Soppatorsk...jättekul...not!

Gomorron! Gudarna är emot mig när det gäller våtvästen... Gårdagen innebar ett workout-pass som inte hade med våtväst att göra... Stack iväg i vanlig ordning, med ryggsäcken full av handdukar, baddräkt, badtofflor (snuskiga golv på badet kräver såna), schampo och annat. Ganska precis halvvägs, precis utanför veterinären, hör jag "putt, putt, putt....". Soppatorsk. Jippe. Not. Reserven på min moped har aldrig funkat, trots att jag köpte den ny. Har haft den inne på garantireparation 4 ggr, men de lyckas inte laga den. Nu fick jag i alla fall gå in till veterinären och låna telefonen, hade varken telefon eller plånbok med mig. Jag ringde våtvästen och lämnade återbud. Sedan var det bara att släpa 60 kg moppe hem, den går inte att frikoppla och är således väldigt tung att flytta.

Eftersom jag inte hade någon plånbok med mig gick jag hem med moppen. Väl hemma, fullständigt genomsvett, hämtade jag en reservdunk jag har haft stående i förrådet i många år. Tog den och min dramaten och gick till närmaste mack och tankade. Hemma igen så tog jag fram en plåtflaska jag länge har tänkt ha som behållare för reservbensin, att ha med mig i hjälmlådan. Fyllde den och fyllde tanken så nu kan jag få soppatorsk igen!

Nu luktar det inte så mycket bensin i köket längre :) Jag skulle ju givetvis ha stått ute, men det var alldeles för mörkt så jag såg ingenting. Hoppas inte jag blivit van vid lukten och att det fortfarande stinker.

I lördags var det exakt 20 år sedan jag var med om den stora jordbävningen i San Francisco. Det slog mig igår kväll att det var "jubileum". Jag hade bara varit i SF ett par månader och hade väl egentligen inte tänkt så mycket på att jag var i ett jordbävningsdrabbat område. Klockan var 17.05, föräldrarna var på jobbet och ungarna jag passade var ute och lekte. Jag låg på min säng och kollade på TV. Plötsligt skakar hela huset till och jag lyfter från sängen. Snacka om chock!! Det visade sig sen att det var styrka 7,3 på Richtersskalan, det är mycket! När allt lagt sig var jag tvungen att springa ut och hitta ungarna. De var rädda, men undrade mest när mamma och pappa skulle komma hem. Föräldrarna jobbade på andra sidan bukten, lite söder om SF. Bron var ju trasig, den hade rasat ihop delvis, så de kom inte hem på flera dagar. De valde att stanna kvar på jobben (de jobbade båda på Macy's i chefspositioner) och se till att allt funkade där. När jag åkte in till SF första gången gick jag ner till de mest drabbade områdena, the Marina. Husen hade rasat och brunnit, det var ingen vacker syn. Jag tror att det var ett femtiotal som dog i jordbävningen, flera av dem på motorvägen från Oakland (där jag bodde) till Bay Bridge. Motorvägen bara rasade ihop, den var två våningar och den översta ramlade ner på den nedersta. Kan inte fatta att det är 20 år sen!

Kan någon tala om för mig var jag har gjort av mina regnbyxor? Inte de nya överdragsbyxorna, utan regnbyxorna. Kan inte hitta dem någonstans. Fattar inte var jag har gjort av dem... Idag regnar det så jag hade verkligen behövt dem. Jag skall ringa till badet idag och se om jag glömt dem där, det är det enda jag kan komma på.

När det gäller maten, som någon frågade i kommentarerna, håller jag på med min egen grej just nu. Jag tänker inte rapportera än vad det är, kan bara säga att det går nedåt. Jag vill se hur det går en vecka till innan jag skriver något. Jag vill inte "jinxa" det (kan man säga så på svenska?). Wish me luck :)

Dags för frukost för mig och Cornelia. Ha en skön tisdag!