fredag 24 februari 2017

Många känslor

Gomorron. Igår var det dags för mormors begravning. En dag jag bävat för. Det spelar nästan ingen roll vems begravning jag går på, jag gråter ändå. Och när det är en väldigt kär person gråter jag massor. Visst är det skönt att få gråta ibland, men inte bland massa folk...

Jag hade tagit semester hela dagen (ingen betald ledighet/permission för mig) så jag kunde ta det lugnt på morgonen. Vi åkte klockan 10.15, jag fick åka med vännerna L & A. Vi skulle hjälpa till att duka i församlingshemmet, därför åkte vi så tidigt. Begravningen började klockan 13.

I kyrkan, Morlanda kyrka precis norr om Ellös, var det så fint. Jag gillar den kyrkan och detta var den tredje begravningen jag var på där. På ett bord stod mormors urna (som faktiskt också var pappas urna, det sa hon med en gång när vi fick den att där skulle hon också ligga) och en jättefin blomsteruppsättning.


Detta kort togs innan syrran kom med ramen som kortet skulle sitta i.

Programmet som jag gjorde blev fint.


Det var mycket folk i kyrkan. Jag har ingen aning om hur många, men jag vet att 60 personer var inbjudna till fikat efteråt, och det var en hel del som inte var det.


En av sångerna vi skulle sjunga allihop var Evert Taubes Nocturne (Sov på min arm). Den sången sjöng pappa, Marita och jag på farmors begravning 2001. Jag började gråta där framme i kyrkan när vi sjöng den och hämtade mig väl inte förrän vid andra versen. På pappas begravning sjöng alla den också, fast jag bara grät. Samma nu. Fick väl ur mig 3 ord. Den är så otroligt fin men också, för mig, väldigt kopplad till begravningar. Sen när vi alla skulle gå fram till bordet och lägga en blomma brast det för mig igen. Men bakom mig kom mina syskon och min brorson med fru, och jag fick några kramar. Det var många kramar som gavs och togs emot under dagen. Det kändes bra.



Man såg knappt kortet för alla fina blommor.

Fikat gick bra. Moster hade gjort ett bildspel som stod och snurrade på hennes dator, det var många fina bilder. När alla gått städade vi undan och så åkte vi förbi minneslunden och la dit det fina arrangemanget som urnan stått i.


Sen åkte vi till mormors lägenhet för att hämta det vi "paxat". Jag var hemma i min lägenhet vid 17.15.

Av kusin Richard fick jag 3 Aloe vera-skott som behövde planteras med en gång. Varför sparar man aldrig några innekrukor när man köper nya växter? Jag hade inte en enda, så det första jag fick göra när jag kom hem var att bege mig till Plantagen för att handla 3 innekrukor. Jag vet inte hur dessa kommer att klara sig, några av "bladen" var knäckta. Jag satte ihop dem med såna där växtband, så får vi se.



Tror ni jag har några ytterkrukor som passar? Nope. Alla mina ytterkrukor är antingen större eller mindre. Förresten, den vänstra aloen på bilden har ju ett "blad" som är nästan knäckt. Skall jag ta bort det eller kommer det att hämta sig?

Jag hade paxat mormors egengjorda skärbräda:


Och sen en glasgrej som passar bra ihop med den jag fick från jobbet när jag fyllde 50. Det var den vänstra jag fick nu.


Jag fick också med mig en fin bukett tulpaner.


Jag var helt "slut i rutan" efter denna dagen. På kvällen pratade jag med mamma, och fick gråta en skvätt till. Det var skönt.

Nu är det jobb som gäller om en liten stund, skönt att det är fredag. Är fortfarande slut i huvudet, så det blir skönt med helg. Inga planer har jag heller, precis som jag vill ha det. Tyvärr har jag inga korsordstidningar att lösa, alla är inskickade. Har jag tur så kommer ett nytt nummer av en av mina tidningar idag, men posten brukar inte ge mig dem i tid, så jag vet inte om den kommer. Jag får väl hitta på något annat att göra :)

Ha en bra dag!

1 kommentar:

  1. Va skönt att det kändes bra med begravningen även om det är jobbigt. ❤

    Jag är en hamster på innekrukor, spar alltid alla.😀
    Tror inte att bladet växer fast igen så det kan du ta bort.
    Kram

    SvaraRadera