sen åt de andra smörgåstårta och gräddtårta, jag fick en räkmacka från Maxi. Jag klarar inte allt fett på en smörgåstårta. Var dock lite besviken, för när jag köpt räckmackor tidigare så har de lagt majonnäsen löst i en liten burk vid sidan om. Nu var det ett 1 cm tjockt lager av majonnäs direkt på det mörka brödet. Blä. Fick ta isär mackan och skrapa bort majonnäsen innan jag kunde äta. Vi åt och snackade och hade det mysigt. En kollegas dotter, ca 8 år skulle jag gissa, var med och hon hade gjort jättefina bordsdekorationer.

Vi har alltid ett omvänt lotteri på våra julluncher. Allas namn (eller som igår, lappar med allas foton på) läggs i en korg, och den som är kvar sist vinner. Har man vunnit får man inte vara med i nästa omgång. Vi började med fjärde priset, en chokladask typ Alladin (alla vinster är inslagna, så jag vet inte riktigt vad det var). Sen vann kollega I-M något som jag tror var en flaska vin eller liknande. Sen vann JAG andrapriset. En ENORM chokladask. Tänkte först att jag tar med den till mormor, men hon är ju laktosintolerant. Så jag antar att jag ställer fram den till kollegorna när jag kommer tillbaka. Sista vinsten brukar vara en flaska champagne, och den vanns av en kollega som skall sluta inom ett par månader. Rätt person att vinna :)

I julklapp från firman fick vi som vanligt en påse med godsaker. I år var det en stor bit Salma-lax (sån som man kan äta rå, mums), en stor julost, en paté, en stor bit gravad lax och en burk med limesås. Laxen fick jag lägga in i frysen, resten står i kylen på jobbet. Hoppas folket kan hålla fingrarna borta :)

Jag skulle ta bussen 15.25 och vi var klara innan dess. När jag kom ut till busshållplatsen såg jag direkt att min första buss var försenad, jag skulle missa flygbussen jag hade tänkt ta. Beklagade mig lite på FB och fick genast svar från f.d. kollegan H. De skulle till Liseberg och kunde hämta mig om några minuter. Flygbussen gick från Korsvägen, precis nära Liseberg, och jag hann med den jag först hade tänkt ta. Bussen var knöfull så jag fick sitta på trappan vid en av dörrarna.

Jag hade checkat in hemma, så det var bara att skriva ut en bagage-tag i en automat och lämna väskan på ett rullband. Snabbt som katten. Inga problem att komma igenom säkerhetskontrollen heller. 12 minuter efter jag steg in på flygplatsen var jag igenom säkerhetskontrollen. Köpte mig en extra korsordstidning och några Pepsi Max att ha på flyget. Satte ett larm på mobilen för 30 minuter innan avgång och satte mig ner och kollade på allt folk. Kan ju säga att jag inte var ensam om att resa igår...

När larmet ringde gick jag på toa och sen till gaten. Där var det helt tomt och jag möttes av en tjej som, från andra sidan glasväggen, frågade om jag var Lena och jag skulle till London. Skynda dig, alla andra väntar på dig! När jag kom ombord blev jag än en gång mött med frågan om jag var Lena, att jag skulle skynda mig och sätta mig ner. Aldrig har jag varit med om att det varit så bråttom. Jag skulle ju ta mina Atarax (lugnande) men det hann jag inte göra förrän jag satt ner i planet. Tröttheten kom direkt och jag somnade faktiskt innan vi ens planat ut! Sen sov jag hela vägen fram till 20 minuter före landning, då vaknade jag av trycket i öronen och alla skrikande bebisar.

Nedstigningen var den bumpigaste jag någonsin varit med om. Undrar om hela flygturen var sån, har ingen aning eftersom jag sov. Ner kom vi i alla fall, och även denna gången gick säkerhetskontrollen bra. Jag fyllde på mitt Oyster card (kortet man betalar med i tunnelbanan, på bussar och expresståget in till London). Tågresan tog 30 minuter och nu fick jag löst lite korsord, som jag hade tänkt göra på planet :)

Väl framme på Victoria Station, en mycket stor station med både tåg och tunnelbana, kunde jag konstatera att de inte är särskilt snälla mot handikappade (och folk med tunga resväskor). Inte en enda hiss. Jäklar vad jag fick släpa min stora väska, ryggsäck och en stor full handväska. Upp och ner för trappor. Ryggen och armarna skrek. Min väska är så stor att när jag håller i handtaget på långsidan så är den inte många cm ovanför markytan. Ner är väl en sak, men när jag skall upp måste jag lyfta hela min högra (dåliga) axel en bra bit för att få den över trappstegen. På Victoria bytte jag till tunnelbanan och åkte till Bayswater. Även där totalt hisslöst. Ont!!

Från tunnelbanestationen är det ca 10 minuters promenad till hotellet. Jag skall utforska omgivningarna idag, gatan där tunnelbanan stannade verkar väldigt mysig med massa affärer och restauranger. Jag måste kolla om det är något som är öppet i morgon, hela England stänger på juldagen. Nästan. Jag skall också handla lite mat och lägga i mitt kylskåp. Jag hade med mig ett paket knäcke och en ask räkost hemifrån, så jag har fått i mig lite idag i alla fall.

Klockan är nu 9.23 och jag skall vara i andra änden av stan klockan 14.30 och se på musikalen Lejonkungen. Innan dess skall jag alltså ha handlat. Det är de enda planerna jag har idag. Jag vaknade redan 5.30 (konstigt eftersom jag inte somnade förrän efter midnatt (närmare klockan 2 svensk tid) så jag borde vara trött. Men jag sov ju 1,5 h på planet...

Hoppas ni alla får precis en sån härlig jul som ni vill ha. På återhörande!