måndag 7 februari 2011

Grattis lillasyster!!

Gomorron. Här var det inte så lätt att ta sig ur sängen. Har "lite" träningsvärk minsann... värst är det i ryggen, det gör ju inte saken bättre av att jag sover på magen. Stel som en pinne är jag i alla fall :) Jag är väl lite av en masochist, för jag gillar smärtan, det känns ju att jag inte satt på min bak hela dagen i går och latade mig i alla fall!

Idag säger jag grattis till min älskade lillasyster-yster Åsa. 33 år! Vad gjorde jag när jag var 33 år? Jag hade jobbat på mitt nuvarande jobb i 3 år och i övrigt hände väl inte så mycket. Satt och letade gamla bilder på syrran men hittade bara denna:

Det är jag till vänster med Åsa i knät och till höger scoutkompisen och klasskamraten Viveka med Åsas kompis Elisabeth i knät. En sak slår mig när jag ser denna bilden: jag var ju smal! MEN det var ungefär här som mina föräldrar började tjata på mig om att jag var tjock och diverse bantningsförsök gjordes. Det gick ju åt helvete och resultatet blev att jag gick upp och upp istället... Hur kan man säga att den tjejen på bilden är tjock? Jag skulle vara superlycklig om jag var så smal idag.

Så här ser lillasyster ut idag, eller nja, så här ser hon ut när hon är stylad hos fotografen. Min vackra lillasyster. Puss på dig!!

Hoppas du och Johannes hade det bra i Amsterdam!!

Nu åter till igår och äventyret på gymet. Jag hade alltså bokat tid för gym-förevisning kl 13. Jag åkte hemifrån redan kl 12, för jag skulle ju få ett medlemskort tillverkat åt mig och så tänkte jag att det inte är helt fel om man är uppvärmd. Kortet fick jag inte, de hade inte hunnit lägga in oss alla i datasystemet än. Värmde upp på löpbandet; sprang några minuter men gick mest. Det är väldigt obehagligt att springa, alla mina fettdepåer kommer liksom i självsvängning och det gör ONT. På visningen var vi 3 personer. Vi fick varson lapp där vi kunde skriva upp våra inställningar och vikter på maskinerna som visades. Vi fick testa 11 maskiner, bara en bråkdel av alla som fanns, men det var de som täckte "basic" träning av alla kroppsdelar.

Det tog en timme att gå igenom alla maskiner, och sedan körde vi själva. Frida som visade oss sa att 3 x 10 var bra antal på varje maskin. När jag körde själv så blev det 3 x 10 på benmaskinerna, där känner jag ändå att jag har ganska bra muskler efter allt promenerande. Arm-, mag- och ryggmaskinerna blev det däremot bara 2 x 10. Träningsvärken idag är illa nog ändå... Bättre att öka till 3 x 10 när jag har varit där några gånger. Förresten, hur är det egentligen? Idag har jag ju träningsvärk, och den lär ju vara värre i morgon. När skall jag gå dit igen? Idag? I morgon? På onsdag? Skall man träna igenom träningsvärken eller vänta tills den har gått över? Vad är mest effektivt?

Det var förresten en maskin som jag märkte med en gång att jag får vara lite försiktig med. Den som tränar insidan av överarmen, vad nu den muskeln heter. Man hade i alla fall armarna på en platta som vinklades 45° från kroppen och sedan skulle man lyfta med underarmarna vända uppåt. Den funkade inte så bra med min trasiga armbåge, kände direkt att jag inte kunde göra hela rörelsen. Jag kan ju inte sträcka på vänsterarmen fullt. Lite träningsvärk är ju ingenting, men om jag gör så att jag får ont där så kan jag inte jobba.

På vägen hem var jag inom Maxi och handlade grönsaker, skrattade åt mig själv när jag inte kunde lyfta armarna för att nå det jag skulle... Väl hemma var det inte mycket spunk kvar i mig, jag var så trött... Hade tänkt köra lite på gåbandet igår kväll, men det blev inget av det. Orkade helt enkelt inte och jag hade ju faktiskt gått/sprungit 25 minuter på gymet. Det blev korsord och TV resten av dagen. Inte orkade jag lägga ut något på Tradera heller...

När jag satt där och löste korsord så kom jag på att jag missat min middagstid med ca 45 minuter. Jag har blivit så känslig för att missa mattider sedan operationen, jag fick ett riktigt blodsocker fall. Började skaka och svettas som katten. Inte gjorde det saken bättre att jag först var tvungen att skära sallad (gör en hel skål på en gång) och sedan kyckling också, jag skulle äta kycklingsallad. Oj vad jag skakade med kniven. Tog några bitar kyckling medans jag skar, men skakningarna försvann inte förrän jag ätit upp. Före operationen kunde jag missa mattider med många timmar innan jag fick sådana blodsockerfall, nu handlar det om mindre än en timme.

Ha en bra måndag! Skall bli spännande att se hur jag mår ikväll...

9 kommentarer:

  1. Det är härligt när man känner att det tar :)
    Jag hade väntat med vidare träning någon dag, gå på ditt gåband och stretcha ut idag och imorgon så kan du kanske träna igen på onsdag. Lagom nu i början så du inte övertränar. Musklerna måste återhämta sig mellan varven.
    Heja dig!

    kram

    SvaraRadera
  2. Vad kul Lena att du hittat till "mitt" gym!!! Jag älskar Gymnasium och har väldigt svårt att hitta något som kan ersätta det...

    Vad gäller träningsvärk så är det kroppen som bygger upp musklerna igen för när man tränar så "gör man sönder" muskelfibrerna. Hade jag varit dig så hade jag väntat iaf tills på onsdag men fortsatt med gåbandet för ju mer blodgenomströmmning du får i musklerna desto snabbare brukar träningsvärken ge med sig.

    Den övnignen/maskinen du beskriver tränar axlarna och det finns andra maskiner/vikter som kanske funkar bättre för dig. Maskinparken på Elixia är gigantisk men många är likvärdiga så känn inte att du måste träna på alla maskiner för det är meningslöst! Hör av dig så kanske vi kan få till ett pass tillsammans :-)

    Kram

    SvaraRadera
  3. I den maskinen du nämner så ska man tänka på att sänka axlarna,då det är dem du ska träna i denna maskinen. Om axlarna ej är sänkta så jobbar du med fel muskel, innersidan av armen som du skriver och du kan få ont därav. Be och få en individuell visning på just de maskinerna du tycker känns konstigt på och be om att få ett individuellt program anpassat efter dina svårigheter och krämpor och inte enbart "basic programmet".

    SvaraRadera
  4. Haloj!

    Bra kämpat Lena!!

    Jag blev så glad när jag såg dig skriva ordet spunk... det var längesedan... drog i smilgroparna.

    Ha det bra!

    Kati

    SvaraRadera
  5. Bra kämpat!!! Du är så himla duktig! Jag säger som Soulsister. Kroppen måste återhämta sig mellan varven. Jag brukar köra varannan dag, det funkar för mig.

    Kramen i

    SvaraRadera
  6. 3x10 4x12 3x6 4x8 finns mängder av kombinationer beroende på hur tungt man skall träna och vad man vill ha ut av träningen. Men 3x10 är ett rätt bra mått.
    Sänk vikterna så du klarar 3x10 med nöd och näppe :)

    SvaraRadera
  7. vad läskigt med så kraftiga blodsocker fall :(
    Och grattis till din lillasyster.

    SvaraRadera
  8. Katarina: Jepp :) Så otränade som mina armar är skulle jag nog känna det om jag bara lyfte lite mjölkpaket :) Väntar tills i morron! Kram

    Jenny: Vore kul att ses där någon gång! Onsdag låter bra. Jag hoppar nog över den maskinen ett tag, axlarna klarar sig utan den och framförallt armbågen. Kram

    Norea: När Frida visade oss maskinerna så hon att det var överarmen man tränade med den, i alla fall vad jag minns... mysko. Jag klarar av halva rörelsen, men eftersom min ulnaris-nerv ligger i kläm så klarar jag inte av att sträcka ut armen ordentligt. Det är mycket möjligt att det är axeln man tränar, men just den övningen funkar inte för min armbåge.

    kati: Oj, inspirerade ett helt blogginlägg bara med ordet spunk. Jag har ju min egen tolkning av vad ordet betyder, och för mig betyder det ork. Kram

    Inger: Jag ligger ju inte på latsidan när jag inte går på gymmet, gåbandet funkar perfekt här hemma. Gillar det mycket bättre än gymmets löpband, då jag har storfläkten på. Inga fläktar på gymmets löpband, de hade de på de som fanns på Xtravaganza. Hatar att bli varm i ansiktet, så därför trivs jag bättre hemma med mitt gåband! Kram

    Christer: Man kan inte sänka vikterna mer än till minsta... patetiskt, jag vet, men mina armar ÄR otränade!

    Marie-Louise: Japp, de är riktigt läskiga. Snabbt som attan kommer de också, handlar om minuter.

    SvaraRadera
  9. Vilken fin lillasyster du har! :)

    ..och det där med att få höra att man är tjock, fast man inte är det.
    Jag känner igen det så väl. Jag var nog ganska normal egentligen när jag gick på gymnasiet, men jag varken såg eller trodde det.
    Sen har man gått resten av livet och blivit som man blivit också..

    Min mamma fick höra av sin pappa när hon var liten att hon var en tjockis, hon har ALLTID kämpat med sin vikt hela livet bara för det. Jag såg bilder på henne som ung och hon var INTE tjock nånstans. JAG var större vid samma ålder än hon var.. när hon gifte sig var hon jättefin och jag skulle aldrig kunnat ha hennes bröllopsklänning.
    När JAG gifte mig fick jag åka till en specialbutik och köpa klänning. Jag var nog som störst just den tiden...

    Det är så tragiskt att man lägger sina grunder som barn och ungdom pga vad andra säger till en.

    SvaraRadera