Så det kan bli...

Gomorron. Fredag. Härligt. Inte en enda plan inför helgen. Det får bli som det blir helt enkelt. Gillar sådan helger allra bäst.

Jag var som sagt iväg på provtagning igår morse. Bad om ett möte med "min" läkare när resultaten kom in, skall se om han kan remittera mig till en dietist. Den alltid lika trevliga labbsköterskan L skulle sticka mig och sno mig på 6 provrör med blod, men det gick inte så bra igår. I vanliga fall sticker hon alltid på ovansidan av höger hand, men där fick hon bara ett halvt rör igår. Då stack hon mitt emellan armbågsvecket och armbågen och fick resten. MEN hon stack nog lite galet för blåmärket och bulan som blev resultatet var/är inte vackra. Hon skämdes lite efteråt... Det är fortfarande en hård knöl under det stora blåmärket, så något gick sönder.

Tillbaka på jobbet och lindade in halsen i en halsduk för att hålla den varm. Jag blev spändare och spändare i halsen/axeln och till slut stod jag inte ut längre. Ringde till sjukförsäkringsbolaget vi har via jobbet och fick tid hos en av klinikerna på Carlanderska redan igår eftermiddag. När jag kom dit var läkaren försenad så jag fick vänta 45 minuter efter det skulle varit min tid. Han klämde och petade och konstaterade en stor inflammation i någon muskel jag har glömt namnet på. Eller muskelfäste... kommer inte ihåg. I vilket fall som helst var det något som satt så djupt och var så utbrett att det inte skulle hjälpa med en cortisonspruta.

Han tyckte att det enda jag kunde göra var att fortsätta med diklofenak-kuren, men det fanns en annan typ av tablett med samma verksamma ämne som var mer skonsam mot magen. Fick den utskriven och skall nu ta den 3 ggr om dagen i 10 dagar. Under den tiden har jag träningsförbud :( Simning skall jag hålla upp med i minst en vecka, träning på gymmet i 10-14 dagar. Funderade på hur många av mina maskiner på gymmet som inte alls inbegriper något med armarna/axlarna och kom fram till att det var 2-3 stycken... ingen idé att gå dit alltså. Promenader får det bli! Ute och inne på löpbandet.

Detta är så typiskt mig. Jag är verkligen en allt-eller-inget-typ. När jag väl börjar träna ordentligt så tar jag i för mycket. Han sa att sen när jag börjar igen kanske jag inte skall ta i så hårt? Jag behöver inte ta de allra tyngsta vikterna, det blir nog bra träning ändå. Jag behöver inte hålla på tills jag är supertrött. Allt är bättre än ingenting, men man kan göra det lagom...

I och med denna lilla utflykt så missade jag mamma och hennes hund Pixie som var i mina trakter. De var på Västra Djursjukhuset alldeles i närheten, för Pixie äter inte så bra. Det är inte alls bra eftersom hon är gravid och skall ha små valpar runt den 25 september. Men veterinären tyckte att allt såg bra ut, och så passade de på att röntga henne och fick reda på att det var 2 små som låg där inne, som yin och yang. Mamma planerar att behålla en valp och sälja en. Mamma har gjort om sin blogg till Pixies, ifall ni vill läsa mer om det som händer.

Ha en bra fredag!!