Gomorron. Årets sista dag. Det känns alltid lite speciellt, även om jag inte kommer att fira med buller och bång ikväll. Man tänker tillbaka på året som gått och försöker göra en mental sammanfattning. Har det hänt något bra? Något man inte är nöjd med?
Jag är väldigt nöjd med mina egna insatser i år. Visst, jag kunde varit ännu duktigare med Dukan från september/oktober och fram till nu, men so what... Det går lite långsamt ibland, men det GÅR. Jag har verktyget och bara det är en sån otrolig befrielse att ni inte kan ana. Uppgivelsen försvinner. Men jag är ju specialist på att banka ner mig själv i skorna och bara fokusera på det som är dåligt. Så nu, i min egen blogg, väljer jag att ge mig själv en förbannat stor klapp på ryggen och säga WELL DONE. Skit i att det inte har gått så bra/så fort på slutet. Man måste vila lite ibland också. Så nu struntar jag i det och bara fokuserar på det braiga: jag har gått ner 18 kg sen i mars. Jag har mindre än 10 kg kvar till mitt första mål. Jag har passerat -50 kg totalt.
Vad mer bra har hänt? Jo, jag har ju i stort sett, ÄNTLIGEN, blivit av med min förbannade höftvärk. Tack till min f.d. kollega Rickard som föreslog att jag skulle prova stötvågsbehandling. Så bra! Efter 3 år av förbannad värk som ibland gjorde att jag inte ens kunde promenera de åtta minutrarna till jobbet när det var som värst, så är jag i stort sett smärtfri. Jag är så långt ifrån religiös man kan komma, men till detta säger jag Halleluja!
Ett år med psykoterapi har också fått resultat, fast inte så bra som jag hade hoppats... bara ett halvår kvar och det får mig att få lite panik. Jag är så förbannat trögstartad, kommer jag att hinna? Ett år och jag har inte visat några känslor i terapifåtöljen. Jag behöver komma innanför mina murar, men behöver en starkare murbräcka...
Sen har det hänt massa saker som jag inte kan skriva om, som har varit jättejobbiga. Hoppas att allt står still med den utvecklingen under hela 2013. Håll tummarna!
I facebookgruppen för min gamla skolklass skrev jag igår att mötet med dem var en av höjdpunkterna under 2012. Och det stämmer. Så roligt det var att se dem alla. Alla gamla jobbiga minnen från skolan bara försvann. Jag hoppas verkligen vi kan ses snart igen.
Om 2 veckor kommer en nyfunnen facebookvän hit och stannar en hel helg. Det skall bli så kul att träffa Anna, som bor i Norrköping och precis som jag håller på med Dukan och älskar Downton Abbey. Det blir en helg med god Dukanmat och Downton Abbey-maraton. Och min goa facebookvän/bloggvän Maria från Kalix meddelade just på facebook igår att hon och familjen kommer till Göteborg en helg i april, och att vi måste ses. Jag hoppas att jag under 2013 får chansen att träffa fler av er som jag har fått så bra kontakt med via bloggen och/eller facebook. Jag älskar denna typen av kontakt, att man lär känna varandra innan man träffas.
Jag har säkert missat något jättestort som hänt under 2012, men jag har skrivit alldeles för mycket i bloggen för att jag skall orka läsa den... snacka om ordbajsare :) Jag vill i alla fall tacka er som läser och kommer med kommentarer ibland, ni är guld värda.
Vad händer ikväll då? Jo, jag har för första gången i mitt liv köpt en hummer:
Det råder mycket delade meningar i ett inlägg på fb, vad jag skall göra med den. Den är inte fryst, och dem skulle enligt vissa förstöras av gratinering och måste ätas som den är. Andra hävdar att den visst kan gratineras... Och jag som aldrig ätit hummer blir bara förvirrad... Jag hittade ett gott recept på gratinering så om jag gör det så blir det nog det receptet. Kanske gör jag 50/50, d.v.s gratinerar halva och äter andra halvan som den är. Lite vin skall jag i alla fall ha till hade jag tänkt.
Gårdagen var bara lat. Bortsett från handlingen så spenderades den "fajtandes" med Cornelia, som tidvis var "till salu". Hon vill åt min kontorsstol, så hon sätter sig bakom mig och jamar högljutt. Jag lyfter upp henne och lägger henne i knät. Hon ligger kvar i 2 sekunder, sen upp och sätter sig på korsordstidningen.
Där sitter hon i 2 sekunder innan hon hoppar ner på golvet och sätter sig och jamar igen. Reser jag på mig tar hon min plats på ett kick. När jag gav upp korsordslösandet och satte mig i TV-soffan på kvällen låg hon i min stol en kvart. Sen gick hon in och la sig i sängen och låg där hela kvällen. Tyst var hon också...
Oh hjälp vilket blodsockerfall jag fick nu. Det fick bli en havreknäcke med 2 skivor Mor Matildas julskinka med senap. Jag skakar så jag knappt kan skriva och svetten lackar. Takfläkten är på... måste ta en dusch... Det enda jag kommer att sakna efter mitt lilla avsteg från Dukan är just havreknäcke. Å vad det är gott. Så nu njuter jag av de sista skivorna i paketet med andakt... fast inte när jag har blodsockerfall :)
Så mina kära vänner. Ett gott slut på 2012 önskar jag er alla. Skall ni fira själva, som jag, eller blir det stort partaj? Oavsett hoppas jag ni får en härlig kväll och att vi ses 2013. Antingen här i bloggen eller IRL.
Jag är väldigt nöjd med mina egna insatser i år. Visst, jag kunde varit ännu duktigare med Dukan från september/oktober och fram till nu, men so what... Det går lite långsamt ibland, men det GÅR. Jag har verktyget och bara det är en sån otrolig befrielse att ni inte kan ana. Uppgivelsen försvinner. Men jag är ju specialist på att banka ner mig själv i skorna och bara fokusera på det som är dåligt. Så nu, i min egen blogg, väljer jag att ge mig själv en förbannat stor klapp på ryggen och säga WELL DONE. Skit i att det inte har gått så bra/så fort på slutet. Man måste vila lite ibland också. Så nu struntar jag i det och bara fokuserar på det braiga: jag har gått ner 18 kg sen i mars. Jag har mindre än 10 kg kvar till mitt första mål. Jag har passerat -50 kg totalt.
Vad mer bra har hänt? Jo, jag har ju i stort sett, ÄNTLIGEN, blivit av med min förbannade höftvärk. Tack till min f.d. kollega Rickard som föreslog att jag skulle prova stötvågsbehandling. Så bra! Efter 3 år av förbannad värk som ibland gjorde att jag inte ens kunde promenera de åtta minutrarna till jobbet när det var som värst, så är jag i stort sett smärtfri. Jag är så långt ifrån religiös man kan komma, men till detta säger jag Halleluja!
Ett år med psykoterapi har också fått resultat, fast inte så bra som jag hade hoppats... bara ett halvår kvar och det får mig att få lite panik. Jag är så förbannat trögstartad, kommer jag att hinna? Ett år och jag har inte visat några känslor i terapifåtöljen. Jag behöver komma innanför mina murar, men behöver en starkare murbräcka...
Sen har det hänt massa saker som jag inte kan skriva om, som har varit jättejobbiga. Hoppas att allt står still med den utvecklingen under hela 2013. Håll tummarna!
I facebookgruppen för min gamla skolklass skrev jag igår att mötet med dem var en av höjdpunkterna under 2012. Och det stämmer. Så roligt det var att se dem alla. Alla gamla jobbiga minnen från skolan bara försvann. Jag hoppas verkligen vi kan ses snart igen.
Om 2 veckor kommer en nyfunnen facebookvän hit och stannar en hel helg. Det skall bli så kul att träffa Anna, som bor i Norrköping och precis som jag håller på med Dukan och älskar Downton Abbey. Det blir en helg med god Dukanmat och Downton Abbey-maraton. Och min goa facebookvän/bloggvän Maria från Kalix meddelade just på facebook igår att hon och familjen kommer till Göteborg en helg i april, och att vi måste ses. Jag hoppas att jag under 2013 får chansen att träffa fler av er som jag har fått så bra kontakt med via bloggen och/eller facebook. Jag älskar denna typen av kontakt, att man lär känna varandra innan man träffas.
Jag har säkert missat något jättestort som hänt under 2012, men jag har skrivit alldeles för mycket i bloggen för att jag skall orka läsa den... snacka om ordbajsare :) Jag vill i alla fall tacka er som läser och kommer med kommentarer ibland, ni är guld värda.
Vad händer ikväll då? Jo, jag har för första gången i mitt liv köpt en hummer:
Det råder mycket delade meningar i ett inlägg på fb, vad jag skall göra med den. Den är inte fryst, och dem skulle enligt vissa förstöras av gratinering och måste ätas som den är. Andra hävdar att den visst kan gratineras... Och jag som aldrig ätit hummer blir bara förvirrad... Jag hittade ett gott recept på gratinering så om jag gör det så blir det nog det receptet. Kanske gör jag 50/50, d.v.s gratinerar halva och äter andra halvan som den är. Lite vin skall jag i alla fall ha till hade jag tänkt.
Gårdagen var bara lat. Bortsett från handlingen så spenderades den "fajtandes" med Cornelia, som tidvis var "till salu". Hon vill åt min kontorsstol, så hon sätter sig bakom mig och jamar högljutt. Jag lyfter upp henne och lägger henne i knät. Hon ligger kvar i 2 sekunder, sen upp och sätter sig på korsordstidningen.
Där sitter hon i 2 sekunder innan hon hoppar ner på golvet och sätter sig och jamar igen. Reser jag på mig tar hon min plats på ett kick. När jag gav upp korsordslösandet och satte mig i TV-soffan på kvällen låg hon i min stol en kvart. Sen gick hon in och la sig i sängen och låg där hela kvällen. Tyst var hon också...
Oh hjälp vilket blodsockerfall jag fick nu. Det fick bli en havreknäcke med 2 skivor Mor Matildas julskinka med senap. Jag skakar så jag knappt kan skriva och svetten lackar. Takfläkten är på... måste ta en dusch... Det enda jag kommer att sakna efter mitt lilla avsteg från Dukan är just havreknäcke. Å vad det är gott. Så nu njuter jag av de sista skivorna i paketet med andakt... fast inte när jag har blodsockerfall :)
Så mina kära vänner. Ett gott slut på 2012 önskar jag er alla. Skall ni fira själva, som jag, eller blir det stort partaj? Oavsett hoppas jag ni får en härlig kväll och att vi ses 2013. Antingen här i bloggen eller IRL.
Well done är i underkant - megafett sjukt jävla bra har du kämpat hela 2012! Alla har vi motgångar - men det är medgångarna som ska stärka oss att gå vidare. Heja, heja - kämpa på!
SvaraRaderakram, pernilla be
Tack!! Kram
Radera