Idag ringer läkaren!

Gomorron. Sitter och tittar igenom korten jag tog med mobilen igår på släktkalaset, och konstaterar återigen att vi är Löjliga familjen. Ett fåtal kort var OK, på alla andra görs miner och vi ser inte kloka ut. Flera bilder på mig, min syster och min svägerska när vi gör "duck lips" och annat trams. Endast svägerskans pappa blev riktigt bra på bild.

Trevligt hade vi det i alla fall och som vanligt bjöd svägerskan på god mat. Det var grillade kycklingfiléer, couscous med ugnsrostade grönsaker, en delikat grönsallad och 2 olika såser. Mycket gott. Jag hade inte ätit couscous sedan operationen och trodde att jag skulle få ont i magen av det, som jag får av vitt ris, men icke. Mycket gott och jag fick med mig en stor låda med couscous hem. Jag skall frysa in det i portioner så att jag kan äta det med t.ex. kycklingfilé. Mycket gott med ugnsrostade grönsaker i, jag har bara ätit det "naturellt" och kan då säga att jag inte var så imponerad.

Som vanligt på släktkalas tjötades det massor. Vi har t.ex. bestämt att syrran med familj, brorsan med familj och jag (med Cornelia) skall åka till Ellös och fira påsk med hela klanen däruppe. Vi skall sova över och ha det trevligt i 2 dagar. Sen fick jag reda på att mina föräldrar tänker bege sig ut och segla igen vid midsommar och då vara borta 3 månader. Färden går söderut och de kommer att lämna båten någonstans i Medelhavet inför nästa säsong.

Vi Skypade också med Rebecca (min brorsdotter) i England, och det var kul. Jag har inte "sett" henne sen förra sommaren då hon var hemma.

Idag efter jobbet skall läkaren ringa. Jag pratade med mina föräldrar (läkare och sjuksköterska) om detta i bilen på väg till Borås igår. OM det är så att det är trokanterit och jag då inte kan räkna med att bli bättre, så har jag BESTÄMT mig för att jag får acceptera det. Jag får vara glad när jag är mer eller mindre smärtfri (helt smärtfri i höften har jag bara varit de 2 ggr jag har fått cortisonspruta under de senaste 3 åren), och njuta av promenader när det går. Jag måste försöka att inte lägga så mycket negativ energi på att tycka illa om min kropp som sviker mig och vara så förbannat frustrerad och besviken som jag varit den senaste tiden. Gilla läget helt enkelt, och göra det bästa av situationen. Men jag hoppas verkligen att han säger att något går att göra åt saken. Så håll tummarna!

Efter det samtalet så blir det gym och simning. Det blev ju alldeles för lite av den varan i helgen, men så blir det ibland. Ha en bra måndag!