En inte lika aktiv dag...

Gomorron. Nu börjar min kropp ordna till sig efter lördagens strapatser. Hjälp vad jag hade ont och var stel igår! Det blev inte mycket action här kan jag lova. Jag kom inte upp ur soffan förrän runt 11-tiden, jag hade ju ont till och med när jag satt still. Samtidigt njöt jag av smärtan, för jag visste att jag hade gjort något bra för att det skulle göra ont. Kroppen fick sig verkligen en riktig genomkörare i lördags! Gott-ont brukar jag kalla det.

Jag småpulade lite här hemma, fixade med de långa blompinnarna jag köpt till mina palmer, röjde lite i förrådet (som har en farlig förmåga att bli igenkorkat) och röjde inför det att städarna kommer idag. Slängde massor till återvinningen, bland annat den enorma kartong som gåbandet kom i. När jag köper nya saker vågar jag aldrig slänga emballaget med en gång, men denna kartong gick inte att spara längre, den var enorm.

Vid 14-tiden bestämde jag mig för att jag skulle gå och handla. Kollade ut och funderade på om det hade smält så mycket att jag kunde ta moppen. Jag chansade. Oj vad det var svårkört och halt på sina ställen. De cykelbanor som blev skottade i lördags var tidvis OK, men de som inte skottades var fulla med is. Långsamt gick det, men inte för långsamt för då tappar man styrfarten. Jag kom i alla fall hem helskinnad och tur var väl det. Nu får det smälta lite till innan jag försöker igen. Men jag saknar min moppe, att slippa ta bussen när man skall någonstans är så härligt. Å tänk när våren kommer och man kan köra fort utan att bli iskall... drömmer...

Idag skall jag ringa till vårdcentralen och se om jag inte kan få en tid hos distriktssköterskan I någon gång denna veckan. Det är det närmaste en dietist jag har. Något måste göras. Något drastiskt. Så här kan jag inte ha det längre, jag mår inte bra av all denna frustration. Jag undanber mig kommentarer om att jag skall låta allt ta sin tid, att viktminskningen kommer och så vidare. Detta funkar inte för mig! 5 kg på 4 månader är ju snigelfart om man jämför med folk som bara ställer om kosten och motionerar lite mer. Det är rent ut sagt PINSAMT! Folk måste tro att jag äter som en häst och på samma sätt som tidigare, annars skulle viktminskningen inte utebli. Jag har inte haft anledning att köpa ett enda nytt klädesplagg sedan operationen. Jag har fortfarande saker i garderoben som är för små! Jag är fortfarande inte nere i den lägsta vikten jag hade efter pulvringen (6 kg kvar dit). Jag känner mig helt enkelt värdelös som inte ens klarar av att gå ner i vikt i stort sett utan magsäck. Pratade med min styvmor Marita igår och tydligen så har pappa också problem när han vill gå ner i vikt. Inte lika stora som jag, men ändå. Trots att jag sedan den 3 januari har motionerat bra mycket mer än tidigare, alla dagar utom 2, så har jag under den tiden bara gått ner ungefär 3 hg. Vad i helvete är det som händer??? Eller rättare sagt inte händer... BLÄ!!! Är det någon opad därute som kan tala om för mig hur många kalorier jag skall äta per dag, efter 7,5 månad som opererad? Får börja räkna ut hur mycket jag äter.

Ursäkta mig att jag tjatar så.... men det är min blogg :)

Igår var en av vilodagarna jag nämnde ovan. Kroppen sa helt enkelt NEJ, jag vill inte. OK sa jag, du behöver inte. Idag känns det mycket bättre, jag kan i alla fall röra mig utan större problem :)

Ha en bra måndag! Avslutar med en Maxine som stämde förr i tiden, men det gör den inte längre. Äter ingen junkfood!