lördag 18 oktober 2008

En natt i soffan

Vaknade vid halv 5 efter att ha sovit fullt påklädd i soffan hela natten... TV:n var på, mina ljuslyktor brann och jag var väldigt varm när jag vaknade. Somnade väl vid 22, så det var många timmar i samma ställning. Konstigt att ingen av katterna väckte mig, de brukar klaga högljutt vid mitt öra när jag somnar på soffan. Det har väl att göra med att de tycker väldigt mycket om när vi går och lägger oss i min säng, och de vill av någon anledning inte ligga bredvid mig i soffan.

Det blev ingen buss till träningen igår, den kom inte. När jag hade väntat 10 min efter den skulle ha kommit, så gick jag hem och hämtade moppen. Jobbets busshållplats är bara den innan precis där jag bor, så det är inte långt. En annan tjej som också väntade på bussen sa att det hade gått en precis när hon kom, och var det vår buss så var den 8 min för tidig. Dåligt!

Tog det ganska lungt på träningen då jag fick fruktansvärt ont i ryggen i torsdags efter onsdagens träning. Det var inte ischias-ont, utan en punkt i nedre ryggen som var jätteöm. Idag har jag inte lika ont som jag hade i förrgår, så det var nog bra att inte ta i så. Skall nog ta och sänka mina vikter på maskinerna, har ju tidigare tagit i så att jag har skakat, det är nog lite för häftigt för min stackars kropp. Bättre att ta lite lägre vikter och orka och inte få ont. Min coach var där, och jag sa att jag hade fått en idé från min pappa. Berättade nämligen för honom att jag skulle träffa en bloggkompis, Sara, på promenaden nästa lördag, och att jag skulle få lite kläder av henne. Han sa "borde det inte finnas en anslagstavla eller nått för såna byten? Det kan ju finnas någon som började större än du som skulle bli jätteglad för dina kläder också?". Min coach tyckte att det var en utmärkt idé och skulle ta upp det med de andra.

Var lite nervös när jag vägde mig nu på morgonen... Det var ju 99,8 i torsdags, och 99,9 igår. Skulle jag ha passerat 100 idag igen??? Puh! Den stoppade på 99,4. Bra, eftersom jag ALDRIG vill se 100 igen!! NEVER AGAIN!! Skall ju på "firar-bio" med syrran idag, så det hade ju varit lite snopet om jag gått upp igen.

Behöver också ta mig till NetOnNet i helgen för att lämna in min döda mp3-spelare. Det är väldigt krångligt att ta sig dit med buss på helgerna, för det ligger i ett industriområde där det inte går några bussar under helgerna. Alternativet är att ta moppen, men jag uppskattar att det tar över en timme att moppa dit, och det är inte heller så kul. Det blir nog buss och ca 20 minuters promenad (enkel väg) på öde industrivägar istället. Lite läskigt är det att gå där även i fullt dagsljus, vem som helst kan komma och rycka in mig i en bil utan att någon annan ser eller hör någonting.

Jag är väldigt feg i sådana avseenden, men det kommer nog från min tid i USA där jag råkade ut för ett pistolrån. Jag och min rumskompis Lotta var på väg hem till vår lägenhet, vi hade varit i Norska Sjömanskyrkan. Lotta gick hem, och jag avvek strax innan för att gå och lämna tillbaka lite filmer vi hade hyrt. Mitt emot vår lägenhet kommer 2 stora, svarta killar fram till mig och gapar "give me your purse". De drog fram en pistol som de satte mot min näsa och jag gav dem min väska. I väskan låg mina skor, videofilmerna, plånbok, nycklar och en massa andra saker. Lotta hade stannat upp på andra sidan gatan och undrade vilka jag pratade med, det var lite mörkt så hon såg inte så mycket. Jag sprang över gatan, livrädd för att bli skjuten i ryggen och hon fattade med en gång att något var fel. Hon öppnade grinden med en gång och vi sprang in. Sedan var vi rädda hela natten för de hade ju nycklarna till grinden och vår lägenhet. Jag debatterade ett tag med mig själv om jag skulle ringa polisen eller ej, jag var ju där olagligt. Mitt visa hade gått ut ett år tidigare... Men som tur var så ringde jag polisen och anmälde det. Rånarna fick ut över $2000 från mina konton, och tack vare polisrapporten så behövde jag inte stå för någonting.

Det var en väldigt lång förklaring till varför jag är så rädd dels för mörker och dels för tomma platser...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar