Mår mycket bättre :)

Gomorron. Fredag :) Vaknar och har bara lite ont i halsen och huvudet, så mycket bättre än de senaste dagarna. Måste vara fredagskänslan som smittar av sig :)

Gårdagen gick OK på jobbet. Jag var supertrött redan före lunch och mitt när jag satt och funderade på hur katten jag skulle orka åka till psykologen direkt efter jobbet, så ringde han. Jag hörde direkt att han inte lät så fräsch, så jag frågar med glädje i rösten om han tänkte ställa in. Ja... sa han lite tveksamt, jag måste ha låtit som en krondåre när jag var så glad. Men jag förklarade att jag också kände mig kass, fast bara lite, men att jag just suttit och funderat på hur jag skulle orka åka in till stan efter jobbet. Fördelen med att han ställer in är ju att jag slipper betala. Ställer jag in så måste jag betala. 150 kr bara visserligen, men det svider ändå...

Nu kunde jag gå hem och steka pannkakor istället. Och så passade jag på att frysa in ost jag rivit. Jag litar nämligen inte på mig själv för 5 öre. Jag äter ju ganska ofta pannkaksrullar med lite ost på (bland annat) till mellis eller lunch. I Dukandieten får man äta 2 saker från en begränsad lista per dag. En av de sakerna är 30 g ost, max 7 %. Jag kör Västan 5 %. Men oj vad lätt det är att ta lite extra och sedan lite i munnen. Jag började riva osten istället för att skiva den, för ett par veckor sedan. Det blir så mycket mer när man river och man tar inte för mycket. Men det där stoppa in i munnen är lite farligt. Så igår, efter jag stekt pannkakorna, så rev jag ner 1,5 ostar och frös in i 30 g förpackningar.

Nu behöver jag inte fundera på hur mycket jag skall ta, eller riskera att ta för mycket. "Lite extra ost har väl ingen dött av", men om man gör det varenda dag så... Sen behöver jag inte slabba med rivjärn varje gång heller, smidigt att bara ta ut en paket ur frysen.

Jag funderade på en annan sak under dagen igår, med anledning av att jag skrev att jag var avundsjuk på de som operationen funkat för och som är klara långt före mig. Och det är att jag upplever det som att om operationen inte lyckas, alltså som för mig, så betraktas man som dum i huvudet och korkad. Jag var med i en grupp på Facebook för opererade i alla faser, men där fick jag ibland känslan att det var en tävling om hur mycket man gått ner, och för oss som det inte gick så bra för fanns ingenting att hämta, vi var mindre värda. Den känslan gillar jag inte, så det var ett bra tag sedan jag gick ur den gruppen. Men den stora frågan är om känslan att folk ser ner på mig bara sitter i mig eller inte? Ni som är/har varit överviktiga förstår vad jag menar. Känslan att man är korkad bara för att man är fet. Exakt samma känsla. Och vet ni vad det knepigaste är? Det är inte från normalviktiga jag upplever detta... utan det är från sådana (INTE ALLA!!) som själva gått ner i vikt med eller utan operation. Alltså de som har varit där jag var för 4 år sen. De som inte vet hur jävla mycket jag har kämpat under dessa 4 år, de ser bara: hon klarade till och med av att misslyckas med en GBP... hon måste vara korkad. Fast det kanske bara är jag som upplever det så... vet inte...

Dags för en egoboostbild igen så jag inte deppar ner mig och tappar sugen...

Nog om detta, nu är det FREDAG! Denna helgen har jag återigen inga planer. Härligt! Hoppas verkligen att nästa fredags planer går i lås, några från gamla klassen har snackat om att bowla tillsammans då. Det skulle vara skitkul. Älskar bowling, fast jag har aldrig någon att bowla med... och jag vill gärna träffa mina trevliga klasskamrater igen. Hoppas hoppas!

Ha en härlig fredag!