Vaken...

Klockan är snart halv 2 och jag är vaken. Nej, ni som känner mig behöver inte vara oroliga! Jag har inte varit vaken hela tiden. Sov på soffan från ca 19 till 00.30. Nu låter det väl mer som mitt vanliga beteende?

Var och tränade idag, men tog det väldigt lugnt. Körde bara kondition, 30 minuter på gåbandet. Kunde inte gå så fort (4 km/h), fick ont i ryggen och benen om jag gick snabbare än så. Coacherna tyckte att jag visst kunde träna styrka, men jag gör som farbror doktorn sa och avvaktar tills jag vet vad sjukgymnasten råder mig till. Vill inte ha så här ont längre, så jag lyssnar på kroppen ett tag.

"Bantarbritta" skrev ett mycket bra inlägg idag, Bara du kan förändra ditt liv. Kände så igen det här med ursäkterna, framförallt till mig själv. Jag tror att det är sådant som måste "gro" fram, det finns ingen som kan komma med dessa argument och genast omvända en person med viktproblem. Själv vet jag att jag har varit på väg hit i många, många år. Många samtal med olika personer; psykologer, dietister o.s.v. har inte resulterat i något som synts på utsidan. Men något måste ha hänt i huvudet, för här står jag idag! Jag har ingen aning om vad det var som hände, plötsligt känns detta så rätt. Nu, efter drygt 7 veckor, börjar jag fatta att något är annorlunda denna gången. Det är liksom så självklart att jag skall lyckas. Det är inte "om" utan "när". Tidigare så var det som om jag gjorde halvhjärtade försök bara för att jag visste att jag borde och för att andra personer sa att jag måste. Nu är det för MIN skull. Jag skrev i något av mina första inlägg: DET ÄR MIN TUR NU. Precis så känns det!

Jag tror att denna blogg hjälper mig jättemycket också, för hur sjutton skulle jag kunna ge upp eller misslyckats när jag mer eller mindre annonserat för hela världen vad det är jag håller på med? Det går ju liksom inte att dra sig ur nu! Detta ser jag som en mycket positiv sak. Det finns folk som läser detta som ser mig varje dag (arbetskamrater), som jag ser då och då (familj och vänner) och fullkomliga främlingar. Jag har "träffat" en massa nya människor, som jag inte har känt tidigare, och det tycker jag är underbart!

Oj vad jag filosofierar så här på natten... Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Idag hände förresten något härligt när jag var på XV. I omklädningsrummet var det bara jag och en tjej till. En tjej som jag sett några gånger, hejat på (man hejar alltid på alla där, man blir så härligt emottagen), men aldrig pratat med. Helt plötsligt säger hon att hon beundrar mig så mycket. Öhhh (har jag pratat med henne tidigare???) vad då? Jo, hon beundrar mig för att jag, som uppenbarligen har en lång väg att gå, har tagit detta stora beslut. Att det syns att det händer saker och att hon tycker att det är så kul att se. Jag blev lite avundsjuk, jag kan inte se att folk har gått ner (eller upp). Det finns någon spärr i min hjärna som sätter stopp för det. Mycket synd, för jag kan inte berömma mina med-kämpar eftersom jag tycker att de ser ut som vanligt. Men jag blev i alla fall glad av hennes kommentar.

Nej, nu måste jag sluta babbla och gå och lägga mig. Godnatt!