Veckans resultat blev inte så "illa" som jag befarade igår, -1,6 kg. Har insett att jag måste gå mer än vad jag gjort, så i förrgår tog jag ju en lite längre väg hem. Den vanliga 10 min promenaden tog en dryg halvtimme. Igår på lunchen så tog jag också en längre väg hem, ca 25 minuter och sedan på eftermiddagen samma väg som dagen innan. Om jag gör det och anstränger mig att gå så mycket som möjligt på jobbet så kommer jag upp i bättre siffror på stegräknaren...
Idag är det träning igen, och jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle säga det, men jag ser fram emot det! Inte bara för själva träningens skull, utan för att det är så mycket trevliga människor där som jag pratar med. Coacherna och andra som kämpar, både i min grupp och andra grupper. Alla vet vad det handlar om och det känns att man är bland likasinnade.
Thean frågade mig i en kommentar om jag var lika motiverad som förut, och svaret är definitivt JA. Vid mätningen i morse såg jag att det händer saker, och det syns ju på vågen också. Fast som alltid är jag otålig och vill att det skall gå fortare... Tänk om man kunde fått första veckans resultat varje vecka...
Jag längtar efter den dagen jag känner i kroppen att det händer något. När det känns lättare att gå och hela kroppen känns lättare. Men det dröjer väl ett tag, det är ju fortfarande en fruktansvärt massa kilon kvar. Igår åkte min pappa tillbaka till båten i Portugal (se länk längre ner på vänstersidan till mina föräldrars jorden-runt-segling) och han kommer hem igen i mitten av november. Det skall bli kul att se om han "märker" någon skillnad på 2 månader. Min styvmor Marita åker ner om lite drygt 1 vecka, så det blir samma med henne (de skall flytta båten från Portugal till Marocko). Det är roligt när man träffar folk sällan under en sådan här resa, för då märks det mer. De på jobbet säger att det syns, men de ser mig ju varje dag. Mamma har inte sett mig sedan dag 6 (är idag på dag 36) och jag vet inte när vi ses nästa gång. Hon kommer nog också att se skillnaden nästa gång vi ses. Sånt ser jag fram emot!!
Visst är det kul, när man träffar människor som man inte sett på länge, och man ser deras blickar. En del säger inget, men en blick kan säga mer än tusen ord. Man vet att de ser att man gått ned i vikt. Många grattar och frågar hur man gör, men de som inget säger tror jag bara är avundsjuka. De fixar inte att göra det själva. Grattis till din viktnedgång.
SvaraRaderaFörresten hur lägger man ut bilder på sin blogg, har sett att du gör det, och jag vet inte hur man gör.
Hej mattemaja
SvaraRaderaDu skrev inte vilken blogg "du kommer från" men med lite luskande så hittade jag dig i min länklista. Vi har inte samma typ av blogg, så du får fråga någon som har sin blogg på blogsite istället. Lessen att jag inte kunde hjälpa dig!
Jag har inte mött någon som inte sett mig på "11,5 kg" än, och jag hoppas det dröjer lite till så att det verkligen märks... :)
Jag har visserligen inte träffat dig öga mot öga sedan Dag6, men jag har ju sett på de foton du sänt, att det syns, framför allt i ansiktet. Det gäller ju när du tar kort att du står påsamma ställe och har samma kläder (ett tag i alla fall) Svårt att se skillnaden om längden på dig inte är densamma.
SvaraRaderaHeja på och Kram!!
Va duktig du har varit... jag är på dag två med Cambridgekuren och vet att dag tre är jobbig ( de va då jag gav upp sist) men den här gången tänkte jag unna mej att lyckas.
SvaraRaderaSka bli kul att följa dig i bloggen.
Lycka till!