Tid på VC idag

Gomorron. Jag har sovit på soffan i natt, men denna gången var det helt medvetet. Låg och kollade på TV och blev lite trött, kom på att jag inte hade några rena lakan i sängen, släckte ljusen och stängde av TV:n och somnade. Orkade helt enkelt inte gå upp och fixa sängen. Cornelia var väl inte lika förtjust men det gick bra att sova på min mage i soffan med.

Tack för kommentarerna på det jag skrev igår. Mycket sitter i skallen och jag måste ändra hur jag tänker, för det blir ju inte bättre av att jag hela tiden tycker att jag är värdelös, det fattar ju till och med jag. Angående kommentarer så ber jag så himla mycket om ursäkt för att jag inte kommenterar lika mycket som jag brukar. Jag är jätteglad för att det går bra för de flesta av er, men ni får ursäkta, just nu känns det som en spark i ansiktet... Jag blir avundsjuk och gråtfärdig när jag läser hur bra det går för vissa av er som bara har tagit bort socker och annat onyttigt. Den känslan gör ju heller inte saken bättre... att bli lessen för att det går bra för er gör ju inte saken bättre! Det är ju också helt fel att känna så... Jag är så förbannat trött på detta!

Jag ringde distriktssköterskan I igår, och fick tid idag klockan 9.45. Som hon påpekade är hon ju ingen dietist, men vi kan ju börja där i alla fall. Hon läser tydligen min blogg ibland och sa att hon tycker att jag borde få en guldstjärna så som jag kämpar. Det kändes lite skönt i alla fall :) Vi får se vad mötet innebär, återkommer med rapport i morgon.

Igår var styvmor Marita här och hämtade posten och passade på att bli bjuden på middag. Hon har nu ätit sig igenom i stort sett hela min "repertoar" och tycker allt jag lagar är jättegott. Det känns kul i alla fall :) Hon blev väldigt förtjust i min enkla yoghursås; ca 1 dl vanlig yoghurt, en rågad tesked sambal oelek och en rågad tesked ajvar relish per portion. Jag trodde det skulle vara för starkt för henne, för vi vet ju alla att mina smaklökar verkar vara lite avtrubbade, men hon tyckte det var jättegott. Så enkelt och gott, och till detta hade vi kycklingfilé, klyftpotatis och sallad.

Hon passade också på att testa mitt gåband och tyckte det var riktigt kul. När hon gått tog jag mig en vända på 30 minuter "som vanligt".

Träningsvärken från lördagens strapatser är helt borta, den försvann i söndags kväll. Som vanligt slår Maxine huvudet på spiken, vi verkar följas åt hon och jag nu för tiden:

Fast här handlar det ju om att förlora muskler... det gör inte jag i benen i alla fall :)

Nu skall jag försöka rycka upp mig och inte vara så lessen och deprimerad.... Tack än en gång för ert stöd, vad vore livet utan bloggen och alla bloggvänner? Kram till er!