onsdag 30 mars 2011

Lessen

Gomorron. Usch vad tankarna har snurrat i natt, har sovit jättedåligt. Kan inte sluta tänka på Linda och hennes familj. Tårarna har runnit och livet känns så jävla orättvist. Och detta för en människa som jag i och för sig träffat en liten stund, men som jag annars bara blivit bekant med via hennes blogg. Man lär känna folk så väl när man läser deras bloggar, det blir ju nästan som om man har träffats länge och ofta. Linda delade med sig av allt och hon blev som en verklig vän. Allt gick så fort, och det är väl skönt i och för sig, men så svårt att ta in. Så mycket av min egen ångest kommer fram, det är svårt att greppa allt.

Jag och lillasyster var på restaurang igår. Fast det var bra nära att vi gick därifrån... Vi kom dit strax före 6 och fick ett bord längst in bredvid baren. Vi blev väldigt besvikna när vi såg menyn, för alla de godbitar vi åt förra gången (vi delade ju då på 7 små tapas-rätter) var utbytta mot andra. De lät inte alls lika goda och var bra mycket dyrare än förra gången. Då varierade de mellan 35 och 70 kr, nu låg de mellan 50 och 110 kr. Vi frågade "vår" servitris vad framförallt Åsa kunde äta, då hon inte bara är laktosintolerant utan även måste undvika mjölkprotein. Hon blir verkligen dålig om hon får i sig något av de ämnena, jag blir ju bara lite illamående. Servitrisen var allmänt otrevlig och sa att vi i stort sett inte kunde äta något förutom deras enda 3-rätters meny för 365 kr. Det lät lite otroligt att Åsa skulle kunna äta den då efterrätten bland annat bestod av glass. Vi bad att få fundera lite.

Och fundera gjorde vi, hon glömde bort/struntade i oss. 25 minuter satt vi där, och vi var bra nära att bara strunta i Let's Deal-checken och bara gå. Precis när vi nästan bestämt oss kom en servitör och sa att han trodde att vi hade beställt. Vi sa som det var och sedan var han väldigt trevlig. Åsa tog den där 3-rätters menyn med löfte om att de skulle fixa en annan efterrätt åt henne. Jag tog 3 små rätter; vårrulle med mangold och kyckling, carpaccio på fisk med citronvinaigrette och lufttorkat oxinnanlår med toscansk olivolja. De 3 små rätterna gick på ca 200 kr. Och små var de! Tallrikarna däremot var stora. Ca 60 cm i diameter, och sen i mitten var de skålformade med ca 10 cm i diameter... Vårrullen var väl normalstor, men de andra 2 rätterna var inte mycket för världen. 2 bitar oxinnanlår, ungefär lika stora som 2 små skinkskivor. Och fisken var väl ungefär lika mycket som laxdelen av 2-3 sushibitarm fast tunnare... Men gott var det, även om det bara var 3-4 tuggor av varje rätt.

Sen när det var dags för efterrätt så sa de att Åsa skulle få sorbet med lite bär, och då tog jag det också. En kula mangosorbet men en klyfta (filéad) apelsin, en bärsås och kokos. Gott. Hela kalaset gick på lite drygt 750 kr, men så hade vi ju en check på 250 kr, så jag betalade 500 ungefär. Dyrt tycker jag, men jag går så sällan på restaurang att jag, enligt min syster, inte har någon verklighetsuppfattning... Det var i alla fall trevligt att spendera ett par timmar med lillasyster, vi umgås alldeles för sällan tycker jag.

I morgon bitti skall jag på mammografi, och det känns bra. Lindas öde gör det ännu viktigare att känna själv och gå på mammografi! Detta blir min tredje gång, så VG-regionen har i alla fall skött sig, deras regler är att man skall kallas vart annat år efter man fyllt 40, och det stämmer ju då jag fyller 46 om 3 månader.

I kväll blir det Åby, gym och bad. Men jag går nog hem först och ser till att få i mig middag så att det inte blir lika tokigt som förra veckan, då jag fick ett blodsockerfall i poolen... Jag skall se till att boka in en visning av maskinerna, när jag var där och provtränade så kunde jag bara lista ut hur hälften av maskinerna fungerade. Lite osmart att ha instruktioner på italienska på maskinerna tycker jag... kan inte så mycket italienska.

Egentligen har jag bara lust att krypa ner under täcket och sova lite till, men det går ju inte. Det är bara att bita ihop och se glad ut och gå till jobbet. Ha en bra dag och kramar om varandra extra hårt idag! Man vet aldrig när livet ändras!

5 kommentarer:

  1. Usch ja...visst är livet orättvist.:-(

    Jag ska på mammografi på fredag...

    Ha en bra dag!

    Kramis

    SvaraRadera
  2. :( Är jätte lessen ja me! Usch...jävla skit cancer!!
    KRAMAR TILL DIG LENA!!

    SvaraRadera
  3. följde oxå lindas blogg och det är tragiskt när unga människor går bort =/

    SvaraRadera
  4. Hej Lena!

    Jag älskar dig, kram, puss, kärlek, klapp på kinden!

    Kati

    SvaraRadera
  5. Beklagar din sorg vännen, det är aldrig lätt när människor vi tycker om eller står oss nära går över till andra sidan.

    KRAM

    SvaraRadera