Rundtur och hemma igen (massa bilder!)

Gomorron. Jag har dragit mig lite för att blogga när jag var på Kreta, och nu kom jag just på varför... Det är så många bilder jag vill visa. Det smartaste hade ju varit att blogga varje dag, men eftersom jag inte gjort det så blir det så måååånga bilder varje gång. Nu kommer i alla fall det sista blogginlägget från Kreta (för denna gången), så ni får stå ut med massa bilder. Fast jag är ju en sån som gillar bilder, hoppas ni gör det också.

När jag lämnade er sist skulle jag precis gå upp till bussen och åka på rundturen Det gömda Kreta. Det var en heldagsutflykt (vi åkte kl 9 och var hemma 17.30). Först åkte vi till ett nunnekloster i närheten av Chania.

Det fanns 2 kyrkor på klosterområdet. Den gamla kyrkan fick vi inte lov att fotografera. Vi fick heller inte lov att fotografera nunnorna. Men det fanns en nyare kyrka som hade otroligt vackra bilder.

Eftersom det är en nyare kyrka så är ju alla vackra bilder också nygjorda. Här är en där de bara skissat, kul att se hur de byggs upp.

På gården hade de något som jag aldrig sett förut:

Ett avocado-träd! Vi var många som insåg att vi faktiskt inte ens funderat på var avocados kommer från... om de växer på träd eller buskar. Men här var svaret. De hade också stora, fina lime-träd.

Och flera enorma Bougainvillea. Så vackra!

Sen åkte vi vidare på slingriga och branta vägar. Jag var så glad för att vi inte hade tisdagens våghalsiga chaufför, utan den mycket lugnare Janis. Men jag var skraj ändå, för det var så smalt och brant ibland att man inte riktigt visste hur den stora bussen skulle kunna passera...

Nästa anhalt var hos bonden Leonida. Han gör allt på det gamla sättet. Han pressar sin egen olivolja och stampar sitt eget vin.

Den vackra ingången till hans och familjens hus.

I denna kvarnen pressas oliverna till olja och drivkraften är åsnan Apollon.

Inget fel på utsikten...

Apollon

I detta huset görs oljan. I det vita karet till höger stampar han sitt vin. Inga kvinnor får stampa, det betyder otur.

De har en taverna där Leonida underhöll oss med sitt spel.

Vi fick också titta in i deras hem. Inte RIKTIGT min stil...

Jag påpekade för reseledaren och de andra att det var ett väldigt konstigt vardagsrumsbord de har. En verktygsbänk...

... men vid närmare titt visade det sig vara en k-pist, med ammunition och allt! Detta hade reseledaren aldrig sett, och hon har varit därinne flera gånger!

Sen var det dags för lunch i en liten bergsby och sen vidare transport till en annan bergsby där vi drack kaffe/öl/läsk och tog en liten promenad.

Caféet. Vid ett bord sitter 2 norska herrar i 65-årsåldern, Trond och Knut, som jag hade som lunchsällskap. Otroligt trevliga. Skönt att få snakke norsk igen :)

Sen var det in i bussen igen och så vidare till en vingård som jag tyvärr har glömt namnet på. Jag vet dock att den börjar på D.... Den drivs i alla fall av familjefadern Andreas och 3 av hans familjemedlemmar. De fyra gör 150.000 flaskor vin per år. 1/3 av druvorna till detta vin odlar de (och plockar för hand) själv, resten köper de in. Vi fick en liten rundvandring som avslutades med provsmakning av 5 olika viner.

Andreas och vår reseledare Karin.

Andreas berättade och visade hur man gör vin.

I en lagringskällare höll ett brudpar, som konstigt nog inte hade något med vingården att göra, på att ta sina bröllopsbilder. Mysko val av plats...

Sen åkte vi hemåt igen. Det var en mycket trevlig rundtur, med trevligt folk. Vi var bara 13 personer, det var skönt att vi inte var så många.

Hem, bada, äta och sen hamnade jag i baren. Och vad hittade jag väl där... å vad jag ville packa ner honom och ta hem honom, men Maggie hade nog ätit upp honom till frukost...

I fredags så var det dags att checka ut från hotellet klockan 11.30, och sen fick man roa sig bäst man ville tills bussen hämtade 21.55. Det var otroligt lång tid att vänta... Jag låg vid poolen fram till klockan 17.30 då jag duschade (finns dusch i källaren). Sen gick jag till Farmers House och åt min "sista måltid". Var nervös för flygningen och åt fel mat (för mycket ost = fett) så jag mådde illa. Strålande...

Tog fram min dator och satte mig vid poolen och kollade på lite NCIS innan batteriet dog (orkade inte dra fram sladden). Spelade lite på telefonen för att fördriva tiden. Till slut kom bussen.

Ett av målen med denna resa var ju att köpa mer tzatsikipulver... :) Det "rätta" märket hittade jag inte någonstans, så jag hade köpt på mig 5-6 påsar av olika märken. Men när jag kom till flygplatsen och hade checkat in hittade jag det rätta pulvret (på samma ställe där jag köpte det förra året):

6 påsar införskaffades. Skulle köpt mer, men jag hade inte mer kontanter, orkade inte handlar för några Euro på kort. Jag gav ju bort lite förra året, men klarade mig på 8 påsar under hela året. Nu köpte jag 6 påsar, har en kvar hemma, samt de andra märkena, så jag klarar mig nog ett år till.

Planet skulle lyft 00.30, men det var försenat med en timme. Vi fick väldigt dåligt med information och vi var alla väldigt trötta. Det var mycket barn som väntade och jag måste säga att de flesta skötte sig exemplariskt, även om det var väldigt sent för dem.

Resan gick bra, jag är väldigt stolt över att jag faktiskt inte fällde en enda tår under starten på någon av resorna, men jag satt och "sjöng" eller pratade för mig själv för jag tyckte det var så förbannat läskigt. Men jag klarade det! Det var lite ovanligt att äta middag halv 3 på natten, men jag var hungrig så det gick ner. Sen somnade jag och vaknade när vi korsade svenska kusten.

Sen var det bara att vänta på bagaget, min väska kom sist av alla. Taxi och så hem. Öppnade dörren 5.15 ordentligt trött. Men där väntade Maggie på mig!

Jenny och Magnus hade lämnat henne på kvällen.

Och mitt nya golv! Så smidigt att det kunde göras när jag inte var hemma. Jag tycker det blev jättesnyggt, det är bara lite kallt att gå på. Maggie älskar det, hon ligger raklång på det, kallt och gott antar jag.

Fint va?

Försökte sova lite, fick ju en timme på planet och lyckades sova 1,5 h på morgonen. Sen latade jag mig i soffan (tvättmaskinen var den enda som jobbade) och gick och handlade. Äntligen min kvarg! Äntligen kan jag också äta tzatsiki utan att få ont i magen!!

Efter att ha gått omkring som i dvala hela dagen gick jag och la mig vid 20.30. 9 h sömn senare och livsandarna är nu med mig igen!

Nu på morgonen är Maggie och jag invägda. Å vad det skall bli skönt med normala matvanor och att slippa äta på restaurang varje dag. Nu skall vi banta både katten och jag!!

Hoppas ni orkade med alla bilder. Detta var en underbar semester, i alla fall från i måndags då jag fick byta hotell och "komma hem". Åker jag till Kreta någon mer gång skall jag definitivt åka till Okeanis Golden Resort. Det rekommenderas till alla!

Ha en bra söndag! Nu skall jag packa upp resten och röja lite här.

Hotellbyte, Knossos, Heraklion och stranden

Gomorron. Sitter på balkongen med datorn i knät. Klockan är 8.04 och om en timme ganska exakt går bussen. Jag skall på utflykten "Det gömda Kreta". Utflykten jag skulle åkt på förra året, men den blev ju inställd.

I måndags bytte jag alltså hotell. Jag är förundrad över att taxichauffören inte körde ihjäl oss på vägen hit, för fy fasen vad alla kör som vettvillingar. Visserligen finns det en mittlinje på den 2-filiga motorvägen, men inga andra filmarkeringar. 2 filer där bilar kör i rad om 3 eller 4 och OJ där kom visst någon från andra hållet, då kör vi in rakt framför en annan bil. Jag har aldrig tidigare varit med om så många tvärnitingar på en motorväg...

Smått svettig kom jag fram och möttes av föreståndarinnan och bartendern Valentino. Båda kände igen mig från förra året! Jag trodde jag skulle få samma rum som då, de har inte så många små rum, men jag fick ett rum på andra våningen, en tvårumslägenhet med två balkonger! Alltså bra mycket mer än vad jag betalar för. Så här är utsikten:

Jag packade upp och gick ut på en promenad för att handla lite frukostvaror och orientera mig lite. Fast först gick jag till favoritrestaurangen Farmers House och åt lunch. Även servitören kände igen mig från förra året. Fattar inte att de kan ha så bra minne.

På min promenad köpte jag en ring till (har inget kort), lik den jag köpte förra året fast för andra handen. Jag hittade också en väldigt intressant isglass som jag bara var tvungen att köpa:

Den var inte alls dum! Tillbaka till hotellet för lite pooltid. På måndagar har de grillkväll med dansuppvisning, jag hade först inte tänkt gå på denna. Men jag kände att det vore ett bra sätt att lära känna några på hotellet, så jag anmälde mig. Och jag hade exakt samma klänning som förra året inser jag nu när jag kollar på kort. Men jag känner mig som ett ufo i klänning, fast till och med jag kan se att jag är fin i den. Måste träna på detta med klänning...

Det var exakt samma upplägg som förra året, med samma dansare:

Tisdagen så bjöd på utflykt, även denna skulle jag åkt på förra året, men den blev inställd. Knossos och Heraklion skulle beses. Först var det en väldigt lång bussresa, där jag satt med andan i halsen hela tiden. Chauffören körde så fort att jag trodde vi skulle välta i kurvorna. Vi åkte på motorvägen utefter kusten, och jag såg nog ett hundratal små altare (ser ut som små kyrkor) utefter vägarna = någon har dött där. Inte så där upplyftande att se då man sitter och är rädd... Efter dryga 2 h var vi framme i Knossos. Kul att ha sett, men det var inte så storslaget som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Lyssnar just nu (igen) på Elisabeth Nemerts Vindarnas ö som handlar just om Knossos för 4000 år sen eller nått.

Här kommer lite bilder:

Varmt var det, så när den guidade rundturen på 1,5 h var klar och vi hade fri tid, gick jag genast för att köpa en isglass. Även denna gången hittade jag en intressant glass:

Varför säljer GB inte sådana här Solero hemma? ;)

När vi var klara med Knossos var det dags att åka den korta biten till Heraklion, Kretas huvudstad. Där fick vi 2,5 h fri tid. Vi fick en karta där de bästa shoppinggatorna markerats, men jag lyckades genast gå vilse. Men jag fick se lite mer av Heraklion i alla fall! Jag hittade en restaurang nere vid vattnet där det fläktade gott.

Där blev jag sittande ett bra tag. Dels för att jag hade beställt en liten karaff med vin (billigare än ett glas!) och dels för att de hade gratis WiFi. Var trött på att gå och gå och gå så det var skönt att sitta ner lite.

Tack vare vinet sov jag som en stock på hemresan. Jag slapp sitta med andan i halsen när vi nu körde på stup-sidan av kustvägen. Tack och lov för det!

Väl hemma igen var jag fullständigt slut, trots min lilla "nap". Det blev lite tid i poolen och sedan middag på Farmers House. Kyckling souvlaki med en väldigt god barbequesås.

Efter det satt jag i baren och försökte prata med några danskar. Jag har lite problem att förstå danska, speciellt om de som pratar inte är riktigt nyktra...

Sen avslutades dagen på det bästa sättet:

Jag satt i flera timmar på altanen och såg på många avsnitt av NCIS och bara hade det bra.

Igår var det stranden som gällde hela dagen, eller rättare sagt det blev 4 h. Sen tog min korsordstidning slut och jag fick gå tillbaka till hotellet. Stranden är en jag upptäckte förra året, ganska liten men väldigt trevlig. Inga höga vågor och bara sand.

Det finns också en liten strandbar där man kan köpa enklare förfriskningar.

Sen hem till poolen alltså.

Middag på samma ställe igen och sen en tidig kväll.

Idag blir det alltså utflykt hela dagen och i morgon checkar vi ut klockan 12. Sen kommer inte bussen och hämtar oss Göteborgare förrän vid 22.00 eller något (planet går 00.30). Man får ställa in bagaget i ett rum och sen har de en dusch i källaren där man kan byta om. Det blir nog bra.

Nu skall jag ta mitt pick och pack och gå upp till huvudgatan där bussen kommer och hämtar mig om en halvtimme.

Ha en underbar dag! Det tänker jag ha. Om jag överlever den livsfarliga bussturen vill säga...

Besvikelse och en lösning

Gokväll. Klockan är nu 22.06 i Grekland och jag sitter ute i kolmörkret på min balkong på andra våningen av hotellet. Jag hör vågskvalpet högt och tydligt då stranden endast ligger 50 m härifrån. Men vi tar väl det från början... :)

Natten innan jag skulle flyga fick jag sova 7,5 h, så trots att klockan ringde kl 4 så var jag utvilad. Tur det, för det blev ju inte många timmars sömn natten innan. A och L kom och hämtade mig kvart i 6 och vi åkte genom ett regnigt Mölndal/Göteborg mot Landvetter. Det kändes ganska gott att jag skulle till värmen :) Framme på Landvetter följde de med in och pratade med mig så jag blev distraherad när jag skulle checka in. Jag glömde be om en fönsterplats! Jag var lite orolig för hur mycket min väska skulle väga, för jag fick hela tiden olika resultat när jag provvägde den hemma. Jag tror att den vägde runt 17 kg, så jag klarade mig.

Väl incheckad och scannad så var det över en timme kvar, så jag satte mig i en bar/café och åt frukost. En jättemaffig kycklingsmörgås (god) och så fick det bli ett glas vin. För att lugna mina nerver :) Jag hade också med mig Atarax, som jag tog 4 st av (de är lugnande). När vi väl skulle checka in fick vi reda på att det var uppskjutet 40 minuter. Sen blev det uppskjutet igen, vi kom iväg 1 h och 15 min efter utsatt tid. Orsaken till förseningen var att det var för många plan som skulle landa på Kreta, så vi fick en slot som inte passade ihop med normal avgångstid. Denna väntan var väl inte så där jättebra för mina nerver.

Men jag klarade starten. Satt bredvid en f.d. kollegas ex-svägerska med väninna, så vi snackade lite. De var också snälla och lät mig sitta vid fönstret i starten, sen bytte vi igen. Resan gick ganska fort, när vi ätit så somnade jag en stund (massa vin och Atarax i kroppen)... Värmen mötte en som en vägg och jag gick direkt till en liten shop och köpte vatten, att ha på bussresan (lärde mig det från förra året). Vi åkte och åkte och åkte och alla andra hoppade av utom jag och några till. Mitt hotell låg hur långt bort som helst. Mitt resesällskap från planet steg av på hotellet före mig. Jag var den enda som steg av vid mitt hotell.

Jag checkade in och reagerade direkt på att det var så folktomt i poolen och baren. Knappt en endaste människa. Mitt rum låg på andra våningen och detta är min utsikt:

Havet ligger inte långt borta.

Utsikten från ena kortsidan av balkongen. Folktomt.

Utsikten från andra kortsidan. Notera att jag bor på ANDRA våningen. Det är inte normalhög vass vi pratar om...

När jag gick av bussen så frågade jag reseledaren var närmsta affär låg, och fick reda på att det var en bit förbi det förra hotellet. Man skall inte dricka vattnet här, utan de rekommenderar flaskvatten, så jag insåg direkt att detta skulle bli ett problem. När jag bokade denna resan så hade jag ju förra året att jämföra med. Jag kollade hur långt det skulle vara till restauranger, byn, affärer, bankomat och busshållplats. På detta hotellet var alla de avstånden 251-300 m. Bullshit. Jag mätte avståndet med RunKeeper när jag gick till den lilla servicebutiken (mycket skralt utbud) och det var 950 m. Kanske inte så långt för det flesta, men föreställ er mig, med en dålig höft och 2 dåliga armar släpandes 6 x 1,5 liter vatten, samt frukostmat och lite annat hela den vägen. Ingen rolig upplevelse.

När jag kom tillbaka till hotellet var jag helt slut. Men det var ju bara att ge sig ut igen och gå samma väg, jag behövde mat. Och samma sak skulle upprepas på kvällen då det var dags för middag. Däremellan hann jag med lite bad i poolen. På kvällen när jag kom tillbaka till hotellet vid 21-tiden satt EN person i baren, och det var bartendern. Nog för att jag gillar när det är lugnt, men någonstans går gränsen. Folk måste ju ta sig härifrån för att göra precis allt, så inte katten hänger de i baren här...

Jag var väldigt besviken och bestämde mig för att ta upp detta med reseledaren på välkomstmötet som var klockan 10 idag, på det andra hotellet långt där borta.

Första doppet i Medelhavet togs i morse, och det var väldigt varmt i vattnet, men så strömt och fullt av stenar att det inte gick att stå upp. Jag fick bada med mina foppatofflor, det gick inte att gå på stenarna.

Sen var det dags för mötet. Jag träffade mina flygvänner igen och de föreslog att jag skulle försöka byta till deras hotell. Det visade sig att de hade betalat mindre än vad jag betalade, och de hade all-inclusive... Reseledaren förstod att jag var besviken (hon sa inte emot något) och sa att hon skulle ringa mig någon gång efter lunch. Jag vandrade iväg upp mot huvudgatan (samma gata som går utefter hela kusten från Chania) och där var det också helt dött. En liten affär med hyllor som gapade tomma. En taverna. En keramikshop. Det var allt. I affären såg jag detta:

Undrar vilka namn det står på de grekiska Coca Colorna...?

När jag kom ner till strandvägen igen, innan jag lämnade civilisationen, insåg jag att jag nog skulle äta lunch. Egentligen var jag inte riktigt hungrig, men jag hade ingen lust att gå hela vägen tillbaka för att snart vända om igen. Hittade en restaurang (finns 4-5 här, så jag har snart betat av dem) och maten var väl så där. Vinet däremot var gott. Eller rättare sagt... det var torrt så jag blandade det med Sprite, då blev det gott. Kanske lite väl mycket en het dag och mitt på dagen, men jag sov middag gott sen i alla fall.

De ringde från Solresor och meddelade att på måndag klockan 12 kan jag få byta till samma hotell som jag bodde på förra året. Hurra!! Fram tills dess får jag stå ut. Jag åker nog in till Chania i morgon. Bussresan är lång, men jag kan ju lika gärna göra det istället för att gå fram och tillbaka här. Jag skall på utflykt tisdag och torsdag och flyttar alltså på måndag så då blir det bara onsdag kvar (och fredag, vi åker sent på kvällen).

När jag fått samtalet gick jag ner till stranden precis nedanför hotellet. Den var helt öde.

Stenar, stenar och stenar. Och höga vågor. Och strömmar. Denna delen av stranden har inga flaggor så man vet om det är OK att bada, inga solstolar, inga parasoller. Inget folk helt enkelt. För att komma till en mer befolkad strand får man gå bort till där allt annat finns.

Det gula parasollet är någons privata. Den delen av stranden där alla ligger syns inte på bild, så långt bort är den. Öde var det i alla fall.

Och där ligger mitt hotell. Mitt ute i ingenstans.

Dags för middag efter duschen, och en promenad till. Jäklar vad jag har promenerat. Tack och lov så har höften hållit relativt bra i alla fall.

Här åt jag middag, fast det var mörkare ute. Blixten lös upp lite väl mycket.

En enorm portion kycklingfilé och pommes. Orkade 2/3 av kycklingen, 1/3 av salladen och några pommes. Och så ett par melonbitar som man får efter varje mål (oftast). Fast ingen Raki på någon av de restauranger jag varit på här. När jag kommer "hem" på måndag skall jag gå på favvorestaurangen Farmers House och där får man minsann både Raki och melon "on the house" när man ätit klart.

Nu är klockan snart 23 och jag skall ta och sitta här ute en stund till. Jag kollar väl på ett avsnitt NCIS :)

Ha det bra, återkommer nog när jag flyttat. Är lite nyfiken på hur det kommer att bli med internet på Okeanis. Förra året så fanns det EN punkt på altanen som hade internet. Undrar om jag får samma rum... det finns ju inte så många små rum. Annars finns det internet vid poolen, så jag får väl ta med datorn dit och skriva lite. Nu har jag ju en ny dator som har längre batteritid än 10 minuter, det var lite knepigt förra året :)