fredag 24 februari 2017

Många känslor

Gomorron. Igår var det dags för mormors begravning. En dag jag bävat för. Det spelar nästan ingen roll vems begravning jag går på, jag gråter ändå. Och när det är en väldigt kär person gråter jag massor. Visst är det skönt att få gråta ibland, men inte bland massa folk...

Jag hade tagit semester hela dagen (ingen betald ledighet/permission för mig) så jag kunde ta det lugnt på morgonen. Vi åkte klockan 10.15, jag fick åka med vännerna L & A. Vi skulle hjälpa till att duka i församlingshemmet, därför åkte vi så tidigt. Begravningen började klockan 13.

I kyrkan, Morlanda kyrka precis norr om Ellös, var det så fint. Jag gillar den kyrkan och detta var den tredje begravningen jag var på där. På ett bord stod mormors urna (som faktiskt också var pappas urna, det sa hon med en gång när vi fick den att där skulle hon också ligga) och en jättefin blomsteruppsättning.


Detta kort togs innan syrran kom med ramen som kortet skulle sitta i.

Programmet som jag gjorde blev fint.


Det var mycket folk i kyrkan. Jag har ingen aning om hur många, men jag vet att 60 personer var inbjudna till fikat efteråt, och det var en hel del som inte var det.


En av sångerna vi skulle sjunga allihop var Evert Taubes Nocturne (Sov på min arm). Den sången sjöng pappa, Marita och jag på farmors begravning 2001. Jag började gråta där framme i kyrkan när vi sjöng den och hämtade mig väl inte förrän vid andra versen. På pappas begravning sjöng alla den också, fast jag bara grät. Samma nu. Fick väl ur mig 3 ord. Den är så otroligt fin men också, för mig, väldigt kopplad till begravningar. Sen när vi alla skulle gå fram till bordet och lägga en blomma brast det för mig igen. Men bakom mig kom mina syskon och min brorson med fru, och jag fick några kramar. Det var många kramar som gavs och togs emot under dagen. Det kändes bra.



Man såg knappt kortet för alla fina blommor.

Fikat gick bra. Moster hade gjort ett bildspel som stod och snurrade på hennes dator, det var många fina bilder. När alla gått städade vi undan och så åkte vi förbi minneslunden och la dit det fina arrangemanget som urnan stått i.


Sen åkte vi till mormors lägenhet för att hämta det vi "paxat". Jag var hemma i min lägenhet vid 17.15.

Av kusin Richard fick jag 3 Aloe vera-skott som behövde planteras med en gång. Varför sparar man aldrig några innekrukor när man köper nya växter? Jag hade inte en enda, så det första jag fick göra när jag kom hem var att bege mig till Plantagen för att handla 3 innekrukor. Jag vet inte hur dessa kommer att klara sig, några av "bladen" var knäckta. Jag satte ihop dem med såna där växtband, så får vi se.



Tror ni jag har några ytterkrukor som passar? Nope. Alla mina ytterkrukor är antingen större eller mindre. Förresten, den vänstra aloen på bilden har ju ett "blad" som är nästan knäckt. Skall jag ta bort det eller kommer det att hämta sig?

Jag hade paxat mormors egengjorda skärbräda:


Och sen en glasgrej som passar bra ihop med den jag fick från jobbet när jag fyllde 50. Det var den vänstra jag fick nu.


Jag fick också med mig en fin bukett tulpaner.


Jag var helt "slut i rutan" efter denna dagen. På kvällen pratade jag med mamma, och fick gråta en skvätt till. Det var skönt.

Nu är det jobb som gäller om en liten stund, skönt att det är fredag. Är fortfarande slut i huvudet, så det blir skönt med helg. Inga planer har jag heller, precis som jag vill ha det. Tyvärr har jag inga korsordstidningar att lösa, alla är inskickade. Har jag tur så kommer ett nytt nummer av en av mina tidningar idag, men posten brukar inte ge mig dem i tid, så jag vet inte om den kommer. Jag får väl hitta på något annat att göra :)

Ha en bra dag!

måndag 20 februari 2017

En mycket blöt katt

Gomorron. Å så var det måndag igen. Denna veckan skall jag bara arbeta 4 dagar, jag har semester på torsdag. Inte för att jag ser fram emot den dagen, för då är det dags för mormors begravning :( Det lär bli mycket känslor. Även om jag (kanske) skulle hinna hem för att gå till kören har jag sagt att jag inte kommer, jag tror inte jag kommer att orka. Jag kan ju inte heller styra själv när vi skall åka hem, jag får åka med vännerna L och A.

I helgen har det handlat mycket om Maggie. Inte i fredags, då var det en vanlig myskväll med räkor som gällde. Men i lördags morse kom Maggies f.d. husse M och lämnade en ställning med en badbalja på, som jag skulle få låna för att bada Maggie. Jag fattade inte hur den skulle sättas upp, så det slutade med att jag ställde badbaljan direkt i badkaret. Jag har väldigt dålig avrinning i mitt badkar, så jag tog 2 st BigPack glassbyttor och ställde under (fyllde dem med vatten så att de inte skulle flyta iväg). Maggie sattes fast i ett halskoppel som satt fast i badbaljan.

Själva badningen gick bra, även om jag bara schamponerade en gång. Hon gillade det inte alls, mot slutet var hon mer lugn. Men i början var hon halvvägs in innanför mitt linne en gång och halvvägs uppe på axeln. Jag har bara 2 händer och kunde inte släppa duschslangen, så jag var ganska blöt. Det var en mycket våt katt jag tog upp ur badkaret...






Men hon verkade (av någon konstig anledning) inte vara sur på mig. Ett par timmar senare, vid 15, blev jag hämtad av A, för jag skulle hjälpa L och A med att installera ett virusprogram och ansluta deras trådlösa skrivare. Maggie var fortfarande blöt och frös, så det kändes inte alls bra att lämna henne.

Installationen och anslutningen gick bra, och jag blev bjuden på delikat middag, bestående av kycklingfiléer (som var stekta med lite senap!!), potatisgratäng och en delikat sallad.

Maggie var fortfarande kall när jag kom hem några timmar senare, och jag satte mig i soffan med henne invirad i min filt. Men det där med att sitta i famnen är inte riktigt hennes grej... Lite senare hittade jag henne i min säng, och då passade jag på att lägga mitt täcke på henne.


Där låg hon en stund. Ser ju hur mysigt ut som helst!

Igår söndag började jag dagen med att gå till jobbet för att göra den sista redigeringen av begravningsprogrammet (jag har inga layoutprogram i min dator hemma). Det gick väldigt fort, så jag var snart hemma igen. Klockan 12 kom J och M för fika och för att hämta badbaljan. J passade på att ge Maggie en ordentlig borstning, jag tror katten förlorade hälften av sin päls :) Jag har svårt för att borsta henne riktigt ordentligt, mina händer vill inte vara med. Maggie blev också rakad i rumpan, så att hon kan hålla sig ren lite enklare.





Resten av dagen var bara min. Det blev lite korsord och TV som vanligt. J påpekade att det kanske vore bra att börja ge Maggie blötmat. Att Mjau var en bra mat att gå ner i vikt med. Jag gick genast ut och handlade ett paket med 12 påsar. Hon fick en halv påse klockan 16, och den gick ner. Såsen först, sen resten. Hon åt inte allt, men vid 19 var det tomt. Då fick hon den andra halvan. Innan jag gick och la mig fick hon en hel påse till. Hälften av den påsen fanns kvar när jag vaknade, och hon var väldigt hungrig. Hon har jamat och klagat hela morgonen. Fy katten vad det luktar illa med blötmat! Jag "gav nyss upp" och gav henne en portion av hennes vanliga mat (torrfoder). Jag måste komma på hur blötmaten skall doseras... Det har varit så smidigt att ladda de timerstyrda matskålarna att öppna klockan 5, 10, 16 och 22. Funkar ju inte riktigt lika bra med blötmat. Också skönt att kunna bestämma i sista sekunden att jag inte skall gå hem på lunchen, utan att behöva tänka på att hon skall ha mat. Vi får se hur det går. I början lär det bli en kombination av torr och blöt mat, tills vi lär oss. Den maten som fanns kvar nu på morgonen slängde jag just. Kanske kör jag blötmat på morgonen, direkt när jag går upp, torrfoder klockan 10 och 16 (timerstyrda skålarna) och sen blötmat på kvällen. Vi får se.



Annars har jag pillat lite med min nya leksak:


Jag beställde den från Kina i december (aliexpress) och betalade bara 55 kr inkl. frakt. Beställer man den från Sverige kostar den minst 169 kr + frakt. Men det är ju längre leveranstid. Alla banor har små nummer stansade så man vet vilken väg man skall ta. Jag kom till nr 23 igår, sen ramlade kulan ner. Jag vet inte hur många banor det är, men jag tror det är 100. Svårt är det i alla fall, bra träning för mina händer och mitt kassa 3D-seende.

I fredags kom förstoringarna jag hade beställt på mormor. En bild skulle jag ha, och en annan skall vi ha i ram på begravningen. Bilden jag skulle ha satte jag i en ram, och så fick hon sällskap av pappa på min skänk. Men de står inte så bra där, för Maggie vandrar där ibland och river ner dem. Jag vill ha dem på väggen i hörnet av skrivbordet, men vågar inte klättra upp på skrivbordet för att sätta upp dem. Förhoppningsvis kan kollegan I-M komma förbi och spika någon dag.


I eftermiddag skall jag åka till Mölndals Centrum, till Möllan som det kallas (en samlingslokal), för att möta någon från kommunen angående att jag har anmält mig som språkvän. Egentligen är de mötena på torsdagar, men då kan jag ju inte (kören). I eftermiddag  har det ett "konstcafé" med svenskar och flyktingar, så jag åker dit och är med på det och så har jag ett litet möte med en från kommunen efteråt. Jag är ju urkass när det gäller att måla, men jag kan ju sitta bredvid och titta på. Vi får se vad som händer. I alla fall skall jag "intervjuas" så att de kan para ihop mig med en flykting som jag skulle passa ihop med. Jag vet inte riktigt hur det funkar.

Nu är det dags för frukost. Äggen som jag skall äta till förmiddagsfikat måndag-onsdag är redan kokta. Att klä på sig är ju också en bra idé... Ha en bra dag!!

torsdag 16 februari 2017

Provsvar

Gomorron. Torsdag men ingen kör, "fröken" är och åker skidor. Det är ju sportlov i denna delen av landet.

Igår var det alltså dags för den årliga "besiktningen". Det är andra året jag går på min nya vårdcentral, och trots att läkaren jag träffade förra året då var höggravid så var det samma läkare denna gången. En mycket trevlig kvinna.

Alla mina prover var perfekta! Så skönt att kalken äntligen ordnat upp sig. Det var ju flera år efter min GBP som kalken var väldigt låg. Läkaren på min gamla vårdcentral, en gammal man, var ju helt okunnig. Kvinnan som tog mina prover där hade själv läst på vilka prover jag skulle ta, och när han inte ordinerade alla prover hon tyckte skulle tas, så la hon till dem själv. Han märkte aldrig något... När kalkvärdet, trots 6 dagsdoser kalk, inte var bra frågade han MIG vad jag tyckte vi skulle göra... Jag föreslog en remiss till Sahlgrenska, där de kan lite mer om folk som är opererade, och det tyckte han var en bra idé. Där sa de att jag skulle kombinera kalken med D-vitamin, för då tas den upp bättre. Sen dess har jag ätit 2 x 2 kalk och 2 x 2 D-vitamin. För andra eller tredje året i rad är nu värdena normala.

Hjärta och lungor lät också bra och jag överlämnade listan med mediciner jag behövde och hur mycket jag behöver för att klara mig ett år. Förra året skrev hon ut för lite D-vitamin och någon annan medicin, så nu hade jag räknat ut ett årsbehov.

Jag frågade henne om en mild anti-depp och berättade hur jag mår. Att jag har full energi på jobbet men så fort jag är utanför jobbet är jag så apatisk och inget blir gjort, inget är kul. Men jag uppfyllde inte "kraven" på depression, eftersom jag inte var deppig alltid. Dessutom är den typen av mediciner aptithöjande, och det är ju ingenting jag behöver. Hon föreslog samtalsterapi, men jag sa att jag inte har råd med en privat psykolog. De tar ju 900 kr/gång och man måste ju gå en gång i veckan för att något skall hända. Hon sa att de har en psykolog på vårdcentralen, men det är bara för korttidsbehov. Jag får leta runt och se om jag kan hitta något alternativ. Jag gick ju 1,5 år hos en student på GU, hon trodde att jag kanske skulle kunna söka dit igen. Jag är tveksam, det är ont om platser, och varför skulle de låta en person som redan gått där ta upp en plats till? Men det kostar inget att fråga...

Igår efter jobbet var jag och hämtade ut den första omgången av alla mediciner (kalk, D-vitamin, B12, järn, sömnmedicin och Omeprazol (för magen)). Jag fick också Attarax utskrivet, jag protesterade inte när hon sa att det stod på min lista. Det är ju de pillrena jag tar när jag skall flyga, så det skadar inte att ha en extra ask hemma. Bara D-vitaminen kostar mig 1.000 kr/3 månader, så  jag kommer fort upp till frikort. Nu har jag redan frikort, fram till 1 mars, så jag hämtade ut mediciner igår för drygt 1.750 kr och betalade ingenting. Vilken otrolig förmån vi har, vi som bor i Sverige!

Igår bestämde jag mig för att jag skall duscha Maggie på lördag. Det är bara att klä sig i heltäckande kläder och hoppa ner i badkaret tillsammans med henne. Jag får sitta på duschslangen så den inte åker iväg och det är ett jäkla trixande. Jag har inte en sån fin badbalja som hennes förra matte J har, utan det är badkaret med dusch som gäller. Det gäller också att stänga badrumsdörren och täppa till så att hon inte kan smita in under badkaret, för rymma lär hon göra. Man kan lätt säga att duscha inte är hennes favoritsyssla. Sen kanske jag kan få hjälp av J och M att raka henne i rumpan på söndag, vi pratades vid igår och det kanske skulle gå att ordna. Jag tycker att hon luktar kiss i pälsen... Jag vägde henne igår, för att se om hon gått upp och därför inte kan tvätta sig ordentligt, men hon vägde 7 kg som hon gjort den senaste tiden. Så det är nog bara så att hon har för mycket päls!

Oj, dags att äta frukost och klä på sig. Avslutar med en rolig bild på mig själv. Den är tagen i måndags när jag kom tillbaka till jobbet efter provtagningen. Jag var kall som en ispinne och har först en vanlig tjock tröja. Sen halsduken, som jag alltid har på jobbet för mina stela musklers skull. Och så en riktigt tjock tröja jag köpte på Ullared när jag var där senast. OCH ett värmeelement ställt på 24°C... Det tog många timmar att tina upp!


Ha en bra torsdag!

måndag 13 februari 2017

Mera prover

Gomorron. Egentligen skulle jag vara mer eller mindre på väg till jobbet nu, men först måste jag åka till vårdcentralen och ta om några prover (de öppnar klockan 8). Sköterskan ringde i fredags och sa att mina blodplättar gått sönder, så de kunde inte ta järnproverna. Man måste stasa (snörpa åt blodflödet) min arm för att hitta en blodåder och gör man det för hårt så kan detta hända.

Hon sa ju i tisdags att järnproverna skulle tas före klockan 10, men att hon skulle se mellan fingrarna denna gången, men nu blir det alltså rätt gjort ändå. Jag läste också fel på pappret när jag fick kallelsen, jag tyckte det stod "fastande 10 min" (reagerade på den korta tiden men såg ändå inte att jag läst fel), men det stod alltså "fastande 10 tim"... Nu är jag det också, har inte ätit eller druckit något annat än vatten sedan klockan 22 igår kväll.

Helgen har varit halv-produktiv. I lördags fick jag eld i baken och gjorde lite saker som jag tänkt göra hur länge som helst. Jag har en stor byrå i hallen med 5 lådor. De 3 nedre är organiserade och funkar bra. De andra två var "svarta hål". Där hamnar det mesta och sen hittar jag ingenting. Nu är allt fixat och mycket slängt i återvinningen. Så skönt! Sen gick jag direkt vidare till mitt andra dåliga samvete: mina viktiga papper. Jag har ett sånt där rullarkiv med hängmappar. Allt fint nersorterat. Men... det låg en stor bunt med papper ovanpå vagnen, i en låda i arbetsrummet låg en annan stor hög och i en hållare på väggen i hallen fanns ännu mer papper. Allt är nu i ordning. Puh.

Innan jag började med detta hade jag en svag tanke om att tvätta fönstren. Men precis när jag tänkte det såg jag att kollegan med fru och son var på Frölunda Torg (de bor i Kungälv) och jag bjöd in dem på en spontanfika. De kom och vi tjötade en stund. När de gått så tog jag itu med sakerna ovan, fönstren kan jag tvätta en annan gång. Det var för soligt för att tvätta fönster, det blir så lätt randigt då.

Sen tog jag lördag och det blev givetvis en massa korsord. I går söndag vid 11 tog jag på mig och gick ut och slängde allt som skulle till återvinningen. Tycker det är en sån skön känsla att slänga... En promenad till Maxi för att panta flaskor och handla lite och sen till jobbet. Nej, jag skulle inte jobba, men jag gjorde programmet till mormors begravning på min dator. Jag har ju inga lay-out-program på min dator hemma. Det var ganska enkelt eftersom jag hade kvar filen för pappas program. Jag använde samma lay-out och typsnitt, bytte bara bilderna och texten.

Resten av dagen blev inte mycket gjort mer än korsord och TV. Jag är så förbaskat trött på denna APATI! Tycker jag har levt som i en dimma ända sen pappa dog, och nu med mormor är det ännu värre. Jag har funderat fram och tillbaka och kommer att be om något milt anti-depp när jag skall till läkaren på onsdag. Får se vad hon säger om det. Det är så mycket jag vill göra, så många förändringar jag vill göra i mitt liv, så mycket jag vill ta tag i, men ingenting händer. Så frustrerande! På jobbet däremot är jag väldigt effektiv, men hemma. Blä. Allt är bara grått.

Jag gick i alla fall igenom alla mediciner som hon skall skriva ut på onsdag (Kalk, D-vitamin, B12, Järn, Omeprazol och min sömnmedicin). Förra gången räknade hon fel och skrev ut för 1 år för vissa mediciner men bara ett  halvår för andra. Nu har jag snyggt räknat ut ur mycket jag behöver för 3 månader och skall be om detta för 4 uttag.  Jag laddade ner en lista på alla mediciner jag tagit ut mellan november 2015 och nu, och det var 16 sidor i en pdf. Visserligen bara 3 uttag per sida, men ändå. Mycket man knaprar i sig.

Denna veckan är det ingen kör, fröken åker skidor. Nästa vecka kan jag inte gå, då är det begravning. Jag kanske är hemma (tveksamt dock) så att jag skulle kunna åka, men jag tror inte jag orkar. Dagen lär bli väldigt emotionell.

Gårdagskvällen slutade i alla fall väldigt mysigt. Jag fick kela lite med min katt. Det händer oftare och oftare att hon kommer och lägger sig precis nedanför mina fötter i soffan. Men igår hade jag datorn med mig i vardagsrummet och satt upp. Det innebar att jag nådde henne där hon låg. Och jag fick HELA magen. Oj vad hon spann och åmade sig. Men bara 10 minuter, sen blir det för mycket. Snacka om skygg katt!


Nu måste jag fundera på en frukost jag kan ta med mig till jobbet och äta när jag kommer dit. Får packa ner några skivor knäcke. Ost finns på jobbet.

Ha en bra dag! Och håll tummarna för att doktorn är "snäll" på onsdag och ger mig det jag vill ha...

onsdag 8 februari 2017

Provtagning, ordningen återställd och allt bli mer verkligt

Gokväll. Känslan att komma hem till en nystädad lägenhet (där man inte städat själv) är helt obetalbar. Visst, min städerska tar inte allt som jag hade velat, men det som saknas fixar jag själv. Bara det att diskbänken och spisen skiner så man kan spegla sig i dem, och alla golv är dammsugna och tvättade, är värt en hel del. Hon kommer till mig 2 ggr i månaden, eller rättare sagt varannan vecka, och det kostar mig lite drygt 900 kr/månad. För mig, som har ont lite här och där, så är det värt det. Skulle jag städa själv skulle det ta en hel helg, man måste prioritera sin lediga tid. Jag ser det inte som lyx, utan som en nödvändighet.

Igår var jag till min VC för att ta prover inför mitt läkarbesök den 15/2, Det första sköterskan sa, när jag kom vid 11.45, var att "nu kommer du att bli arg på mig". Det visade sig att de vill att järnproverna skall tas före klockan 10 på morgonen. Jag vet inte varför, men det var tydligen viktigt. Jag sa att jag inte hade någon möjlighet att komma dit en gång till. Jag sa också att järnvärdet var väl egentligen det enda prov som jag inte hade haft problem med under åren. Så hon bestämde sig för att se genom fingrarna denna gången, och beställde järnprovet ändå. Det jag är mest nyfiken på är Kalcium och Kalium, som jag haft problem med i flera år.

Vad som var lite mer konstigt var att mitt blodtryck var normalt. 125/90 tror jag det var. Jag brukar ha 90/55. Jag är fortfarande lika snurrig vid lägesskiftningar av huvudet, så jag tror att det bara var tillfälligt. Men det var ju kul att vara normal någon gång!

Det känns som jag inte gör något annat än stressar och passar tider nu för tiden. Jag stack från jobbet en halvtimme före lunch igår för att ta prover, och det innebar att jag fick slänga i mig lunchen på 10 minuter när jag kom hem, för att hinna tillbaka till jobbet. Direkt efter jobbet så åkte jag hem (hade ju moppen med mig från lunchen), packade "dramaten" med lite saker mamma skulle ha, och satte mig på bussen igen. Jag har åkt väldigt mycket kommunalt den senaste tiden. Förra lördagen, när jag var uppe hos mormor, åkte jag 2 x 3 h buss (och tåg). På onsdagen lämnade jag Maggie hos mamma. 2 x 2 h buss. På torsdagen åkte jag upp till Ellös (hann ju inte fram), 3 h buss (och tåg). På söndagen åkte jag hem igen. 3 h buss (och tåg). Igår åkte jag till mamma. 2 x 2 h buss. Jag sponsrar Västtrafik. Hade över 700 kr på kortet när jag började min resa förra lördagen. Nu har jag lite drygt 200 kr.

I alla fall. Maggie är hemma. Hon hatar att åka buss.



Det konstiga är... när vi åker till eller från mamma är det 2 bussar vi skall åka. När vi åker den första har hon panik. Jag har på henne selen och hon är ute ur buren och klättrar på mig, piper och har sig. Men när vi kommer på den andra bussen ligger hon bara i buren och är helt "resignerad". Ingen idé att klaga liksom. Stackarn. Inte konstigt att hon gömmer sig för mig när jag kommer, oavsett om det är till mamma eller mormor. Att gå från någon som är hemma hela dagarna till att bo med mig, som bara kommer hem till lunchen, måste vara ett nerköp.

När jag åkte och hämtade Maggie hade jag bra lust att hoppa på denna bussen:


Men i min "dramaten" hade jag kattmat, 2 svarta sopsäckar och ett antal tröjor mamma skulle få av mig. Vet inte hur bra jag hade klarat mig på varmare breddgrader med den packningen...

Ordningen är i alla fall återställd. Alla är där de skall vara.

Idag fick jag en pdf med mormors dödsannons. Oj vad det blir mer verkligt när man ser den i "print".


Ser inte ett dugg fram emot den 23/2, Kommer att gråta FLODER. Minst sagt.

Idag var jag på Maxi, för att köpa frukt. Beställde från Hemköp i söndags också, med leverans på måndagen, men inte tillräckligt med frukt. Passade på att köpa mig en bunt med vita tuplipaner. I den bunten fanns en "oäkting". Det blev fint!


 I måndags var jag ju på fika med flyktingar och boende i Eklanda. Väldigt trevligt. Jag är med i morgondagens tryckta nummer av Mölndalsposten (tror jag). Så här såg vi ut.


Här är länken till själva artikeln. Jag nämns inte med namn, men jag finns med på bild. Det var väldigt trevligt. Jag har nu anmält mig till att vara en "Språkvän". Man förbinder sig för ett år, och man blir parad med någon som passar ens intressen. Man promenerar, tränar, fikar och bara snackar. Lär den andra personen svenska. Skall bli så kul!!

Med vikten går det inte så bra. Mår skit rent ut sagt. Men det är ju inga nyheter. Måste ta tag i mitt liv. Men jag orkar inte just nu. En annan dag. Förhoppningsvis.

Idag har jag beställt lite bilder, förstoringar. En bild på mormor att ha i kyrkan. Och så "vinbilden" till mig, älskar den.


Den skall få en ram och stå bland bilderna på pappa. Saknar dem båda två något så otroligt.

Nu öppnades Maggies matskål. Det innebär att klockan är närmare 22. Dags att gå och lägga sig. Det är så intensivt på jobbet att jag måste vara 100 % vaken och med, annars blir det problem.

Ha en bra kväll/torsdag. Kören imorgon. Missade ju i torsdags när jag (inte hann) åkte till mormor. Nästa vecka är det sportlov = ingen kör. Torsdagen därpå är det begravning. Hade säkert hunnit hem till att gå på kören, men jag tror inte jag orkar. Lär vara helt dränerad efter den dagen. De andra skall ju åka till Arvika helgen efter kvinnodagen 8/3, men jag skal inte med. Bra att träna låtarna, men ingen panik då jag inte skall med.

På återhörande!

söndag 5 februari 2017

Hemma

Go eftermiddag. Nu är jag äntligen hemma, efter en liten omväg... Råkade sitta med telefonen lite för mycket så att jag missade att gå av tåget på Mölndals station, och hamnade i Kållered... Tittade upp och kände inte alls igen mig. Inte så konstigt. Tyvärr var det så att tåget tillbaka till Mölndal gick samtidigt som mitt tåg kom in, och det var 200 m mellan de olika sidorna av stationen, så jag hann inte. Fick snällt vänta en halvtimme. Men nu är jag som sagt hemma.

Det kändes väldigt konstigt att åka ifrån Ellös. Jag visste att det aldrig skulle bli som det skall vara igen. Aldrig. Igår kväll var jag alldeles ensam i mormors lägenhet. Jag skrev ett litet inlägg om det på Facebook, lika bra att kopiera:

Nu har moster och kusin gått till sig, Marita gått till sig, och jag har mormors lägenhet alldeles för mig själv. Så skönt med lite "tyst". Tyst är det inte, för TV:n står ju på, men jag behöver inte prata, inte vara trevlig, inte vara social :) Jag är ju i grund och botten en eremit och trivs bäst själv. Men det var konstigt med mig och mormor. Jag hade absolut ingenting emot att vara i samma rum som henne hela dagarna. Ibland pratade vi, ibland satt vi bara tysta. Hon stickade/virkade och jag löste korsord. Marita frågade henne någon gång om hon inte blev trött på mig, som pratar så mycket. Vadå pratar så mycket, sa mormor. För vi gjorde inte det. Vi kunde spendera kvalitetstid ihop utan att prata.
Detta är min sista kväll någonsin i denna lägenheten. Det är mycket sorgligt. Hon skall ju sitta bredvid mig här i sin fåtölj och sticka eller virka. Allt är så FEL.
I morgon åker jag hem. Kom på att det går en tidigare buss, 11.35. Då finns det lite dag kvar när jag kommer hem vid 14.30. Skönt. Men det blir svårt att lämna Ellös. Nästa gång jag kommer hit är det inte som "det skall vara".

Det är fortfarande så fruktansvärt svårt att greppa att mormor inte finns mer. Hon har ju liksom alltid funnits!!

Begravningen blir torsdagen den 23 februari. Packa väskan full med snor-fanor... fy vad jag kommer att gråta. Är en "sucker" när det gäller begravningar, pappas var fruktansvärd, denna kommer inte att bli mycket bättre. Mormor ville att vi alla skulle ha ljus klädsel, och jag har redan börjat få lite ångest över vad jag skall ha på mig. Om man skall ha ljus klädsel, funkar en beige klänning och en svart kavaj då? Något annat har jag inte. Jag trivs ju inte i klänning. Pappas begravning hade samma "regler", men det var sista maj, så jag hade på mig vita capribyxor och en blå-vit tunika som syrran köpt åt mig på loppis för 20 kr. Men capribyxor funkar inte i februari...

Alla barnbarn har fått sätta lappar på vad vi vill ha från mormor. Det var inte så mycket jag satte min lapp på. Mormors-hjärtat vill jag ha. Det är ju "mitt". Sen satte jag min lapp på en tjock skärbräda i trä som mormor gjort. En sån där 5 cm tjock sak. Ingen annan har satt sitt namn på den än. Och så satte jag min lapp på en lampa eller vad man skall säga. Jag fick ju en glasskulptur från jobbet när jag fyllde 50. Den står på en lampa och går i grönt och glas. Mormor hade en sån i samma stil, annan form, men samma färg. De skulle passa bra ihop. Och så satte jag mitt namn på mormors kräftgafflar. Såna har jag inte. Det var allt. Får se om jag får dem. Om flera personer sätter sitt namn på samma sak blir det lottdragning.

I morgon är det flyktingmötet direkt efter jobbet, så jag åker väl och hämtar Maggie på tisdag. Då får jag en lugn kväll på onsdag. Sen är det kören på torsdag. Måste gå. Veckan därpå är det sportlov och ingen kör, och veckan efter det är det begravningen, så då kan jag inte gå. Är säkert hemma så att jag skulle kunna gå, men tvivlar på att jag orkar. Lär vara helt urlakad efter den dagen.

Måste bara visa den otroligt vackra buketten som skickades till "oss" ända från Amerikat. Mormors kusinbarn skickade den. Så fin!


Tvättmaskinen går för fullt, måste hinna tvätta allt jag brukar innan dagen är slut. Egentligen hade jag behövt handla, men så kom jag på att jag kan ju beställa från Hemköp och få det hem i morgon efter klockan 19, då är jag hemma. Så bekvämt!

Ha en bra kväll. Själv skall jag försöka landa i sanningen. Lätt är det inte.

lördag 4 februari 2017

Mormor

Gonatt får man väl säga. Klockan är väl över midnatt och i rummet bredvid ligger Marita och sover. Jag befinner mig på Ellös. Nu kan jag berätta varför jag har mått så "jävla skit" den sista tiden. Mormor. Hon finns inte mer. Hon dog 18.10 i förrgår, onsdag, 2 februari. Jag var inte med. Jag var på väg upp, men hann knappt utanför dörren hemma innan det var för sent. Efter vad jag har hört så är jag ändå ganska glad över att jag inte var med på slutet. Det var inte lätt. Inte för mormor, inte för Marita, moster eller syster som stod bredvid.

Inga Bergendahl. 210526-170202.

Hur mår jag? Kasst. Det är så jävla tomt rent ut sagt. Jag sitter på sängkanten i "mitt" rum. För sista gången "ever". Jag vet att jag behöver skriva detta inlägg för att gråta lite, för det har jag inte gjort än. Men det gör jag nu.

Jag har ägnat den sista timmen åt att gå igenom alla mina kort på mobilen och datorn för att hitta fina kort på mormor. Hon kom in i mitt liv när jag var runt 10 år. Det är alltså inte min biologiska mormor, men vem bryr sig. Min "riktiga" mormor dog i december 1976, när jag var drygt 11 år. Jag kan inte säga att jag kände henne så där väl. De bodde i Vänersborg när jag var liten, och när vi flyttade till radhus när jag var runt 6 år, så köpte de vår lägenhet i Frölunda. Mormor och morfar var närmare, men jag kan ändå inte säga att jag har så där jättemånga minnen av henne. Morfar däremot (han dog 2001) har jag mer minnen av.

När mormor Inga kom in i mitt liv så jobbade hon i "bamba" (skolmatsalen) i min skola. Hur kul var det att få en "bambatant" som mormor? ALLA bambatanter hade koll på om jag slängde mat. Inte kul ALLS!! Jag fick byta tallrik med någon av mina skolkamrater för att kunna slänga...

Jag har idag funderat på NÄR det var jag fick så nära kontakt med mormor som jag hade nu i det sista. Om jag kollar på mina foton så var det så sent som 2013. Trodde faktiskt att det var tidigare. Pappa och Marita stack ju iväg på sin jorden-runt-segling 2001, och hade sin hemmabas i mormors extrarum i början. 2010, när de kom hem, flyttade de in här på Edebacken. Jag trodde då att jag kom hit för att hälsa på dem, men att jag bodde hos mormor för att det fanns mer rum här. Men av fotona att döma så dröjde det till 2013 innan jag började komma hit regelbundet.

Men sen dess. Å vad jag har älskat denna tant. Blodsband betyder ingenting. Jag ringde henne varje vecka (minst) och hon älskade verkligen när jag och Corny (först) och sen Maggie kom hit. Speciellt Maggie, hon var så förtjust i henne.


Sommaren 2015. Maggie vet vem man skall fjäska med.

När jag var här i lördags så pratade hon fortfarande om att vi skulle komma hit i sommar. Nu blev det inte så. Navet, som jag säger, är borta. Vem skall jag nu bo hos när jag kommer? Åker jag själv kan jag bo hos Marita, men har jag Maggie med mig blir det svårare. I denna lägenheten kommer de som nu bor ovanpå Marita att bo. Milo med far och mor. Milos mormor och morfar bor precis mitt emot, så det blir nära. Det känns så bra att det inte är några främlingar som skall flytta in här. Det hade blivit så fel!!

Här kommer en hög bilder från gångerna jag varit här.


Januari 2013. Pappa levde fortfarande. De älskade verkligen varandra. Hur många kan säga att de älskar sin svärmor? Pappa gjorde det. Å vad mormor saknade honom när han dog. Som vi alla gjorde.


Juni 2014. Mormor fick ett växthus "från pappa". Hon älskade verkligen sitt växthus och sin trädgård. Hon var så orolig för att någon främmande familj skulle flytta in och ta över hennes växthus och hennes lilla trädgård. Hon blev så lugn när det ordnade sig så att Milo med familj skall flytta in. De är ju inte främmande.


Juni 2014. Siv (och Roland) som pappa, Marita, Åsa och jag seglade i eskader med till London 1992, kom och hälsade på. Mormor välkomnade alla. Alla var hennes vänner. Alla var välkomna. Alla älskade mormor.


Juli 2014, min födelsedag (5/7). Vi tog båten ut och "hälsade på pappa". D.v.s. vi åkte ut till där vi spred hans aska. Till minne av honom serverades whisky. Mormor slängde sin i sjön och sa att det var till pappa :)


September 2014. Jag och kusin Jane har en liten kamp. Vems hjärta skall hänga högst? Mormors-hjärtat eller farmors-hjärtat? Jag är här oftare, så jag vinner.


December 2014. Jag beställde ett ljus av min vän Katarina i Malmö. Jag kan meddela att det fortfarande finns kvar. Ungefär halva är bränt. Mormor älskade ljuset. Jag och Maggie på ena sidan, en julgran på andra sidan. Det brändes in i det sista.


Juli 2015. När jag fyllde 50 fick jag denna mattan av mormor. Den är vävd (av henne) av pappas kläder. Den ligger i mitt badrum och jag älskar den. Kommer att minnas dem båda i evigheter.


Maj 2016, Mormor fyllde 95 år. Visst är hon fin?


Detta är min absoluta favoritbild på mormor. Tagen på hennes kalas. Bara älskar den.


Samma kalas. Massa fina presenter.


December 2016. Bara röda kulor i granen. Och så de 3 tomtarna som jag, bror och kusin Rikard har gjort. De skulle alltid sitta högst upp. Tyvärr fick hon inte njuta av sin gran så mycket denna jul. Jag klädde den åt henne lördagen före jul. Natten mellan måndag och tisdag ramlade hon i badrummet och bröt lårbenshalsen. Sen var det sjukhuset som gällde fram till för ca 3 veckor sen. Granen fanns kvar när hon kom hem, även om julen var överspelad.

Marita ligger som sagt i rummet bredvid och sover. Jag var nyss på toa, och jag tassade så att mormor inte skulle vakna. Men det gör hon ju inte. Fy vad det känns tomt och konstigt.

I morgon kommer begravningsbyrån och hämtar henne. Jag tror inte att jag orkar vara med när hon lämnar lägenheten. Jag var inte med när de hämtade pappa, jag orkade inte. Blir nog samma nu. Men det är så svårt att fatta att hon inte finns mer. Att jag aldrig mer skall komma till denna lägenheten och bo över. Att jag inte skall bo i mitt rum. Den gamla vävkammaren som på sista tiden har hetat "Lenas rum". Hennes död var ju inte alls oväntad. Hon var gammal, 95,5 år, och hon hade cancer. Men ändå. Det går liksom inte att förbereda sig.  HON FATTAS MIG!!

Jag stannar här till på söndag, då dagens enda buss går hem (på eftermiddagen). Jag åkte buss till mamma i onsdags och lämnade Maggie, för jag kände på mig att det var läge att åka hit upp. På måndag skall jag på fika med de nyanlända i Eklanda, så jag antar att jag åker och hämtar Maggie på tisdag eller onsdag. Bara 4 h bussresa till. Känns som jag inte gjort något annat än att åka buss och tåg den sista tiden. 6 h buss och tåg i lördags då jag var här. 4 h buss i onsdags till och från mamma. Drygt 2 h buss och sen bil när jag åkte hit i torsdags. Sen buss hem på söndag, nästan 3 h. Och så till mamma sen, 4 h. Sponsra Västtrafik, javisst.

Nu är klockan snar halv 2. Jag behöver sova, men jag behövde också skriva av mig lite. Tack till alla som skickat massa hjärtan och kramar på min Facebook idag. Jag skrev bara "Älskade mormor. Sov gott". Min syster däremot, hon skrev mer. Får ju lite komplex... Hon skrev:

Igår somnade vår älskade mormor in. Snällare, varmare och mer öppen människa är svår att finna. Har faktiskt aldrig hört henne säga ett ont ord om någon. Föddes samma år som kvinnor fick rösträtt och har förgyllt vår värld under hela 95 år med sin aldrig sinande glädje och kärlek! Min förebild 

Jag skriver under på allt. Gonatt.

onsdag 1 februari 2017

Februari

Gomorron. Nu var det ny månad. Igen. Går bara och väntar på (inte ser fram emot) att den där vintern skall komma. Den som alltid kommer när man har börjat få upp hoppet om varmare tider. Samma visa varje år. Man tror att det snart blir vår och så kommer det enorma mängder snö. Och kyla.

Här är det inte så bra. Mycket tankar. Vill inte gå in på det närmare. Men jag har inte lust med något. Allt är blä. För att pigga upp mig själv lite köpte jag 3 x 7 tulpaner när jag var på Plantagen i måndags.


Jag ser nu att jag måste korta av de rosa något ikväll, de är ju för långa...

Inte mycket har hänt sen sist. Åkte upp till Ellös i lördags, över dagen. Över 6 h bussresa för att vara där 5 h. Egentligen skulle jag åka till Ullared på lördag, men när jag insåg att det var 12.000 andra som skulle dit under helgen, med gratis buss, så avbokade jag. Till detta tillkommer ju alla som tar sin egen bil... Jag åker upp till Ellös på lördag igen istället. Jag vill ju inte lämna Maggie ensam över natten, det är därför jag inte sover över.

Jag hade inte så mycket som jag ville köpa på Ullared, det var mest att det var kul att åka dit när det var gratis. Men någon måtta på galenskaperna får det vara!

I måndags fick jag min första leverans från Hemköp. Förra gången köpte jag ju från Willys, men de tar 99+49 kr för frakt. Hemköp tar 20 kr. Så även om maten är lite dyrare på Hemköp så tjänar man på att handla där.


Fördelen med låg fraktkostnad är ju att man inte behöver storhandla. Nu handlade jag bara det jag behövde.

I söndags skojade jag med M i Kalix, där de har mycket snö. Jag la upp denna bilden på Facebook och sa att vi nu också hade fått snö...


Hon lovade att komma och hjälpa mig att skotta...

Jag vet inte om jag har sagt något om det tidigare, men alldeles i närheten av där jag bor, mitt emot jobbet, har det legat en förskola i några år. Det var alltid menat att vara temporärt. Förra året beslutades det att Mölndals kommun skulle ta emot x antal flyktingar och då förskolan inte längre behövdes (jag tror vi har 5 andra förskolor i området) så beslutades det att de skulle bygga lägenheter för familjer och ensamkommande män som fått asyl. Nu är de snart klara, tror till och med att några redan flyttat in. I alla fall, snacket har gått varmt i områdets grupp på Facebook. "Vi kommer att bli mördade och våldtagna i våra sängar" säger en del, vi andra säger "Välkomna".

På måndag anordnar kommunen en välkomstfika för de som bor där, skall bo där och vi som bor i området. Jag anmälde mig så fort jag fick reda på detta. Klart jag vill vara med och välkomna dem! Jag bor ju väldigt nära och är inte ett dugg oroad. Varför skall man måla fan på väggen innan man vet hur det blir? På Ellös bodde det under en tid upp emot 250 personer som inte fått asyl än på Sjögården (tidigare en spa-anläggning). Min familj har varit väldigt engagerade i att få dem att känna sig välkomna, och har på köpet fått många nya vänner för livet. Folk som nu bor på helt andra ställen, men som de har nära kontakt med. Vad det boendet gjort för den lilla byn är helt otroligt. Tyvärr skall boendet läggas ner nu i nästa månadsskifte, det är Bert Karlssons företag som driver det nu.

Jag förstår inte hur man kan säga att allt kommer att bli skit innan man ens vet hur det blir. Jag blir så trött på denna främlingsfientlighet. Och den där Trump skall vi bara inte tala om. "Don't get me started!"

Det var ett litet livstecken från mig. Ha en bra dag/vecka!