Fortsättning

Gomorron. Onsdag. Halva veckan har snart gått. Konstigt att det känns så segt på måndagar men sen vips så har halva veckan gått och sen hela och då är det fredag. Så är det varje vecka :) Idag är det Skottdagen, så vi kan ju glädja oss åt att vi "jobbar gratis" (om man har månadslön). Så skriver de i alla fall i DN.

Igår var jag på bio med kollegan Hanna. Vi såg Järnladyn. En bra film, inte en man ser om flera gånger, men en sevärd film. Margaret Thatcher var en stor kvinna när vi växte upp, och det var intressant att se hur svårt hon hade att bli accepterad bland de stela, brittiska parlamentsledamötena. Allt är ju inte sant så klart, men vi gav filmen en fyra. Meryl Streep var som vanligt en underbar skådespelerska.

Bara för att fortsätta lite på det jag skrev om igår, självförtroende, eller rättare sagt bristen på det. Att nästan aldrig känna att man duger, vare sig i andras ögon eller ens egna. Så är det i alla fall för mig. Sen spelar det ingen roll vad andra säger, det är hur jag upplever det som är min sanning. Jag kan tala om för mig själv att jag duger, andra kan tala om för mig att jag duger, men det är lite jobbigt när jag inte tror på det... Här hoppas jag kunna "programmera" om mig i mina samtal med psykologen. Det enda stället där jag känner att jag duger och har bra självförtroende är på jobbet. Där har jag min plats och min roll, jag trivs och jag vet att jag gör ett bra jobb. Skönt att jag känner så någonstans :)

Idag blir det gym och simning igen. Skönt. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken tid som är den bästa att åka dit... Å ena sidan kan jag åka direkt efter jobbet, tillsammans med massa andra som också åker direkt. De flesta maskinerna är upptagna på gymmet (vi har väldigt få maskiner), och det är mycket väntetid. Det är också mycket ungar kvar i poolen när jag väl kommer dit (fast inte på onsdagar då det är vuxenkväll, men då är det väldigt många vuxna istället). Men å anda sidan, om jag går hem först och åker till gymmet först vid 6-tiden, så är det mycket svårare att släpa sig dit. Jag har kommit hem, ätit middag, gosat ner mig i soffan eller vid skrivbordet, och det krävs en enorm viljestyrka att ge sig ut igen, speciellt om det är skitväder. Åker jag senare gäller det också att pricka in när passen börjar och slutar, så man inte kommer mitt i skarven, för då är det knöfullt i omklädningsrummet och svårt att få skåp... Svårt att bestämma mig... det är som att välja mellan pest eller kolera :)

Ha en bra onsdag. Snart fredag igen :)