Gomorron. Nyss hemkommen från skön simning konstaterar jag att det nu är halvtid på semestern. Känns som om jag har varit ledig i en evighet, men vis av erfarenheten vet jag att del 2 kommer att gå mycket snabbare än del 1. Men jag njuter av min ledighet och får inte mycket vettigt gjort alls.
Igår var inget undantag. I och för sig så fick jag väldigt mycket gjort när jag första halvan av dagen pillade med mina talböcker. Nu är det ordning på torpet! Sen började jag läsa en blogg som jag blev tipsad om av Emma. Totalfastnade. Jättefastnade. Började läsa från början. Spenderade hela eftermiddagen/kvällen med att läsa och kom inte längre än till nyårsafton 2007. Det var 370 inlägg. Konstaterade krasst att jag hade 2.491 inlägg kvar att läsa... Men jag läser på för den är så jäkla bra och roligt skriven. Adressen? http://monasuniversum.blogspot.com
Jag kunde i alla fall sitta ute och läsa igår, för runt lunchtid så kom solen. Kunde till och med byta om till linne och shorts. På kvällen stack jag iväg och handlade lite. Skulle köpa parmesanost och konstaterade att det fanns laktosfria produkter bland mjukostarna också, hade inte tänkt på det innan. Hittade laktosfri cream cheese och tog tillfället i akt att köpa det och kallrökt lax så jag kunde göra mitt favoritpålägg. Man skär laxen i 1 cm stora bitar och blandar med cream cheese, sen skall det stå i kylen och gosa till sig ett par timmar. Mums på knäcke! Mycket protein :) Köpte också väldigt goda belgiska jordgubbar som var mums i yoghurten alldeles nyss.
Som vanligt har jag inga planer idag, men vädret ser OK ut så jag skall försöka ta mig ut någonstans. Vart vet jag inte, den som lever får se.
Idag är det exakt 2 månader sedan jag låg på operationsbordet. Känns som om jag har levt så här hur länge som helst. Mår skitbra! Funderade på en sak när jag skulle gå och lägga mig igår. I mitt "tidigare liv" så brukade jag försöka summera dagen innan jag skulle gå och lägga mig, d.v.s. hur jag hade skött mig matmässigt sett. Körde ett tag med att jag skulle få en guldstjärna i min väggkalender när jag hade skött mig under dagen. Men det blev så tråkigt, för jag fick aldrig eller mycket sällan någon guldstjärna... Men igår konstaterade jag att jag skulle ha fått en guldstjärna varendaste dag de senaste 2 månaderna! Och jag tycker inte ens att jag har ansträngt mig. Det är som om allt sug (eller nästan allt om jag skall vara ärlig) bara har försvunnit. Jag kan gå in i en affär utan att ha ett våldsamt behov av att köpa något onyttigt. Det är väldigt svårt att förklara för någon som aldrig varit "drabbad", detta är en STOR befrielse. Otroligt stor. Tidigare har allt känts hopplöst och jag har varit specialist på att klanka ner på mig själv. Nu går jag varje kväll och lägger mig och är nöjd. OK, jag är ju som ni vet väldigt otålig, men jag är NÖJD. Nöjd och stolt över mig själv. Det är så jäkla skönt med denna känsla, man mår så mycket bättre inombords! Det känns nästan som om jag vill ut och "frälsa världen". Nu vet jag att alla inte får det på samma sätt efter op, vissa kan äta nästan precis som tidigare, men jag är så jäkla tacksam för att jag inte kan det. Det gör allt så himla mycket enklare :) I am HAPPY!!
Om nu bara mina krämpor, eller i alla fall några (höften), kunde ge med sig så att jag kunde motionera mer och få det hela att gå fortare, så vore livet mer perfekt. Men nu är det inte så och då får det väl gå långsammare då. Simningen funkar ju i alla fall, men det kommer inte att funka att simma varenda vardagsmorgon när jag väl börjar jobba. Målet är varannan. Eller rättare sagt 2 vardagar av 5 eftersom simhallen öppnar sent på fredagar. Sen vill jag gärna börja med våtväst också, så då blir det ju ändå i praktiken motion 4 dagar i rad (måndag-torsdag). "Ledigt" på fredag och så simning minst en av dagarna i helgen. Låter det OK?
Ha en skön måndag! Nu skall jag ta och läsa lite mer i Monas blogg :)
Håller med om att den är grym, Monas blog! Bra blandning av allt möjligt vardagligt!
SvaraRaderaKul att du känner dig nöjd, den känslan har jag ju försökt förmedla till dig förut, att du "borde" ha känt dig nöjd när vi gick på XV och därefter, så det är kul att höra att du äntligen nått dit! Det krävs en mental omställning!
Jag blir så glad av att läsa att du mår så bra nu och att du känner så, måste kännas bra att veta att du gjorde rätt :-) KRAM
SvaraRaderaHärligt Lena..helt underbart att få läsa om hur du känner dig...jag glädjer mig tillsammans med dig!
SvaraRaderaEmma: Igår läste jag ännu mer, har kommit till augusti 2009... Puh!
SvaraRaderaJo, jag kände mig nöjd när jag gick på XV och hade gått ner 40 kg, men hela tiden fanns oron där för vad som skulle hända när jag började äta. Nu är det ju för resten av livet.
Jessica: Jag har inte tvekat en endaste sekund, inte ens när jag har mått som sämst när jag dumpat. Skönt att inte ångra sig då det är svårt att ställa till rätta igen!
Kati: Tack! Puss på dig kära svägerska!