Lite down...

Godmorgon. Efter gårdagskvällens uttömmande inlägg vaknade jag illamående. Det är så jag reagerar när jag är "down". Idag skulle jag bara vilja stanna hemma och inte visa mig för världen. Familj och kollegor kommer kanske att läsa det jag skrev igår, och det känns svårt. Mamma har ju redan läst det, och syrran "ropade" jag på på Facebook igår, så hon läste också. Men resten... Men det känns ändå väldigt bra att jag skrev det jag skrev. En börda som lyfts från mina axlar. Ett slags befrielse...

Fick redan igår kväll svar från en av psykologerna jag mailade, men det kändes inte rätt. Hon pratade om matdagbok och träningsdagbok och det verkade väldigt fokuserat på vikten. Det är ju inte det jag behöver. Jag behöver terapi för att komma över min ätstörning! Något som jag är väldigt stolt över på denna resa är just att jag klarar själva maten så bra. Alltså de målen jag skall äta; frukost, lunch, middag och 3 mellanmål. Det är ju resten som går åt helvete. Jag VET att jag äter mellan målen och att det är helt galet. Jag är inte blind för det och skulle kunna räkna upp precis hur fel jag äter. Det åtgärdas ju inte genom en matdagbok... Får se vad de andra svarar. Jag har också anmält intresse till en kurs i Kroppsmedvetande, något som mamma tipsade mig om. Det startar tydligen en kurs i det på onsdag (slår mig just att det stod onsdag 4 september... det finns ju inte) mellan 17 och 18.30. Kl 19 på onsdagar börjar våtvästen, och den är jag inte beredd att ge upp nu när jag äntligen har hittat den, men vad jag kunde se så höll de till i Frölunda Kulturhus, där simhallen ligger. Så det hade kunnat funka. Hoppas de svarar idag.

Jag noterade just att jag igår skrev "jag tycker inte om mig själv". Det är också ett framsteg. Förut hade jag skrivit "jag hatar mig själv". Men det gör jag inte. Faktiskt. Jag har mycket som jag är stolt över. Jag har gjort mycket som jag är stolt över. Det var inte alls svårt att erkänna :) Vad som är jobbigt är alla som hela tiden säger hur duktig jag är, när jag inte känner mig duktig. Men ser jag helt krasst på det så har jag varit duktig fastän det inte känns så.

Nu skall jag låta alla mina tankar gro lite, så får vi se vad det blir av det hela. Känns skönt att bollen har kommit i rullning lite.

En annan sak som jag är lite stolt över är att jag nyss tog tag i något som hängt över mig i 2 veckor, ända sedan gamla klasskamraten Robert bestämde sig för att köpa min gamla stationära dator. Att kopiera filer var ju inga problem, så det gjorde jag förra veckan. Men att installera det krångliga programmet GoLive där jag uppdaterar mina föräldrars hemsida har hängt över mig som ett svart moln. Nu är det gjort, och det FUNKAR :) Nu skall jag bara formatera om c-disken och så är den klar för leverans. Slår mig just att jag inte har en blekaste aning om HUR man gör för att formatera om C, har faktiskt aldrig gjort det på någon dator, men mamma är specialist, så jag får fråga henne ikväll. Hon har haft sin beskärda del av datorkrascher och börjat om från början flera gånger.

Apatisk som jag är (var?) så blev det nästan bara korsord för hela slanten igår. Bra sysselsättning när man inte orkar något annat. Såg på andra dagen av Finnkampen på TV, och det var ju vansinnigt spännande på slutet för herrarna, ända fram till sista grenen. Go Sverige!! Herrarna vann, damerna vann, pojkarna vann och flickorna vann. WOW!! Det regnade lite på folket på Ullevi igår också, inte mer än rättvist.

Jag kom i alla fall ut på en lång rask promenad igår, då jag i huvudet skrev det jag sedan skrev på datorn. Skall verkligen försöka komma ut och gå en rask promenad varje kväll som jag inte går på våtväst. Det är ju så skönt! Den rundan igår som jag tog på 70 minuter gick jag på mer än 100 minuter för ett år sedan. Det har hänt massor alltså :) Snitthastigheten igår var 122 steg/minut, och det är verkligen snabbt för mina korta ben. Jag var genomsvett när jag kom in och folk påbylsade med jackor och annat tittade lite konstigt på mig när jag kom bärandes på min jacka med t-shirt bara (och jeans). Jag gillar inte jackor med nylonfoder, man blir så svettig i dem. Finns det inga bra jackor som är regntäta på utsidan som har bomullsfoder? Jag har letat och letat men inte hittat någon.

Jag är inte beredd att ge upp pulvringen än, så idag är jag på't igen. Jag vägde mig i morse och det var inte så illa som jag trodde. Samma som för 1,5 vecka sen. Alltid något. Men jag skall klara detta! Jag vill klara detta! Jag måste klara detta! Älskade syster gnabbades lite med mig på chatten på Facebook igår, när jag sa att jag inte kände mig stark, att jag inte har varit stark... Hon sa att hon snart skulle komma och slå mig med något hårt i huvudet :) Puss på dig syrran!!

Kan förresten meddela att jag invigt sprayflaskan på Smilla, som fått vatten på sig vid 2 anfall av Cornelia igår. Hon smet genast in i förrådet och gömde sig under en pall, jätteliten var hon. Sen försökte hon gå in på ett konstigt ställe i en byrå jag har, och då räckte det att jag visade vattenflaskan så hoppade hon ner... Hon sover på mina ben varje natt, eller delar av natten och ligger lite i soffan och kelar på kvällarna. Jag är dock väldigt noga med att jag hämtar Cornelia varje kväll när jag går och lägger mig så att hon inte känner sig utanför.