Rivstart, vecka 4

Gomorron. Så var det måndag igen. Undrar hur det går med min axel idag, jag har knappt haft ont alls i helgen. Får jag ont under dagen så skall jag ringa till doktorn och säga det, min kur med antiinflamatorisk medicin är nu över sedan igår. Sen skall jag också kontakta den sjukgymnasten jag gick till för ett par år sedan, och se om hon kan skicka över programmet jag körde där. Det har försvunnit här hemma... Nu vill jag bli bra. Punkt slut. Jag vill kunna simma och träna. Visst, det är jättekul att promenera, men inte varje dag. Det är bara på helgerna jag känner att jag har tid med det, och att gå i Änggårdsbergen när det blivit mörkt är inget jag vill göra.

Det är väl lika bra att jag får det överstökat. Resultatet för vecka 4 i Rivstarten är... Nada. Noll. Fan också! Hade jag kunnat ge upp så hade jag gjort det för länge sedan! Jag är ju världsbäst på att hålla vikten, men kunde jag inte ha blivit det om 20-25 kg istället??? Fattar inte varför jag trodde att jag skulle kunna få några resultat att redovisa, varför jag överhuvudtaget gick med i denna Rivstart. Och sedan var jag ju "tvungen" att sätta ett mål också, och det målet kommer jag att missa med hästlängder. Det får mig inte heller att må så där jäkla mycket bättre. Tittade just på min gamla ticker, och ser att om ganska exakt 1 månad, så är det 1 år sedan jag såg denna vikten jag har nu första gången. Jag har alltså stått stilla i 1 år. Hurra. NOT. Snacka om att slösa bort sitt liv. Patetiskt. Pinsamt. Nä, nu orkar jag inte tjata om detta längre. Nu till något roligare.

Igår var jag ute på en "liten" promenad. Tack vare RunKeeper så blev den mycket längre än vad jag hade tänkt mig. Jag är lättlurad :) 11,86 km på 2 h 49 min. Jag har inte stegräknaren här men det blev någonting på 17.000 steg i alla fall. Det var inte planmark jag gick på heller, utan 210 m skillnad var det. Kändes gött i benen när jag kom hem. Jag gick i alla fall igenom Änggårdsbergen och ut i Änggården, sen bort till Linnégatan där jag åt middag på Subway. Jag ber dem alltid ta bort ALLT det mjuka i brödet så det bara är skalet kvar (lärde mig det när jag såg på Biggest Loser America) och så extra grönsaker. Mums. Det var den enda pausen jag tog (förutom att jag fyllde på min vattenflaska på ett café) innan jag gick hem igen. Då gick jag in genom Botaniskas grindar och så hemåt. Inte den vanliga vägen, utan genom skogen, borta från de stora stigarna. Det var lite mysigt, men det började bli mörkt så jag var glad när jag kom ut på andra sidan. Jag tog lite kort med mobilen, några är mindre bra...

Ibland hade det varit bra med gummistövlar...

Mina vänner änderna var kvar i Axlemosse.

Nu är jag på väg hem igen, har precis kommit in i Botaniska. Många vackra blommor fortfarande, detta är Dahlia.

Fint krattade gångar med vackra buskar och plantor.

Ett lusthus, och Sahlgrenska sjukhuset i bakgrunden.

Strax innan man lämnar Botaniska finns denna damm med ett härligt vattenfall i bakgrunden.

Vackert rött träd.

När jag kom hem var jag så där gott trött i hela kroppen, det kändes som om varenda muskel behövde semester. Härlig känsla!

20-22 december förra året spelade jag in Morden i Sandhamn på min digitalbox. Igår såg jag dem :) Bättre sent än aldrig. Min box börjar ge sig, den är välanvänd och håller nog inte hur länge som helst. Bäst att se på det jag har spelat in. Det går inte att få ut programmen ur boxen, så det gäller att passa på innan den går sönder.

Jag hoppas verkligen jag kan träna något denna veckan. Om en vecka börjar etapp 2 i vårens stegtävling, och jag vill vara med och slåss med de andra. Täten har jag ingen chans att ta, där har jag galna kollegor som huserar, men jag behöver ju inte vara med och slåss om sista platsen, som i våras... Då jobbade jag ju dygnet runt och hade inte tid att gå.

Ha en bra måndag!