Nu, efter att ha varit ute och gått i nästan 2 timmar, duschat och druckit lunch, sitter jag på altanen och löser korsord & surfar. Fortfarande trådbundet, men ändå. Skärmen är inte så tydlig i det starka ljuset, men jag ser uppenbarligen att skriva detta :) Livet är skönt!!
PS. Det är väldigt spännande att skriva på ett amerikanskt tangentbord. För att skriva & trycker jag som vanligt på skift-6, men på tangenten står det ett helt annat tecken. Ibland får man testa sig fram...
Jösses vad du promenerar. Skulle jag visa min man vilka promenader du går skulle han be mig åka ner och bo hos dig ett tag och komma i gång med mina promenader;)
SvaraRaderaLäser ju din blogg varje dag, men kommenterar inte så ofta. Nu när jag skriver varje dag och märker hus ofta du kommenterar på min fick jag lite dåligt samvete.
Det slår mig ofta hur envis och målinriktad du är. Därför tror jag att du kommer att klara tiden efter sopporna galant.
Du kämpar verkligen, hur du orkat köra på helfart så länge och under flera perioder är helt otroligt, för att inte tala om hur mycket du gått ner.
Det är ju så bra jobbat!
Nu ska jag uppdatera med dagens händelser.
Ulle
Haha du är ju bara så snabb.
SvaraRaderaJag var också snabb, skrev min rubrik och klickade enter. Plötsligt rasslade det till och min tomma ruta hade publicerats.
Nu är den fylld.
Ulle: Du är välkommen hit, så skall jag dra ut dig på en och annan promenad :) Jag är envis, jag är målinriktad, jag är tävlingsgalen, men jag tror inte på mig själv till 100 när jag äter. Det måste jag ändra på. Men jag ger inte upp. Däremot kommer det troligtvis att krävas fler pulveromgångar innan jag "fastnar" på min målvikt. Jag är medveten om detta och samtidigt känns det som en otrolig trygghet att jag kan pulvra, att det funkar bra och att jag mår bra när jag pulvrar. Sen att det inte är så kul det är ju en helt annan femma... Kram
SvaraRadera