Äntligen

Gomorron. Vilken skruttig natt... Somnade på soffan vid 22 och vaknade klarvaken 00.30. Var vaken till efter 3 och sov till 8 då Cornelia ilsket ville ha mat. Då fick det bli frukost för oss båda. Rubrikens Äntligen är till att nu äntligen smakar min gröt som den skall :) Nu har jag rätt proteinpulver igen, med rätt smak.

Igår så skulle jag alltså iväg och köpa pulvret och jag tog fötterna och bussen till hjälp. Först gick jag hemifrån till Radiomotet, via Maxi för att panta lite tomflaskor. Sen tog jag bussen till Linnéplatsen. Sen gick jag till MMSports och tillbaka till Linnéplatsen, via Hemmakväll där jag köpte Bones, säsong 5 för ett himla bra pris (199 kr -20 %). Jag tror att RunKeeper fick nippran där inne bland husen, för en sådan avstickare som syns på kartan gjorde jag inte :)

På MMSports fick jag lämna tillbaka pulvret jag köpte i torsdags, det som jag inte tyckte om (hade ju fått en provpåse också). Köpte "det gamla vanliga". Jag fick också smaka på väldigt goda Protein Meal-bars från Body Science. Jag brukar ju alltid ha en Swebar i handväskan eller träningsväskan, eftersom jag ibland åker på riktigt snabba blodsockerfall. Swebar är bra för jag vet att jag inte dumpar på dem och så är de låglaktos. Dessa från Body Science var jättegoda, fanns i väldigt många smaker och hade mindre kolhydrater och mer protein. Billigare var de också. Köpte med mig 10 i olika smaker och skall handla dem i fortsättningen. Jag har aldrig fattat att MMSports ligger här i stan, vet inte hur mycket frakt jag har betalat till dem de senaste åren...

Sen tog jag bussen hem igen, men hoppade av mycket tidigare. Jag gick från Marconimotet och hem, via Maxi. Sammanlagt blev det alltså 3 promenader på 7,7 km eller 125 minuter, och jag kände mig nöjd.

Inte ett enda pass på gymmet denna vecka, men jag har ju fått till några promenader i alla fall. Axeln mår bättre, men bra är den inte, det märkte jag igår när jag vek tvätt. Men jag tror att om jag lyssnar direkt när jag får ont, inte tränar på en vecka, tar en kur Diklofenac och Panodil (och Omeprazol), så blir det bättre. I morgon skall jag försöka gå till gymmet och se hur det känns. Har jag ont i höften är det jobbigt att gå, jag blir handikappad av det, men när det gäller axeln så kan jag inte jobba om jag får för ont. Jag måste vara rädd om axeln. Nu går vi in i ett halvår där jag VET att jag kommer att ha väldigt mycket att göra, mycket övertid och intensivt på jobbet. Jag måste lyssna på kroppen. Blir det så att träningen får stå tillbaka så får det väl bli så då.

Måste förresten visa en bild som jag nu har som profilbild på Facebook. Jag vet inte om jag har visat den här i bloggen tidigare, kanske har jag det. Jag gillade inte kassler när jag var lite. Gillar det faktiskt fortfarande inte, det är för salt. Så här deprimerad var jag när jag tvingades äta det ändå:

Ha en bra söndag!