lördag 28 november 2009

Första gången!

Gomorron! Vaknade 5.30, inte av mig själv utan av en viss Cornelia som tyckte att jag skulle gå upp. Då var jag glad för att jag inte var med på firmafesten igår :) Men jag brukar ju aldrig dricka alkohol så jag hade säkert inte varit tröttare än vad jag var i morse.

Igår var jag med om något jag aldrig varit med om förut. Gick till Maxi direkt efter jobbet och när jag står där vid väggen av självscannare för att hämta ut en, kommer en för mig helt främmande person fram och frågar om jag är Lena. Öh, ja, sa jag. Det visade sig att det var en tjej som hette Karin och som tydligen läser min blogg. Mysko känsla. Där står jag och småpratar lite med en främling som vet väldigt mycket om mig... och jag vet ingenting om henne! Men det var kul att du kom fram Karin! Fast du hade ingen koll på att jag inte hade Smilla längre :)

Gårdagen på jobbet var ganska jobbig. Jag hade ont och var väldigt trött. Ju närmare arbetsdagens slut vi kom, desto gladare var jag för att jag dragit mig ur middag och bowling med kollegorna. Jag hade aldrig orkat det, var helt slut. Kinden, käkbenet och huvudet dunkade och jag ville bara hem. Men först var jag alltså på Maxi och handlade kattmat. Sen var det direkt ner i soffan när jag kom hem och där stannade jag nästan hela kvällen. Vid 20 ringde vår IT-kille, de hade missat att larma på en av våningarna på jobbet. Jag har ju bara 10 min promenad så jag sa att jag kan gå och fixa det. Andra gången det händer när alla är på fest utom jag.... Det var dock skönt med en liten promenad, men jag missade de 2 första låtarna i Idol.

Förresten har jag orsak att fira nu i månadsslutet! Nu dras den ALLRA SISTA betalningen till CSN! Jag är fri! Nu har jag inga lån alls. Jag hade det väldigt fördelaktiga lånet taget före 1986. Jag amorterade ca 4.000 kr/år och betalade bara ca 100 kr i ränta, så jag skall inte klaga. De som har lån tagna nu verkar betala mer ränta än amortering. Men det är skönt att vara fri.

Igår tyckte jag så synd om mig själv att jag unnade mig sushi till lunch. Dels hade jag ont och då är det ju verkligen synd om mig :) och dels skulle jag inte få någon oxfilé på kvällen. Sushi är ju dessutom väldigt lättuggat, så det passade ju bra. Men jag fick passa mig när jag åt så att inga riskorn eller sesamfrön åkte upp i det stora hålet jag har istället för tanden. Det gick bra, och var vansinnigt gott. Då fick jag också in en promenad, det tar ca 17 minuter att gå till sushi-stället.

Nu i helgen skall jag inte göra något mer avancerat än att sätta upp grangirlangen med ljus på altanen. Kanske tar jag fram en adventsstake eller två, brukar inte ha några sådana. Jag har ju en liten "pinnlampa" i fönstret i arbetsrummet som är på dygnet runt året runt, och den påminner ju lite om en adventsstake. Sen har jag en stor sådan i vardagsrummet som också alltid är tänd. Vi får se vad jag rotar fram ur förrådet. Julpyntar gör jag inte, tar på sin höjd fram en liten tomtefamilj som farmor stickade åt mig ett par år innan hon dog.

Det är skönt utan helgplaner för jag har fortfarande inte hämtat mig efter torsdagens bravader. Skönt att bara kunna loda omkring hemma, kolla på TV och lösa korsord. En promenad skall jag få in, skall nog gå hem till kollegorna, de ville låna en film av mig och jag vill se om de har någon bok jag kan låna. Lagom promenad, 45 minuter eller så enkel väg.

Önskar er en skön lördag, det skall tydligen ösa ner hela dagen men här har det inte börjat än...

5 kommentarer:

  1. Hi hi, jag är kompis med en kändis! Tycker du är supermodig som vågar blogga så utlämnande som du iblad gör.
    Kul att någon kände igen dig.
    Hoppas du slipper värken snart och att du slipper få nya stora hål i plånboken efteråt.

    Ha en bra och slapp helg!

    Kramisar
    Jenny C

    SvaraRadera
  2. Kul med uppmärksamhet, att du blir igenkänd!
    Hos oss är det redan pyntat o klart, jag älskar ju julen ;)

    kram

    SvaraRadera
  3. Kul, men jag förstår att det måste kännas konstigt att vara så utlämnad!

    SvaraRadera
  4. Jenny C: Fräckt va? Lite läskigt är det alls... ber ju ibland folk att skriva en kommentar, men det är "bara de gamla vanliga" som skriver. Det är ju ca 100-200 som läser varje dag, och jag har ingen aning om vilka de är! Värken är inte borta än, men jag hoppas att den försvinner snart! Kramar

    Katarina: Scary!! :) Blir inte du igenkänd? Du har ju många fler läsare än mig (i alla fall fler som kommenterar)? Kram

    Sandra: Jo, men det är ju mitt eget fel. Jag skulle inte skriva som jag gjorde om jag hade haft nojjor om att bli igenkänd, men det var lite mysko första gången det hände.

    SvaraRadera
  5. Carin (stavar med C) här! :D

    Tycker att jag är inne och läser regelbundet och följde med spänningen utvecklingen mellan Smilla och Cornelia... Missade dock biten att det tyvärr inte funkade. Tråkigt - men jag förstår att du gjorde som du gjorde. En kattprinsessa i den åldern ska inte behöva begränsa sig!

    Kul att se dig i fredags! Hoppas att du inte blev alltför generad av att jag kom och knackade dig på axeln! :)

    Funderar på att starta en egen blogg - återkommer isf! :D

    Carin

    SvaraRadera