torsdag 12 januari 2012

Jag kom med!

Gomorron. Jag somnade glad men blev mindre glad när jag läste mailen i morse. Den anonyma fegisen har skrivit ytterligare en kommentar. Jag VET att jag inte skall låta mig påverkas, men det kan inte hjälpas. Glädjen jag kände igår (berättar snart mer om varför) är som bortblåst. Stoltheten över att jag har kommit igång och träna så bra som jag faktiskt har, är som just nu som bortblåst. För jag ljuger ju. Eller? Men jag fortsätter att fylla i mina tabeller, för jag vet att jag vill kunna kolla på resultaten senare. Jag skall ju inte låta mig påverkas av den anonyma kommentatören (heter det så?) men just nu gör jag det.

Tack för de andra kommentarena igår. De värmde otroligt. Nu har jag gett den anonyma fegisen alldeles för stort utrymme. Dumt av mig. Måste komma ihåg att jag skriver för MIN skull, inte någon annans. Säger som jag sa igår: passar det inte så bye bye.

Orsaken till att jag VAR glad var samtalet jag hade med läraren på psykologiska institutionen. Jag var nervös innan, det är svårt att sammanfatta sig själv på 15-20 minuter... Tydligen lyckades jag bra, för han sa att jag verkade vara en perfekt kandidat till att gå och prata med en av hans elever. Jag blev så glad! Vi sätter igång i månadsskiftet januari/februari.

Direkt efter jobbet åkte jag och TRÄNADE (ja, faktiskt!!). Glömde totalt bort att jag hade sagt till mig själv att det är en dum idé att åka direkt efter jobbet. Det var smockfullt i gymmet. För uppvärmning har vi 5 gåband, 4 crosstrainers, 2 sittcyklar och 2 vanliga cyklar. Alla var upptagna. Jag fick vänta 10 minuter innan det blev min tur, då ett gåband blev ledigt. Var lite spänd på hur det skulle kännas i höften. 7 minuter klarade jag innan jag fick ont, så det är ingen större skillnad än före sprutan :( Körde i alla fall vidare och fick gjort alla maskiner utom en, som det var lång kö på. Vidare in i simhallen och där var det hysteriskt mycket folk trots att det var vuxenkväll. Folk låg som pärlband i de olika banorna, och i mitten låg de som simmade fortare. Svårt att simma om folk, så det var inte särskilt roligt.

Känns som om luften gått ur mig, men jag skall rycka upp mig. Ha en bra torsdag.

2 kommentarer:

  1. Har precis läst i fatt här, jag blir så arg! VAd är det för människa som njuter av att trycka mer andra? Ta inte åt dig fina Lena, du vet att du gör rätt!

    SvaraRadera
  2. Grattis va kul att du kom med!!!

    Hejja dig som tränar fastän du har ont o krämpor. Du gör det du kan, i din egen takt och på din egen nivå. Skit i alla andra

    kram

    SvaraRadera