Det är bara att acceptera

I natt insåg jag att det bara är att acceptera att mina sovvanor inte är normala... Var jättetrött igår efter gårdagsnattens övningar och somnade på soffan redan vid 19.00. Vaknade kl 01.00 och gick och la mig i sängen. Läste i en timme sedan bestämde sig min sänglampa för att bara rasa. Det är en lampa som sitter på en lång pinne som är skruvad på en platta i botten. Helt plötsligt hade den skruvat ur sig själv och hela pinnen med lampan rasade. När jag skruvat ihop den så insåg jag att jag inte skulle kunna somna. Jag hade ju ändå sovit i 6 timmar i soffan. Gick upp och löste korsord i 2 timmar och sen la jag mig på soffan igen och kollade på ett avsnitt av Oprah och ett av CSI. SEN somnade jag igen och sov i 2 timmar. Det är bara att acceptera att det kan vara så här och inte jaga upp mig över att jag inte sover när andra sover. Jag låter mammas bild Tidsförvirring illustrera detta.

Idag skall jag i alla fall försöka få lite mer gjort än jag fick igår. I och för sig så tvättade jag 5 maskiner och löste en himla massa korsord, men det känns inte som någon speciell bedrift. En promenad skall det bli idag, med eller utan sällskap (se inlägg igår). Vågen gjorde ett hopp idag också, så nu är det bara lite drygt 3 kg kvar tills första stora målet. Redan 1,5 kg sedan i torsdags, det känns bra, men nu kommer det nog att plana ut i ett par dagar, det brukar det. Men jag deppar inte ihop, jag är så himla nöjd med mig själv.

Jag är faschinerad över att:
* Jag inte har gett upp (jag är fortfarande lika fokuserad)
* Jag tränar så mycket som jag gör
* Jag har haft stegräknare på mig varje dag sedan den 12 maj

Klapp på huvet till mig själv :)