Provtagning, ordningen återställd och allt bli mer verkligt

Gokväll. Känslan att komma hem till en nystädad lägenhet (där man inte städat själv) är helt obetalbar. Visst, min städerska tar inte allt som jag hade velat, men det som saknas fixar jag själv. Bara det att diskbänken och spisen skiner så man kan spegla sig i dem, och alla golv är dammsugna och tvättade, är värt en hel del. Hon kommer till mig 2 ggr i månaden, eller rättare sagt varannan vecka, och det kostar mig lite drygt 900 kr/månad. För mig, som har ont lite här och där, så är det värt det. Skulle jag städa själv skulle det ta en hel helg, man måste prioritera sin lediga tid. Jag ser det inte som lyx, utan som en nödvändighet.

Igår var jag till min VC för att ta prover inför mitt läkarbesök den 15/2, Det första sköterskan sa, när jag kom vid 11.45, var att "nu kommer du att bli arg på mig". Det visade sig att de vill att järnproverna skall tas före klockan 10 på morgonen. Jag vet inte varför, men det var tydligen viktigt. Jag sa att jag inte hade någon möjlighet att komma dit en gång till. Jag sa också att järnvärdet var väl egentligen det enda prov som jag inte hade haft problem med under åren. Så hon bestämde sig för att se genom fingrarna denna gången, och beställde järnprovet ändå. Det jag är mest nyfiken på är Kalcium och Kalium, som jag haft problem med i flera år.

Vad som var lite mer konstigt var att mitt blodtryck var normalt. 125/90 tror jag det var. Jag brukar ha 90/55. Jag är fortfarande lika snurrig vid lägesskiftningar av huvudet, så jag tror att det bara var tillfälligt. Men det var ju kul att vara normal någon gång!

Det känns som jag inte gör något annat än stressar och passar tider nu för tiden. Jag stack från jobbet en halvtimme före lunch igår för att ta prover, och det innebar att jag fick slänga i mig lunchen på 10 minuter när jag kom hem, för att hinna tillbaka till jobbet. Direkt efter jobbet så åkte jag hem (hade ju moppen med mig från lunchen), packade "dramaten" med lite saker mamma skulle ha, och satte mig på bussen igen. Jag har åkt väldigt mycket kommunalt den senaste tiden. Förra lördagen, när jag var uppe hos mormor, åkte jag 2 x 3 h buss (och tåg). På onsdagen lämnade jag Maggie hos mamma. 2 x 2 h buss. På torsdagen åkte jag upp till Ellös (hann ju inte fram), 3 h buss (och tåg). På söndagen åkte jag hem igen. 3 h buss (och tåg). Igår åkte jag till mamma. 2 x 2 h buss. Jag sponsrar Västtrafik. Hade över 700 kr på kortet när jag började min resa förra lördagen. Nu har jag lite drygt 200 kr.

I alla fall. Maggie är hemma. Hon hatar att åka buss.

Det konstiga är... när vi åker till eller från mamma är det 2 bussar vi skall åka. När vi åker den första har hon panik. Jag har på henne selen och hon är ute ur buren och klättrar på mig, piper och har sig. Men när vi kommer på den andra bussen ligger hon bara i buren och är helt "resignerad". Ingen idé att klaga liksom. Stackarn. Inte konstigt att hon gömmer sig för mig när jag kommer, oavsett om det är till mamma eller mormor. Att gå från någon som är hemma hela dagarna till att bo med mig, som bara kommer hem till lunchen, måste vara ett nerköp.

När jag åkte och hämtade Maggie hade jag bra lust att hoppa på denna bussen:

Men i min "dramaten" hade jag kattmat, 2 svarta sopsäckar och ett antal tröjor mamma skulle få av mig. Vet inte hur bra jag hade klarat mig på varmare breddgrader med den packningen...

Ordningen är i alla fall återställd. Alla är där de skall vara.

Idag fick jag en pdf med mormors dödsannons. Oj vad det blir mer verkligt när man ser den i "print".

Ser inte ett dugg fram emot den 23/2, Kommer att gråta FLODER. Minst sagt.

Idag var jag på Maxi, för att köpa frukt. Beställde från Hemköp i söndags också, med leverans på måndagen, men inte tillräckligt med frukt. Passade på att köpa mig en bunt med vita tuplipaner. I den bunten fanns en "oäkting". Det blev fint!

 I måndags var jag ju på fika med flyktingar och boende i Eklanda. Väldigt trevligt. Jag är med i morgondagens tryckta nummer av Mölndalsposten (tror jag). Så här såg vi ut.

Här är länken till själva artikeln. Jag nämns inte med namn, men jag finns med på bild. Det var väldigt trevligt. Jag har nu anmält mig till att vara en "Språkvän". Man förbinder sig för ett år, och man blir parad med någon som passar ens intressen. Man promenerar, tränar, fikar och bara snackar. Lär den andra personen svenska. Skall bli så kul!!

Med vikten går det inte så bra. Mår skit rent ut sagt. Men det är ju inga nyheter. Måste ta tag i mitt liv. Men jag orkar inte just nu. En annan dag. Förhoppningsvis.

Idag har jag beställt lite bilder, förstoringar. En bild på mormor att ha i kyrkan. Och så "vinbilden" till mig, älskar den.

Den skall få en ram och stå bland bilderna på pappa. Saknar dem båda två något så otroligt.

Nu öppnades Maggies matskål. Det innebär att klockan är närmare 22. Dags att gå och lägga sig. Det är så intensivt på jobbet att jag måste vara 100 % vaken och med, annars blir det problem.

Ha en bra kväll/torsdag. Kören imorgon. Missade ju i torsdags när jag (inte hann) åkte till mormor. Nästa vecka är det sportlov = ingen kör. Torsdagen därpå är det begravning. Hade säkert hunnit hem till att gå på kören, men jag tror inte jag orkar. Lär vara helt dränerad efter den dagen. De andra skall ju åka till Arvika helgen efter kvinnodagen 8/3, men jag skal inte med. Bra att träna låtarna, men ingen panik då jag inte skall med.

På återhörande!