Besvikelse och en lösning

Gokväll. Klockan är nu 22.06 i Grekland och jag sitter ute i kolmörkret på min balkong på andra våningen av hotellet. Jag hör vågskvalpet högt och tydligt då stranden endast ligger 50 m härifrån. Men vi tar väl det från början... :)

Natten innan jag skulle flyga fick jag sova 7,5 h, så trots att klockan ringde kl 4 så var jag utvilad. Tur det, för det blev ju inte många timmars sömn natten innan. A och L kom och hämtade mig kvart i 6 och vi åkte genom ett regnigt Mölndal/Göteborg mot Landvetter. Det kändes ganska gott att jag skulle till värmen :) Framme på Landvetter följde de med in och pratade med mig så jag blev distraherad när jag skulle checka in. Jag glömde be om en fönsterplats! Jag var lite orolig för hur mycket min väska skulle väga, för jag fick hela tiden olika resultat när jag provvägde den hemma. Jag tror att den vägde runt 17 kg, så jag klarade mig.

Väl incheckad och scannad så var det över en timme kvar, så jag satte mig i en bar/café och åt frukost. En jättemaffig kycklingsmörgås (god) och så fick det bli ett glas vin. För att lugna mina nerver :) Jag hade också med mig Atarax, som jag tog 4 st av (de är lugnande). När vi väl skulle checka in fick vi reda på att det var uppskjutet 40 minuter. Sen blev det uppskjutet igen, vi kom iväg 1 h och 15 min efter utsatt tid. Orsaken till förseningen var att det var för många plan som skulle landa på Kreta, så vi fick en slot som inte passade ihop med normal avgångstid. Denna väntan var väl inte så där jättebra för mina nerver.

Men jag klarade starten. Satt bredvid en f.d. kollegas ex-svägerska med väninna, så vi snackade lite. De var också snälla och lät mig sitta vid fönstret i starten, sen bytte vi igen. Resan gick ganska fort, när vi ätit så somnade jag en stund (massa vin och Atarax i kroppen)... Värmen mötte en som en vägg och jag gick direkt till en liten shop och köpte vatten, att ha på bussresan (lärde mig det från förra året). Vi åkte och åkte och åkte och alla andra hoppade av utom jag och några till. Mitt hotell låg hur långt bort som helst. Mitt resesällskap från planet steg av på hotellet före mig. Jag var den enda som steg av vid mitt hotell.

Jag checkade in och reagerade direkt på att det var så folktomt i poolen och baren. Knappt en endaste människa. Mitt rum låg på andra våningen och detta är min utsikt:

Havet ligger inte långt borta.

Utsikten från ena kortsidan av balkongen. Folktomt.

Utsikten från andra kortsidan. Notera att jag bor på ANDRA våningen. Det är inte normalhög vass vi pratar om...

När jag gick av bussen så frågade jag reseledaren var närmsta affär låg, och fick reda på att det var en bit förbi det förra hotellet. Man skall inte dricka vattnet här, utan de rekommenderar flaskvatten, så jag insåg direkt att detta skulle bli ett problem. När jag bokade denna resan så hade jag ju förra året att jämföra med. Jag kollade hur långt det skulle vara till restauranger, byn, affärer, bankomat och busshållplats. På detta hotellet var alla de avstånden 251-300 m. Bullshit. Jag mätte avståndet med RunKeeper när jag gick till den lilla servicebutiken (mycket skralt utbud) och det var 950 m. Kanske inte så långt för det flesta, men föreställ er mig, med en dålig höft och 2 dåliga armar släpandes 6 x 1,5 liter vatten, samt frukostmat och lite annat hela den vägen. Ingen rolig upplevelse.

När jag kom tillbaka till hotellet var jag helt slut. Men det var ju bara att ge sig ut igen och gå samma väg, jag behövde mat. Och samma sak skulle upprepas på kvällen då det var dags för middag. Däremellan hann jag med lite bad i poolen. På kvällen när jag kom tillbaka till hotellet vid 21-tiden satt EN person i baren, och det var bartendern. Nog för att jag gillar när det är lugnt, men någonstans går gränsen. Folk måste ju ta sig härifrån för att göra precis allt, så inte katten hänger de i baren här...

Jag var väldigt besviken och bestämde mig för att ta upp detta med reseledaren på välkomstmötet som var klockan 10 idag, på det andra hotellet långt där borta.

Första doppet i Medelhavet togs i morse, och det var väldigt varmt i vattnet, men så strömt och fullt av stenar att det inte gick att stå upp. Jag fick bada med mina foppatofflor, det gick inte att gå på stenarna.

Sen var det dags för mötet. Jag träffade mina flygvänner igen och de föreslog att jag skulle försöka byta till deras hotell. Det visade sig att de hade betalat mindre än vad jag betalade, och de hade all-inclusive... Reseledaren förstod att jag var besviken (hon sa inte emot något) och sa att hon skulle ringa mig någon gång efter lunch. Jag vandrade iväg upp mot huvudgatan (samma gata som går utefter hela kusten från Chania) och där var det också helt dött. En liten affär med hyllor som gapade tomma. En taverna. En keramikshop. Det var allt. I affären såg jag detta:

Undrar vilka namn det står på de grekiska Coca Colorna...?

När jag kom ner till strandvägen igen, innan jag lämnade civilisationen, insåg jag att jag nog skulle äta lunch. Egentligen var jag inte riktigt hungrig, men jag hade ingen lust att gå hela vägen tillbaka för att snart vända om igen. Hittade en restaurang (finns 4-5 här, så jag har snart betat av dem) och maten var väl så där. Vinet däremot var gott. Eller rättare sagt... det var torrt så jag blandade det med Sprite, då blev det gott. Kanske lite väl mycket en het dag och mitt på dagen, men jag sov middag gott sen i alla fall.

De ringde från Solresor och meddelade att på måndag klockan 12 kan jag få byta till samma hotell som jag bodde på förra året. Hurra!! Fram tills dess får jag stå ut. Jag åker nog in till Chania i morgon. Bussresan är lång, men jag kan ju lika gärna göra det istället för att gå fram och tillbaka här. Jag skall på utflykt tisdag och torsdag och flyttar alltså på måndag så då blir det bara onsdag kvar (och fredag, vi åker sent på kvällen).

När jag fått samtalet gick jag ner till stranden precis nedanför hotellet. Den var helt öde.

Stenar, stenar och stenar. Och höga vågor. Och strömmar. Denna delen av stranden har inga flaggor så man vet om det är OK att bada, inga solstolar, inga parasoller. Inget folk helt enkelt. För att komma till en mer befolkad strand får man gå bort till där allt annat finns.

Det gula parasollet är någons privata. Den delen av stranden där alla ligger syns inte på bild, så långt bort är den. Öde var det i alla fall.

Och där ligger mitt hotell. Mitt ute i ingenstans.

Dags för middag efter duschen, och en promenad till. Jäklar vad jag har promenerat. Tack och lov så har höften hållit relativt bra i alla fall.

Här åt jag middag, fast det var mörkare ute. Blixten lös upp lite väl mycket.

En enorm portion kycklingfilé och pommes. Orkade 2/3 av kycklingen, 1/3 av salladen och några pommes. Och så ett par melonbitar som man får efter varje mål (oftast). Fast ingen Raki på någon av de restauranger jag varit på här. När jag kommer "hem" på måndag skall jag gå på favvorestaurangen Farmers House och där får man minsann både Raki och melon "on the house" när man ätit klart.

Nu är klockan snart 23 och jag skall ta och sitta här ute en stund till. Jag kollar väl på ett avsnitt NCIS :)

Ha det bra, återkommer nog när jag flyttat. Är lite nyfiken på hur det kommer att bli med internet på Okeanis. Förra året så fanns det EN punkt på altanen som hade internet. Undrar om jag får samma rum... det finns ju inte så många små rum. Annars finns det internet vid poolen, så jag får väl ta med datorn dit och skriva lite. Nu har jag ju en ny dator som har längre batteritid än 10 minuter, det var lite knepigt förra året :)