Bara att fortsätta...

Gomorron. Tack än en gång för alla hejarop och stödjande kommentarer, de värmer verkligen. Även om jag utkämpar just denna kampen ensam, så känner jag mig mindre ensam när ni "finns" här :) Vad 17 skulle jag göra utan bloggen? En sak är säker, jag hade nog inte gjort någon operation. Trots allt är jag väldigt glad att jag gjorde den, för även om inte mycket händer just nu så gjorde jag i alla fall något aktivt för att förändra min situation.

Vad hände nu på gårdagens besök hos distriktssköterskan på vårdcentralen? Inte så mycket. Hon hade pratat med kollegor på obesitas på Sahlgrenska, och enligt dem så är det inte alls ovanligt att det går så långsamt som det gör för mig. Det finns till och med patienter som inte börjar gå ner i vikt alls förrän efter ett år. Fullt normalt alltså. Tyvärr så är det ju oftast "success stories" som man hör om i bloggarna, eller de som har gått käpprätt åt helvete för som man läser om i tidningarna. Vi som ligger mittemellan syns liksom inte. Jag hade skrivit ner vad jag äter en vanlig dag, och hon är ju ingen dietist, men tyckte väl att det såg OK ut. Vi vägde och mätte mig, och det var inte alls kul. Jag var där i början av september förra året, och sedan dess hade jag bara gått ner 3,5 kg. På min våg är det ju 5 kg... Så resultatet var ännu värre "officiellt". Runt midjan har jag minska 0 (noll!!!) cm och runt höften 3 cm. Fan i helvetes jävla skit. Ursäkta min franska...

Sahlgrenska hade sagt att jag inte skulle räkna kalorier, precis som ni andra opererade med dietister har sagt. Det enda rådet hon kunde ge mig var att minska på kalorierna där jag kan, t.ex. välja 0,5 %-ig yoghurt istället för 3 %-ig. Det är ju enkelt att göra, men frågan är om det ger något resultat. Det är helt enkelt så att jag måste lära mig att ha tålamod. Jag hade sett fram emot en sommar där jag skulle vara mindre än tidigare, men i denna takten kommer jag inte ens att komma ner i min minsta-vikt innan dess... När jag räknade på det hela i höstas så tyckte jag att 0,5 kg/vecka var ett resultat som jag skulle kunna klara, då är det ju ändå mindre än de flesta andra går ner per vecka. Då hade 70 kg till min födelsedag i juli inte varit omöjligt. Nu får jag vara glad om jag kommer ner till 80 tills dess... Med denna takten dröjer det ju mer än 2 år innan jag är klar... Nä, måste sluta tänka så!!

Efter mötet med ds så gick jag och tog mina prover när jag ändå var där. Som vanligt mätte hon också blodtryck och puls, och mitt blodtryck är fortfarande väldigt lågt. Hon mätte 3 ggr eftersom hon fick lite väl låg vilopuls de första två gångerna (40 och 50), sista gången blev det 55. Blodtrycket slutade på 85/63 tror jag. Inte så konstigt att det snurrar som katten när jag reser på mig... Efter proverna fick jag en fruktansvärd huvudvärk, men det är kanske inte så konstigt när hon tog 6 provrör med blod och trycket är så lågt. Huvudvärken satt i hela dagen trots piller. Hurra...

Besöket var precis när jag skulle ha ätit mellanmål på jobbet, så på morgonen planerade jag att ta en Swebar som mellis. Packade jag ner någon? Nä. Var lite skakig när jag kom ut från VC så jag gick till Statoil på andra sidan gatan och köpte deras minsta fullkornsfralla. Den var inte stor och innehöll en skiva ost och lite grönsaker. Jag har inte problem med bröd om jag tuggar noga, men vad jag däremot hade problem med var laktosen. Glömde givetvis ta en laktastablett, så strax efteråt började jag må väldigt illa. Det ökade och när jag kom hem för att äta lunch så fick jag bara i mig en halv portion. Och då valde jag ändå skaldjurssoppa med räkor som är mycket "lättare" än annan mat. Vid 16-tiden fick jag i mig en knäckemacka men sen mådde jag illa igen. Det släppte vid 18 när jag fick i mig middag. Nu behöver jag i alla fall inte fundera på om jag köper svindyra laktosfria produkter i onödan (jag betalar t.ex. 10 kr mer/liter för yoghurten bara för att den är laktosfri!).

Huvudvärken och hela dagens illamående gjorde att jag gav mig själv ledigt från gåbandet igår. Istället vilade jag i soffan framför TV:n. Bra beslut, hade inte orkat upp på bandet.

Nu är det bara att kämpa vidare. Det är inte så mycket annat att göra. Någon skrev att ni hade gett upp och ätit godis för länge sedan, men jag tror inte jag skulle må så bra av det. Det är så otroligt skönt, mitt i allt detta, att jag INTE testat. Jag har liksom kopplat bort det, godis finns inte. Det där "tvånget" jag hade tidigare att köpa något varje gång jag är och handlar är i stort sett borta. Så skönt!

Tack än en gång för ert stöd, och ha en bra onsdag!