Dåligt samvete

Just i detta nu har jag 872 olästa blogginlägg i min feed. Jag läser allt i ordning, så just nu ligger jag 27 dagar bakom. Jag har så dåligt samvete för att jag inte har läst era blogginlägg på flera månader. Ibland får jag ett ryck och läser ett par dagar i taget. Kommentera orkar jag inte när jag ligger så mycket efter. Men jag skall försöka skärpa mig och läsa ikapp. Jag uppskattar ju kommentarer så mycket själv, och då känns det skit att inte ge några. Ha tålamod med mig!

Så trött....

Gomorron. I natt har jag sovit 8 h, som en stock. Tack vare mina Propavan så är det inget fel på sömnen. Däremot så känns det som om jag skulle behöva sova det dubbla. Jag är pigg när jag vaknar och går hemifrån till jobbet, men när jag varit där ungefär 2 h är det som om någon slår mig i huvudet med en gummiklubba. Jag blir så trött att jag nästan känner mig berusad. Igår räknade jag ner minuterna tills det var dags att gå hem (jobbar halvtid denna veckan och går hem 11.30) men 3 minuter innan det var dags att gå så fick jag massa nya, brådskande saker att göra. Jag fick stanna ytterligare 50 minuter, då var det bara jag kvar för alla andra hade gått på lunch. Jag nästan släpade mig hem efter det.

När jag väl kommer hem så försvinner lite av tröttheten, men inte allt. Min syster och styvmor kom vid 13-tiden och skulle pilla med bilder vi skall ha i ett bildspel på mottagningen nästa fredag. De pillade med det själva, jag låg som ett kolli på soffan. Där låg jag mer eller mindre hela eftermiddagen, fullständigt slagen. Jag fattar inte hur man kan vara så trött! Och hur skall det gå nästa vecka när det är meningen att jag skall jobba fulltid? Bävar för detta...

Annonsen var inne i tidningen igår, och den var så fin. Jag skapade den efter familjens önskemål på GP:s webbsida, och det var fruktansvärt svårt att klicka på Send-knappen. Oj vad det blev verkligt då. Likaså när korret kom. Men att se den i tidningen var en blandad upplevelse. Det var givetvis jobbigt att se det, svart på vitt, att pappa är borta. Men den var så fin. Och placeringen så bra. Så jag är nöjd när det nu är som det är.

I onsdags var det ju pappas födelsedag och vi var 11 personer som samlades här hemma hos mig och åt middag. Det var härligt att se alla igen. Både familj och nära vänner till mina föräldrar och hela familjen. Vi har alla kommit varandra så mycket närmare nu, i och med allt det jobbiga. Vi i familjen talar om för varandra att vi älskar varandra och jag tror aldrig jag har kramats så mycket som jag gjort den sista veckan. Än mindre haft så stora behov av att få kramar. Så något bra är det i alla fall.

Tack och lov har jag inga planer i helgen. Vädret verkar "något ostadigt" men det kanske blir lite möjlighet att sitta på altanen. Jag vet att jag skrev här i bloggen för exakt en vecka sedan, att det kanske skulle bli tillfälle till lite altan-sitteri i helgen. Föga anade jag att jag skulle slänga mig på moppen redan innan lunch och åka upp och vaka över pappa :( Tänk att det är en vecka sedan idag. Känns som en evighet. Jag satt just här och spelade ett spel som vi båda gillar, och kom på mig själv med att vilja ringa honom och fråga om han kommit på ett knep som jag kommit på.... det går ju inte. Och där kom dagens första tårar... skit också. Jag gråter ju hela tiden känns det som. Men det är bra att skriva, jag kommer i kontakt med mig själv på något sätt då.

Ha en bra fredag och en härlig helg!

Mycket att ordna

Gomorron. Jag är så trött att jag inte fattar att jag är vaken... å vad jag inte hade sagt nej till lite mer sömn... Måndag och tisdag var väldigt hektiska dagar med mycket att göra och det blir inte bättre idag. Sen kommer det förhoppningsvis att lugna ner sig i ett par dagar. Kanske.

Idag kommer 10-12 personer hit på middag kl 15. Pappa skulle ha fyllt år idag så vi skall träffas och minnas honom. Min svägerska kommer hit om någon timme och skall fixa lite med maten medans jag är på jobbet, sen går jag hem och hjälper till med resten.

Jag har inte hunnit stanna upp och känna hur jag mår än, men saknaden slår till ibland med otrolig kraft. Jag har gråtit så mycket att jag sprängt några blodkärl i ögonlocket, det ser ut som om jag har röd ögonskugga på en bit av ögonlocket...

En sak som jag märkt är att jag känner mig fullständigt blåst i huvudet. Tankarna går liksom inte från punkt A till punkt B, någon har klippt av snöret däremellan. I går morse stod jag, naken och blöt, i badrummet och bara stirrade på de tomma handdukskrokarna i flera minuter. Jag kunde inte koppla var de var någonstans (nytvättade och torra låg de på köksbordet). Eller på jobbet när jag skriver ut massa papper, går till skrivarrummet för att hämta dem och upptäcker att jag missat skriva ut ett av papprena. Går tillbaka till mitt rum och skriver ut ett annat papper. När jag gjort samma fel 3 ggr så blir jag lite trött på mig själv...

Tack för era fina kommentarer på det förra inlägget, de värmer verkligen. Nu märker jag nackdelen med att vara singel... ingen att prata med. Visst, min familj är bara ett telefonsamtal bort, men de är inte HÄR. Detta är en mycket ovanlig känsla för mig, som alltid varit eremit. Eftersom jag nu är singel så värmer era kommentarer här och på Facebook, era chattar och meddelanden, så otroligt mycket. De är verkligen uppskattade. Det får mig att inte känna mig så förbannat ensam i detta.

Idag får jag i alla fall träffa hela min familj och några av mina föräldrars bästa vänner. Det skall bli mycket gott att få (och ge) lite kramar.

Ta hand om varandra! Kramar till er med :)

Min älskade pappa

Nu har jag fått lov att skriva om vad det är som har varit så jobbigt sedan i februari. Min älskade pappa finns inte mer. Han dog i fredags kväll. Han ville inte att jag skulle skriva om hans sjukdom i min blogg, det var därför jag slutade skriva. Alldeles för mycket av min tid gick åt till att tänka på att han var sjuk, och det kunde jag ju inte skriva om. Det som var kvar var ju alldeles tomt och bara löjligt att skriva om. Jag har verkligen saknat min blogg. Jag kommer väldigt bra i kontakt med mina känslor när jag skriver, och detta med att komma i kontakt med känslorna är ju något jag inte har varit så bra på... Fast de senaste dagarna har jag gråtit floder...

Så nu kan man väl säga att bloggen är "öppen" igen, men jag kommer kanske inte att skriva varje dag. Just nu mår jag allt annat än bra, det känns som om hela kroppen gått igenom en köttkvarn eller en torktumlare. Hjärnan funkar inte särskilt bra och jag är supertrött. Idag har jag jobbat halva dagen, och förhoppningsvis kan jag göra det resten av veckan också. Vi får se.

Sista mötet

Gomorron. Fredag igen :) Det verkar bli en solig dag/helg, och det är inte en dag för tidigt. Hoppas verkligen helgen bjuder på lite altansitteri, det har jag längtat efter.

Igår var det alltså dags för sista mötet med psykologen. Oj vad konstigt det kändes. Både bra och dåligt samtidigt. Jag är ju långt ifrån "färdigbehandlad" men samtidigt skall det bli väldigt skönt att inte vända ut och in på sig själv varje vecka. Det är jobbigt som det är just nu utan att behöva det också... men samtidigt så vet jag att jag inte är klar och bara tanken på att börja om från början med någon annan gör mig väldigt trött.

På vägen hem fick jag stanna moppen en stund och vänta på att alla hurtisar i Stav-Göteborgsvarvet skulle passera.

Där gick jag med för 4 år sen. Det var då jag pajade min höft. 1 mil tillsammans med kollegan med flera. Mycket rask takt. Långa kliv. Jag gick i hennes takt och med hennes steglängd. Inte bra då jag säkert är 20 cm kortare. Minst. Hon och hennes man fick mer eller mindre släpa mig i mål. Sen började helvetet med läkarbesök, sjukgymnastik, vila, inte vila och förbannad smärta. Inte förrän jag hittade stötvågsbehandlingen förra sommaren blev det någon skillnad. Så det är farligt att promenera! :) När jag inte har ont är 1 mil en baggis, men jag går i MIN TAKT.

Jag pärlar vidare och igår gjorde jag det 100:e armbandet sedan förra söndagen.

Får se hur många det blir jag överlämnar på söndag. Jag skulle behöva ett vardagsrumsbord som är lite högre, för att det skall vara bekvämt. Nu är bordet i samma höjd som soffan, det är inte så skönt. Jag har försökt sitta vid köksbordet (jag har ju köksbordet i vardagsrummet) men det accepterar inte Cornelia. Då sitter hon och skriker på golvet. Nä, hon skall ligga bredvid mig i soffan, eller i mitt knä (vilket gör det svårt att pärla)...

Samtidigt som jag pärlar kolla jag på NCIS. Igår påbörjade jag säsong 2. Brorsan kommer förbi nu på morgonen före jobbet och hämtar en påse som han skall lämna hos mamma, och lämnar lite saker från henne till mig (bra med en budbärare som kan leverera saker åt oss). Då får jag också säsong 3-5 :) Han har till och med säsong 9 så jag har att göra ett tag. Bra med serier och TV, för när jag inte mår bra psykiskt så kollar jag gärna på TV. Men jag har, trots att jag mår kasst, väldigt svårt att bara kolla på TV, och då passar det utmärkt att pärla lite samtidigt.

Det där med ordverifiering verkar ju inte funka så bra... fick en kommentar på engelska igår om en som "bara måste testa".... De automatiska uteblir i alla fall, det är alltid något.

Ha en bra fredag och en skön helg! Det är visst Pingst om jag har fattat det hela rätt. Sedan de tog bort den röda måndagen så missar man ju lätt det :)

Ordverifiering

Gomorron. Bara en kortis... de senaste månaderna verkar min bloggadress ha hamnat på någon lista över bloggar som kan spammas. Flera gånger om dagen får jag kommentarer på engelska med länkar och långa texter, på gamla inlägg. Det spelar väl inte så stor roll, men det är irriterande. Jag har nu satt på Ordverifiering. Sorry. Jag hatar själv att fylla i sådana, men dessa kommentarer är väldigt irriterande. Hoppas inte detta avskräcker er, det är redan väldigt få som skriver någon kommentar... Vi testar så här och ser om det funkar, annars får jag väl stänga av det och leva med spammen.

Lååång helg

Gomorron. Det skall bli gott att se lite folk idag, dags att återgå till verkligheten. Jag har sett alldeles för lite folk i helgen... Brukar inte vara min stil att säga så men det är sant. Inte mycket har blivit gjort. Det är mycket som händer nu och är det inte det ena så är det det andra. Jag har varit väldigt apatisk eller vad man skall säga, inte orkat ta itu med någonting. Min axel/sidan av halsen började krångla förra helgen, och jag har inte gjort det bättre genom att sitta så mycket vid datorn och spela eller lösa korsord... Promenera vågar jag inte, påbörjade stötvågsbehandlingen i veckan och känner mig svag i höften. Allt har varit blä helt enkelt...

Skickade "till och med" ut en allmän inbjudan på Facebook till "vem som helst" om räkor och lite vin hemma hos mig i lördags kväll, men ingen nappade. Snacka om att vara desperat... Det är inte ofta jag känner mig så ensam som jag gjorde då, men jag överlevde. Istället pärlade jag en massa armband för Ung Cancer och började kolla på säsong 1 av NCIS som jag lånat av brorsan. Kanske inte det bästa att sätta sig och pärla med så ont i axeln/sidan av halsen (det drar så mycket i musklerna att jag får vika huvudet åt höger för att det skall göra mindre ont), men jag satt bra och hade min värmedyna runt halsen, så det blev lite bättre av det. Många armband fick jag gjort fredag-söndag i alla fall (tror jag hade gjort 14 när jag började i fredags och när jag slutade igår var det 76...).

Annars har det inte hänt mycket. Cornelia och jag var ute  på en liten promenad utanför huset i fredags.

Min knäppa katt vägrar att nudda gräset. Hon går gärna till grannens "uppfart" (2 meter lång), men sen när hon skall tillbaka till mig så går hon inte över gräset. Nä då, hon går istället i en mycket lustig stil på den 10 cm breda grussträngen närmast huset...

Sen gillar hon inte när jag pärlar för mycket. Då skall hon ligga i knät, där kan vi snacka om obekvämt. Då får jag lägga ner pärlandet och mysa lite istället.

Körsbärsträden blommar utanför, det är otroligt vackert. Vi har en liten "allé" mellan husen åt båda hållen, så här ser det ut:

På torsdag är det sista gången hos psykologen. Det känns väldigt bra samtidigt som det känns konstigt och ovanligt. Jag har ju ändå gått där i 1,5 år. Timingen kunde ju varit lite bättre med allt som händer, men det går inte att styra. Vad som är lite ironiskt är att jag brukar ju handla på Lidl med jämna veckor. Har jag lite tid före mötet så åker jag bort till Lidl på Linnégatan. Eller också åker jag bort till Flatås på vägen hem, det är en rejäl omväg, men jag är halvvägs där, hemifrån sett, när jag är på väg hem från psykologen. För ett år sedan ungefär började de bygga ett nytt Lidl, precis utefter vägen som jag tar hem från psykologen. Hemifrån mig tar det väl 10 minuter med moppe till nya bygget, ungefär halvvägs mot gamla stället (som skall vara kvar). Vet ni när de öppnar? Idag... Snacka om typiskt. Här har man åkt förbi varje torsdag och så öppnar de nu när jag inte skall åka förbi mer... Måste dit idag efter jobbet för de skulle ha massa bra erbjudanden.

På torsdag skall jag också till vårdcentralen. Jag har under den senaste månaden fått mer och mer halsbränna. Lite jobbigt när jag inte kan ta Samarin och andra vanliga mediciner för den, utan bara Omeprazol (max 1/dag). Innan operationen hade jag ofta halsbränna och när de opererade mig hittade de ett litet hål i diafragman som de lagade. Nu är jag rädd för att jag har ett nytt hål. Jag har verkligen dragit mig för att söka för detta då jag inte vill göra en gastroskopi. Jag har jättestarka kräkreflexer och tycker det är obehagligt. 2 ggr har jag undersökt stämbanden (mindre kamera än vid en gastroskopi) och då fick läkaren föra kameran genom näsan, för mina reflexer var så starka. En gång har jag gjort gastroskopi, i Tyskland, men då sov jag. Hrm. Läkarna sa att det var väldigt viktigt att jag var vaken så jag kunde svälja kameran, men jag somnade som en stock på de lugnande medicinerna jag fick, så det gick tydligen ändå. Jag hoppas i alla fall att läkaren på vårdcentralen kan skriva en remiss till någon som kan göra en undersökning. Lite jobbigt med halsbränna ca 30 minuter efter varje måltid. Det spelar ingen roll vad jag äter, men äter jag stark mat (älskar starkt) så blir det värre.

Ha en bra vecka!

Snart långledigt!

Gomorron. Oj vad länge sedan det var som jag skrev. Jag saknar verkligen detta med att skriva i bloggen varje dag, samtidigt som det är skönt att slippa "tvånget".

Nu verkar det som om våren kom ordentligt igår, fast om jag har fattat det hela rätt så skall det börja regna ganska ordentligt lagom till vi slutar kl 13 idag. Edit: kollade just yr.no och det verkar som om regnet inte kommer förrän i morgon! Hoppas det flyttar på sig då också :)

Egentligen skulle jag inte vara ledig på fredag, men så fick jag för mig att fråga om det var OK i förrgår, och igår fick jag reda på att det är OK. Skall bara lära någon som är kvar hur telefonsvararen funkar :) Jag tror det är 4 personer som jobbar på fredag. Jag ser verkligen fram emot långledigt, känns som om det är så  mycket runt omkring mig nu att jag behöver vila lite.

Vad har hänt då? Något som inte är bra är att höften har börjat krångla igen. Vet inte om jag skrev om det i förra inlägget, men igår var jag i alla fall tillbaka hos naprapaten för mer stötvågsbehandling. Det var ju ett tag sedan jag var där (augusti). Fy fabian, det gjorde ännu mer ont än vad jag mindes att det skulle göra... Idag har jag början till ett "fint" blåmärke på höften. Nästa onsdag skall jag dit igen. Man måste vara sadist för att hålla på med sånt...

Jag har också problem med axeln/sidan av halsen just nu. Jag satt lite för mycket vid datorn i helgen så då får jag stenhårda muskler på höger sida halsen så jag får vika huvudet för att det skall göra mindre ont. När jag kommer hem från jobbet sätter jag mig i soffan med min underbara värmedyna jag köpte på Lidl i höstas, den gör verkligen susen. Värmen gör att det blir mycket bättre, men tyvärr så försvinner det icke-onda när jag tar av mig den. Så här kul ser jag i alla fall ut när jag har den på:

Man får heller inte glömma bort att man sitter fast med en sladd... det är inte bara att resa sig upp ur soffan och gå :) Jag brukar knöla till den så att jag har mycket värme på höger sida, det är där det gör ont.

I måndags kväll sov lillebror över, han skulle jobba länge och orkade inte köra hem till Borås. Så här umgicks vi:

Jag satt i soffan och kollade på TV, han satt i andra änden och kollade på Netflix på min surfplatta, med hörlurar i öronen. Nej, vi satt inte så här hela kvällen, vi tjötade lite också :)

I helgen gjorde jag kyckling igen, denna gången testade jag "Kalas kycklingfilé", en kyckling som innehöll 99 % kyckling (Kronfågel och Guldfågel innehåller ca 87 % kyckling, resten är lag). Ingen hit... visst, det blev massa mer filé över efter jag hade stekt den i balsamvinäger och sedan ugnsstekt den, men usch vad torr den blev.

Rekommenderas inte. Fast om man skall göra en gryta eller något, och skära ner filén i små bitar, så blir den nog inte så torr. Man får ju mer kyckling för pengarna eftersom det inte är vatten som försvinner, men som sagt: torr. En sak jag gillade var dock att filéerna var mindre. Jag gillar inte de där broilerstora filéerna där man får 3 på 1 kg. Ovanstående är vad man får på 2 kg.

Idag kl 14 (vi slutar kl 13) skall jag till mitt näst sista besök hos psykologen. Önskar så att det var det sista. För ett tag sedan skrev jag ju att jag hade lite panik för att det bara var 7 ggr kvar eller något, så känner jag inte nu. Jag är verkligen redo att sluta, och tur är väl det för han är färdigutbildad och vi skulle inte kunnat fortsätta. Så nästa torsdag är sista mötet. Å vad det skall bli skönt att inte vränga ut och in på mig själv varje torsdag. Och att återigen kunna göra saker på torsdagar! :)

Ha en bra helg! Och ni som (liksom jag) använder mobilen som väckarklocka: glöm inte att stänga av larmet om ni är lediga torsdag och/eller fredag! Hur kul är det att larmet ringer kl tidigt när man är ledig? Gäller bara att man kommer ihåg att sätta på det igen någon gång mellan fredag och söndag...