Hur hittar man vänner? :)

Gomorron. Härliga fredag! Äntligen är du här igen! Bara lite planer i helgen och resten är "min" tid. Känns som jag behöver det. Är konstant trött i huvudet, oljudet utanför jobbet har varit fruktansvärt i veckan. Det skakar och vibrera och låter konstant. De har roat sig med att först bånka till jorden, sen asfaltera, sen skära upp asfalten (!!) och ta bort den, sen bånka till jorden igen. Antar att de snart skall asfaltera klart, men jag vågar inte hoppas... Kollegan som dricker kaffe ur en mycket liten kopp, klagar på att det rinner över när huset vibrerar, så illa är det...

Jag tror jag skulle behöva jobba i ett ljudisolerat rum så känslig för ljud som jag blivit... Men det funkar ju inte. Sen kommer man hem till en ljudmaskin som inte heller vilar. Hur kan en som är så här söt låta så förbannat mycket?

Hm. Som mamma sa igår: den dagen Cornelia dör kommer jag att helt glömma bort hur mycket hon har stört min nattsömn. Antar att det är så...

Igår fick jag ett paket i posten! Eller rättare sagt ett kuvert med lite innehåll:

Min älskade brorsdotter Emma befinner ju sig på Hawaii sedan i september, och har skickat något mumsigt: Kaneltuggummi. Man måste nog ha bott i USA för att älska kaneltuggummi. Det är en lite udda smak, men så gott! Starkt! Varför finns det inte här?? Svågerns syster har varit en del i Sydafrika och tagit hem ett paket åt mig, så där finns det också. Nu får jag försöka hushålla lite med dessa... smakade 2 bitar Trident igår och MUMS! Tack goaste Emma! Och ett fint HANDSKRIVET brev fick jag också, det är inte varje dag man får något handskrivet. Puss i pannan på dig!

Igår hos psykologen pratade vi om något intressant: Vänner. Jag har ju väldigt få IRL-vänner som jag umgås med. Knappt någon. Men desto fler cyberspace-vänner. Under hela tonårstiden och början av tjugoåren, umgicks jag med massa folk, men det var mina dåvarande pojkvänners vänner. När vi bröt så försvann även vännerna. Sen åkte jag till USA och där träffade jag massa fantastiska tjejer, men de bor ju i Norge... Sen har jag varit ganska ensam efter det.

Jag drog mig undan pga att jag tyckte så vansinnigt illa om mig själv. Det var egentligen bara på jobbet jag trivdes. Det är fantastiskt egentligen, under alla de 17+ åren jag har jobbat där jag jobbar nu så har jag alltid känt att jag blivit bemött med respekt, oavsett hur jag sett ut. Det är en fantastisk känsla, för så har inte resten av samhället behandlat mig. Nog om detta, åter till vänner. När Facebook kom och jag började skriva bloggen så fick jag massa cybervänner. Ett väldigt bra sätt att träffa nytt folk eftersom man lär känna varandra ganska bra utan att bilda massa dumma åsikter om folk bara för att de ser ut på ett visst sätt. De bloggvänner jag har träffat IRL har jag trivts med omedelbart, det är väl för att vi är över den där första barriären.

Nu känner jag att jag skulle behöva lite mer folk i mitt liv. Hur gör man? Går ut på stan med en skylt: Vill du vara vän med mig? Skratta ni, men det känns som jag missat något i min uppväxt. Nätverkande och vänner. Kanske skall jag anmäla mig till någon kurs i vår, men jag vet inte vad jag är intresserad av att lära mig mer om. Andra tips? Och säg inte "krogen", för det intresserar mig inte.

I kväll skall jag bara vara. Garanterat somna i soffan. Helt OK :) I morgon kväll skall Marita och jag gå på vår f.d. körs föreställning. Marita började ju lite före mig, men slutade då de stack iväg på sin jorden-runt-segling. Det skall bli kul att se alla tjejerna igen, det var ett tag sedan. Massa nytt folk har kommit till givetvis, men flera "gamlingar" är kvar. Och om jag sett rätt på Facebook kommer ännu fler före-dettingar att sitta i publiken. Detta ser jag fram emot!

Ha en härlig fredag!!