Gomorron. På senare tid har jag lärt mig att jag inte bara skall lita på mobillarmet på morgonen, utan även ställa klockradion som back-up. De flesta kvällar kommer jag ihåg detta. Och de flesta mornar stänger jag av klockradion innan den hinner sätta igång. Inte idag. Idag ville jag snooza lite. Men det hade varit en bra idé om jag dubbelkollat var den lilla ynka antennen låg och hur mottagningen var. Volymen var ganska hög och det var INGEN mottagning. Snacka om abrupt uppvaknande! Uppe och nyduschad är jag i alla fall nu, redo för en ny vecka.
Igår hände inte mycket här. Det blev en hel del korsord, och så fick jag äntligen tummen ur och installerade min nya inspelningsbara HD-digitalbox från ComHem. Jag har ju haft en vanlig inspelningsbar digitalbox i 7 år tror jag visst, och hade jag inte haft det så hade jag aldrig klarat av att ens ställa in favoritkanalerna och göra en lista och sortera dem i min ordning. Det var den fattigaste manualen jag någonsin sett. Den ser tjock och fin ut, men hälften var på engelska. Ordet favoritkanal förekommer en gång i manualen, och då att man skall trycka på gul knapp för att spara en kanal som en favorit. Det är allt. Resten lyckades jag klura ut genom kunskaper på hur den gamla boxen funkade. Dåligt ComHem/Samsung!!
Höften är helt bra nu igen, en dags vila var vad som behövdes. Jag verkligen hatar att vara så här begränsad. Men jag skall väl inte klaga på att jag får ont när jag gått nästan 1 mil... Innan stötvågsbehandlingen klarade jag ju knappt av att gå de 8 minutrarna till jobbet. Men jag VILL ju så mycket mer! Idag vill jag simma. Men att ta bussen till simhallen tar en himla tid eftersom det är byte mellan 2 linjer som inte passar ihop. Alternativet är att gå, det tar 40 minuter en väg. Men det gör jag inte, inte efter vad som hände i lördags. Alltså får jag snällt vänta på att moppeaffären kan tänka sig att fixa min moppe :(
Tack så mycket för de fina kommentarerna igår, de värmer. Det här med att vara stolt över sig själv är något jag aldrig har varit förut, så det är en väldigt ny känsla. Ovan. Väldigt viktigt att behålla den känslan t.ex. nu när vågen inte har rört på sig neråt sen förra tisdagen. Viktigt att komma ihåg att jag är sån, att jag hoppar upp och ner hela tiden, och snart hoppar jag nedanför lägsta vikten. Jag har blivit mycket bättre på att inte väga mig varje dag, nu blir det kanske varannan, men samtidigt vill jag inte missa en ny lägsta-vikt eftersom jag hoppar så mycket :)
Veckan som kommer bjuder förhoppningsvis på simning och/eller träning, då jag verkligen hoppas min moppe kan fixas snart. Annars inget konstigt. Idag är förresten en lite speciell årsdag. 3 september 1979 blev jag tillsammans med min första pojkvän, Robert. Han frågade om vi kunde vara tillsammans nere på den stora parkeringsplatsen i Hinsholmskilen där vi stod och sålde program till den flytande båtmässan i Långedrag. Sååå romantiskt :) Tänk att det är 33 år sen...
Ha en bra måndag!
Igår hände inte mycket här. Det blev en hel del korsord, och så fick jag äntligen tummen ur och installerade min nya inspelningsbara HD-digitalbox från ComHem. Jag har ju haft en vanlig inspelningsbar digitalbox i 7 år tror jag visst, och hade jag inte haft det så hade jag aldrig klarat av att ens ställa in favoritkanalerna och göra en lista och sortera dem i min ordning. Det var den fattigaste manualen jag någonsin sett. Den ser tjock och fin ut, men hälften var på engelska. Ordet favoritkanal förekommer en gång i manualen, och då att man skall trycka på gul knapp för att spara en kanal som en favorit. Det är allt. Resten lyckades jag klura ut genom kunskaper på hur den gamla boxen funkade. Dåligt ComHem/Samsung!!
Höften är helt bra nu igen, en dags vila var vad som behövdes. Jag verkligen hatar att vara så här begränsad. Men jag skall väl inte klaga på att jag får ont när jag gått nästan 1 mil... Innan stötvågsbehandlingen klarade jag ju knappt av att gå de 8 minutrarna till jobbet. Men jag VILL ju så mycket mer! Idag vill jag simma. Men att ta bussen till simhallen tar en himla tid eftersom det är byte mellan 2 linjer som inte passar ihop. Alternativet är att gå, det tar 40 minuter en väg. Men det gör jag inte, inte efter vad som hände i lördags. Alltså får jag snällt vänta på att moppeaffären kan tänka sig att fixa min moppe :(
Tack så mycket för de fina kommentarerna igår, de värmer. Det här med att vara stolt över sig själv är något jag aldrig har varit förut, så det är en väldigt ny känsla. Ovan. Väldigt viktigt att behålla den känslan t.ex. nu när vågen inte har rört på sig neråt sen förra tisdagen. Viktigt att komma ihåg att jag är sån, att jag hoppar upp och ner hela tiden, och snart hoppar jag nedanför lägsta vikten. Jag har blivit mycket bättre på att inte väga mig varje dag, nu blir det kanske varannan, men samtidigt vill jag inte missa en ny lägsta-vikt eftersom jag hoppar så mycket :)
Veckan som kommer bjuder förhoppningsvis på simning och/eller träning, då jag verkligen hoppas min moppe kan fixas snart. Annars inget konstigt. Idag är förresten en lite speciell årsdag. 3 september 1979 blev jag tillsammans med min första pojkvän, Robert. Han frågade om vi kunde vara tillsammans nere på den stora parkeringsplatsen i Hinsholmskilen där vi stod och sålde program till den flytande båtmässan i Långedrag. Sååå romantiskt :) Tänk att det är 33 år sen...
Ha en bra måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar