Gomorron. I natt har jag sovit. Massor. Skulle nog kunna sova lite till, men brorsan snarkade så mycket att han väckte mig (trots stängd dörr)...
Igår ringde jag alltså till Vårdcentralen exakt kl 7.01. De skulle ringa tillbaka kl 8.40 och det gjorde de. Jag förklarade att jag ville ha Atarax utskrivet och frågade om jag kunde få en tid hos läkaren. Tiderna var slut. Öh va? Jag ringde exakt 1 MINUT efter växeln öppnade, eftersom de inte får ge tider till dagen därpå så skall alla tider ha funnits kvar kl 7.00. Jag frågade NÄR jag skulle ha ringt för att få en tid? De hade inget svar på det. Sköterskan sa att hon skulle prata med en läkare och ringa tillbaka på eftermiddagen.
Jag kände mig mycket bättre igår så jag satt uppe hela dagen, jobbade lite och löste massa korsord. Livsandarna återkom. Cornelia var precis lika tjötig som vanligt. Hon har varit väldigt tyst när jag var sjuk och mer agerat halsduk när vi legat ner. Men nu har hon satt igång igen, och med detta har hon bevisat att hon inte alls tjötar för att hon är senil, utan för att hon vill det. Hm.
Vid 14-tiden ringde sköterskan tillbaka och sa att läkaren hade sagt att de tyvärr inte kunde skriva ut medicinen. En medicin som inte är narkotikaklassad, utan är ett antihistamin där en av biverkningarna är att man blir trött. Skrivs ut för klåda och/eller oro. Jag höll på att gå i taket. Hur i helvete skall en människa bära sig åt för att få ett recept? Primärvårdsakuten tar inte emot utan hänvisar till vårdcentralen. Vårdcentralen har inga tider ens om man ringer 1 minut efter växeln öppnar. Som i förbigående sa sköterskan "för XX är ju din läkare och hon är inte här idag och den läkaren som är här känner inte dig". Nej, XX är inte min läkare, sa jag. YY är min läkare. Aha, sa hon, han är här idag. Jag ringer dig om en stund igen när jag pratat med honom. 10 minuter senare ringde hon och sa att receptet redan var mailat till apoteket. Puh.
På med massa kläder; termobyxor och vinterjacka, det var kallt ute. Iväg till Maxi. Väl inne på Cura apoteket fick jag meddelande om att Atarax 25 mg var slut hos tillverkaren. Ah men va fan... jag berättade kort att jag MÅSTE få sova. Jag såg väl så desperat ut att hon gav mig 10 mg tabletter istället för 25 mg, men jag fick inte fler av dem. 25 st, så de räcker 10 ggr. Eller mer eftersom de inte går att dela.
Inne på Maxi mötte jag min faster M som jag inte sett på ett par år. Hon hävdade att hon knappt kände igen mig, för jag hade blivit så smal... och detta trots tjock vinterjacka och termobyxor. Vi snackade lite och jag handlade lite och sen bar det hemåt. Helt slut var jag av dagens promenad. Hem och vila lite.
Lillebror skulle ramla in runt midnatt någon gång, och jag brukar alltid vakna när han kommer. Funderade ett tag på när jag skulle ta mina tabletter. Risken var ju, om jag tog dem före han kom, att jag skulle vakna och sedan skulle den goda effekten av tabletterna vara borta och jag skulle vara vaken hela natten. Så jag valde att inte ta dem förrän han kom. Sov lite och var vaken lite under hela kvällen, megatrött. Vaknade till vid 00.30 och undrade var brorsan var. Såg till min förvåning att dörren till mitt sovrum var stängd, d.v.s. han var redan här. Och jag hade inte vaknat? Utan tabletter? Kände mig nu ganska klarvaken, så jag tog tabletterna och la mig i soffan igen. Vaknade väl till kort 2 ggr mellan 1 och 6, men annars har jag sovit gott. Med de timmarna jag fick före midnatt så har jag säkert fått ihop 6-7 h (icke sammanhängande) sömn och känner mig fit for fight idag. Nu skall jag ta de här tabletterna några dagar så att jag kommer in i rätt sömnvanor igen.
När jag tänker efter så kanske jag alltid behöver lite sov-hjälp. Jag sover ju en hel natt i månaden ungefär, jag väcker mig själv och Corny väcker mig. Dessa tabletterna kan man inte bli beroende av, så jag tror jag skall be pappa skriva ut mer.
Brorsan har bilen på jobbet på andra sidan motorvägen, så jag tror jag skall följa med honom på promenaden dit. ÖoB ligger på andra sidan gatan, då kan jag handla lite där och få skjuts hem. Jag brukar ha deras toapapper XXL, som är lite svårt för mig att få hem själv. Jag antar att jag kommer att bli helt slut av den promenaden, det är en bra bit och min kondis är ju inte den bästa nu efter förkylningen, så resten av dagen skall jag ta det lugnt.
Ha en bra lördag!
Igår ringde jag alltså till Vårdcentralen exakt kl 7.01. De skulle ringa tillbaka kl 8.40 och det gjorde de. Jag förklarade att jag ville ha Atarax utskrivet och frågade om jag kunde få en tid hos läkaren. Tiderna var slut. Öh va? Jag ringde exakt 1 MINUT efter växeln öppnade, eftersom de inte får ge tider till dagen därpå så skall alla tider ha funnits kvar kl 7.00. Jag frågade NÄR jag skulle ha ringt för att få en tid? De hade inget svar på det. Sköterskan sa att hon skulle prata med en läkare och ringa tillbaka på eftermiddagen.
Jag kände mig mycket bättre igår så jag satt uppe hela dagen, jobbade lite och löste massa korsord. Livsandarna återkom. Cornelia var precis lika tjötig som vanligt. Hon har varit väldigt tyst när jag var sjuk och mer agerat halsduk när vi legat ner. Men nu har hon satt igång igen, och med detta har hon bevisat att hon inte alls tjötar för att hon är senil, utan för att hon vill det. Hm.
Vid 14-tiden ringde sköterskan tillbaka och sa att läkaren hade sagt att de tyvärr inte kunde skriva ut medicinen. En medicin som inte är narkotikaklassad, utan är ett antihistamin där en av biverkningarna är att man blir trött. Skrivs ut för klåda och/eller oro. Jag höll på att gå i taket. Hur i helvete skall en människa bära sig åt för att få ett recept? Primärvårdsakuten tar inte emot utan hänvisar till vårdcentralen. Vårdcentralen har inga tider ens om man ringer 1 minut efter växeln öppnar. Som i förbigående sa sköterskan "för XX är ju din läkare och hon är inte här idag och den läkaren som är här känner inte dig". Nej, XX är inte min läkare, sa jag. YY är min läkare. Aha, sa hon, han är här idag. Jag ringer dig om en stund igen när jag pratat med honom. 10 minuter senare ringde hon och sa att receptet redan var mailat till apoteket. Puh.
På med massa kläder; termobyxor och vinterjacka, det var kallt ute. Iväg till Maxi. Väl inne på Cura apoteket fick jag meddelande om att Atarax 25 mg var slut hos tillverkaren. Ah men va fan... jag berättade kort att jag MÅSTE få sova. Jag såg väl så desperat ut att hon gav mig 10 mg tabletter istället för 25 mg, men jag fick inte fler av dem. 25 st, så de räcker 10 ggr. Eller mer eftersom de inte går att dela.
Inne på Maxi mötte jag min faster M som jag inte sett på ett par år. Hon hävdade att hon knappt kände igen mig, för jag hade blivit så smal... och detta trots tjock vinterjacka och termobyxor. Vi snackade lite och jag handlade lite och sen bar det hemåt. Helt slut var jag av dagens promenad. Hem och vila lite.
Lillebror skulle ramla in runt midnatt någon gång, och jag brukar alltid vakna när han kommer. Funderade ett tag på när jag skulle ta mina tabletter. Risken var ju, om jag tog dem före han kom, att jag skulle vakna och sedan skulle den goda effekten av tabletterna vara borta och jag skulle vara vaken hela natten. Så jag valde att inte ta dem förrän han kom. Sov lite och var vaken lite under hela kvällen, megatrött. Vaknade till vid 00.30 och undrade var brorsan var. Såg till min förvåning att dörren till mitt sovrum var stängd, d.v.s. han var redan här. Och jag hade inte vaknat? Utan tabletter? Kände mig nu ganska klarvaken, så jag tog tabletterna och la mig i soffan igen. Vaknade väl till kort 2 ggr mellan 1 och 6, men annars har jag sovit gott. Med de timmarna jag fick före midnatt så har jag säkert fått ihop 6-7 h (icke sammanhängande) sömn och känner mig fit for fight idag. Nu skall jag ta de här tabletterna några dagar så att jag kommer in i rätt sömnvanor igen.
När jag tänker efter så kanske jag alltid behöver lite sov-hjälp. Jag sover ju en hel natt i månaden ungefär, jag väcker mig själv och Corny väcker mig. Dessa tabletterna kan man inte bli beroende av, så jag tror jag skall be pappa skriva ut mer.
Brorsan har bilen på jobbet på andra sidan motorvägen, så jag tror jag skall följa med honom på promenaden dit. ÖoB ligger på andra sidan gatan, då kan jag handla lite där och få skjuts hem. Jag brukar ha deras toapapper XXL, som är lite svårt för mig att få hem själv. Jag antar att jag kommer att bli helt slut av den promenaden, det är en bra bit och min kondis är ju inte den bästa nu efter förkylningen, så resten av dagen skall jag ta det lugnt.
Ha en bra lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar