Om att inte duga (för sig själv)

Gomorron. Idag klev jag ner i poolen lite senare än vanligt, klockan var 6.30 när jag vaknade (och poolen öppnade)... Men jag var i alla fall där 7.20 :) Skönt var det i alla fall, och ännu tommare än vanligt, eftersom alla som hänger på låset 6.30 var klara när jag kom.

Igår var vädret mysko. Ena minuten vräkte regnet ner och andra minuten så var det soligt. Flera gånger under dagen så tänkte jag att jag måste ut och gå, men så kom regnet och jag stannade inne. Funderade en del på det där med att aldrig duga i sina egna ögon. Här satt jag alltså, på min semester när det OK att "göra ingenting", och klankade ner på mig själv för att jag inte gick ut och gick. Jag hade totalt förträngt att jag redan varit iväg och simmat nästan en timme på morgonen. Varför duger ingenting som jag gör för mig själv? Varför måste jag hela tiden göra mer? Varför blir jag så besviken på mig själv när jag inte gör det?

Jag vet att mycket av detta hänger ihop med hur jag hade det när jag var liten. Som jag minns det (min sanning alltså), så fick jag väldigt mycket negativ kritik. Väldigt mycket "det där kan du göra bättre". Sällan positiv kritik. Nu när jag bor själv (vilket jag har gjort de senaste 25 åren) så ger jag mig själv den negativa kritiken istället. Så jävla dumt rent ut sagt! Varför inte klappa mig själv på huvudet för att jag redan har motionerat? Jag blir så trött på mig själv. Det går åt så himla mycket negativ energi till att hela tiden vara missnöjd med mig själv. Varför inte vara glad för det jag har gjort/kan göra istället för det som inte funkar så bra eller som jag inte kan göra? Jag HAR gått ner en massa kilon. Jag KAN simma och promenera långt. Skit i att jag har massa mer kilon att gå ner och att jag inte kan göra massa styrkepass eller andra pass på gymmet. Skit i vad alla andra kan göra/har gjort. Se vad JAG KAN göra och vad JAG HAR gjort. Basta!! Grrr... måste sluta tänka så skevt! Det hjälper att skriva ner det, jag "ser" det på ett annat sätt då.

Nog om detta.

Kolla vad jag hade för kvällsnöje igår:

Jag skalade ett halvt kilo (!) vitlök. Det tog inte 5 minuter precis, det tog gott och väl en timme om inte mer.

Sen körde jag dem i matberedaren och det blev så här fint. Tidigare köpte jag ju alltid Druvans krossade vitlök, men nu har de slutat sälja den. Jag tycker om att ha vitlök tillgängligt, och eftersom jag lagar mat mer sällan (gör ju storkok) så håller vitlöken inte mellan omgångarna. Så nu har jag fryst ner massa vitlök i stora plattor, så jag bryter bara av så mycket jag behöver. Smart va?

4 dagar kvar på semestern. Börjar kännas nu. Jag längtar faktiskt tillbaka till jobbet. Jag vet att jag är knepig :) Ganska skönt att jag har den känslan trots att jag har en veckas kortare semester än jag brukar ha, trodde att den kanske skulle utebli.

Får se om jag gör något idag. Kanske, kanske inte. Simmat har jag i alla fall gjort, skall försöka att inte få dåligt samvete om jag inte gör något annat. I alla fall försöka...

Trevlig tisdag!