onsdag 3 oktober 2012

Utredning

Gomorron. Känner mig fortfarande "låg", men inte riktigt lika illa som igår. Det är lustigt (eller inte) hur det fysiska välmåendet sätter sig på psyket. Eller i detta fallet icke-välmåendet. Direkt, pang bom, blir i alla fall jag jättelåg och allt är blä.

När jag kom till jobbet igår så skickade jag ett mail till naprapaten som fixat min höft. Han är ju min "guru" nu efter att jag hade ont i den i 3 år och alla sa att min trochanterit var kronisk. Nu är jag bra till 95 % och det är en enorm skillnad! I alla fall så svarade han att om mina problem kommer från själva axeln, att axelleden är utsliten, då blir det svårare att göra något. Men om problemen kommer ifrån nacken, vilket han trodde, då skulle han kanske kunna hjälpa mig.

Sen ringde jag till vårt sjukförsäkringsbolag och pratade med en väldigt trevlig sjuksköterska. Jag berättade min historia om min trasiga vänsterarmbåge, som opererats 8 ggr, och att jag därför burit allt med höger arm sedan 1976. Om min period 1998-2002 när jag hade 2 heltidsjobb (nästan) och slet ut armen vid datorn (musarm). Och om vad naprapaten sagt. Så i morgon torsdag skall jag till en sportklinik på Carlanderska och så skall vi ta reda på om besvären kommer ifrån nacken eller axeln (eller båda). Håll tummarna för att det inte är axeln som är helpaj (vilket jag tyvärr tror att den är, för jag har röntgat den tidigare och det var ganska utslitet där)... Orkar inte med detta längre...

Jag har i alla fall lärt mig att sova på rygg, jag hade jättesvårt för det tidigare, men nu funkar det och det innebär att jag inte har ett dugg ont under natten eller när jag vaknar. Men nu, när jag varit uppe en dryg timme, så är det tillbaka igen. Förut sov jag på mage med armarna under kudden, ingen bra ställning om man har ont i axeln :)

För en tid sedan så hade vi ett informationsmöte på jobbet med en försäkringsmäklare som skulle hjälpa oss att se över våra pensioner. Igår var det dags för min personliga timme. Så bra möte! Detta med pension och mitt totala ointresse och noll kunskap har legat över mig i många, många år. Nu är det utrett vad jag får och vad jag kan göra, och jag har engagerat mäklaren i att ta hand om mina placeringar. Visst, det kostar någon procent, men oj vad skönt att slippa tänka på det! Jag har försökt få min bror att kolla på mina papper några gånger men ingenting händer... För mig kunde hon lika gärna pratat grekiska, jag fattade inte alls mycket...

När jag kom hem så var jag så trött så jag stensomnade i soffan. Jag var precis lika trött som om jag ätit socker, vilket jag inte hade. Sockerkoma alltså. Mysko. Men jag somnade som sagt och tur var det att jag ställt klockan på 20. För idag kommer städerskan och jag hade en hel del röjning att göra innan. Det är för mig ett mysterium hur jag kan stöka ner så mycket den sista halva veckan före hon kommer (hon kommer varannan vecka). Precis som om jag (undermedvetet) tänker att jag skall ju snart röja ändå... Igår hade jag hellre legat kvar i soffan och sovit, men jag fick det gjort i alla fall. Sen blev det en tidig kväll, då jag givetvis inte kunde somna...

Idag skall jag FÖRSÖKA se mer positivt på tillvaron, men jag lovar ingenting :) I alla fall skall jag njuta av min nystädade lägenhet när jag kommer hem, det lovar jag!

Ha en bra onsdag!

4 kommentarer:

  1. Hej lena! Jag förstår att det är tufft med en ond nacke/axel. Jag har diabetes axel med en konstant värk. men mer påtaglig när jag gjort något ansträngande eller monotont. Jag håller både tummar och tår för att det ska gå bra för dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket. Har alltid ont någonstans också, men när det stör mitt jobb blir det extra jobbigt. Resten kan man oftast tänka bort... Kram

      Radera
  2. Åh, vad tråkigt att du har så ont. Det är viktigt att du blir utredd så du får veta om det är vila eller lätt träning som hjälper bäst. Men promenader bord väl funka? Att du känner dig låg beror nämligen delvis på att du inte kan träna. Är man van att träna får man absitens när man tvingas sluta. Och det sätter sig på psyket direkt.

    kram, pernilla be

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vila är det enda som hjälpt hittills. Och värktabletter. Jag är INTE van vid att träna, det har du fått om bakfoten! Vi snackar inte abstinens :) Jag gillar att simma och tycker det är skönt och blir låg när jag inte kan göra ens det. Jag har inte promenerat eftersom det vräker ner varenda dag, men nu skall gåbandet fram permanen. Kram

      Radera