Äntligen!

Gomorron. Äntligen! Efter flera veckor med sömnlösa nätter har jag nu sovit i stort sett hela natten fem nätter i rad. Nu börjar jag känna mig som människa igen. Har tänkt skriva i bloggen så många mornar, men jag har varit så trött när första larmet ringer att jag bara stängt av det och "väntat" på nästa. De ringer med en kvarts mellanrum från 5 till 7. Å vad jag har sovit gott dessa kvartar, även om jag sovit som en kratta innan dem.

Knepet då? Jo, en FB-vän tipsade mig om att ta Amitripylin 4 h före sänggående. Började med det förra veckan och det gjorde susen. Inte helt, men nästan. Men så var jag hos smärtläkaren igen förra tisdagen och fick då också lov att ta en Propavan en timme före sänggående. Denna kombo är super! Amitripylin verkar för nervsmärtorna också, och det är ju bra eftersom det är därför jag tar dem :) Men smärtläkaren sa att jag bara skulle ta dessa till månadsskiftet juni-juli, vilket jag tycker är lite konstigt då han samtidigt sa att smärtorna säkert skulle sitta i minst ett år... Vi får se. Jag skall i alla fall testa att sluta ta dem då och funkar inte det skall jag höra av mig.

Annars har det mesta varit som vanligt. Förutom att jag inte sovit något då alltså. Jag har inte orkat mycket efter jobbet och helgerna har helt gått åt till att vila. Men det har blivit några promenader, lite hittaut-nu-kontroll-letande, massa korsord och DVD. Kräftor nästan varje fredag (vem kan motstå när de är så billiga som 109-119 kr/kg?), lite matlagning med mera.

Nu i går var det "kördag", d.v.s. vi träffades och tränade med kören. Men tyvärr var det så många som inte kunde komma att vi istället för att träna mellan 10.30 och 16.00 som vi sa från början, slutade redan klockan 13.00. Vi skall ha en liten minikonsert den 14 juni och jag har hur mycket texter som helst att lära mig tills dess.

Här kommer lite bilder från veckorna som gått:

En av de riktigt varma dagarna tog jag mig en moppetur till Jerkholmen efter jobbet. Till och med vid havet var det "för varmt" att sitta, skönast var det att moppa :)

Maggie på grönbete. Det är både skrämmande och spännande tycker hon.

Axlemossen i Änggårdsbergen.

Det gäller att akta sig för pappa kanadagås. Jäklar vad de försvarar sina dunbollar!

Hoppas något tar tag i att muddra mossen, den är snart helt igenväxt :(

Promenaden ovan gjorde jag förra lördagen och passade på att ta några kontroller. Fick då också en fästing på insidan benet strax ovanför knät. Märkte den inte förrän nästan 36 h senare och då blev jag riktigt rädd. Den hade grävt sig ner så långt så enda sättet att få loss den var att jag också grävde, med en sax. Satan vad ont det gjorde. Men jag fick loss den, hel, och inga ringar finns (ännu) runt såret. Så jag klarade mig. Men nu har jag köpt en sån där fästingborttagare som ser ut som en liten kofot, tidigare hade jag bara en lassopenna. Nu är jag beredd! Men det är svårt med fästingar när man bor själv. Hur sjutton skall jag se och märka om jag får en på ryggen t.ex.?

På lördag är det bröllop! Yngsta brorsdottern Emma gifter sig med sin Daniel. Det skall bli så kul att se hur fina de är!

Ha det bra!