tisdag 29 maj 2012

Å så kom regnet...

Gomorron. Gick upp med tanken på att åka och morronsimma, men la ner det när jag tittade ut genom fönstret. Regn och bara 9°C... Nä det får bli någon annan dag. Visst är det skönt med lite regn när det varit så varmt, men det behöver ju inte bli så kallt som 9°C ju... Var kan man protestera?

Igår morse gjorde jag ett experiment. Förra veckan testade jag nämligen att göra Dukan-plättar/pannkakor med 2 hela ägg, och det verkade som om jag tålde äggulan ganska bra. Lite illamående, men det kan man ju stå ut med. Så när jag skulle laga frukost igår tänkte jag att jag skulle göra min havreklipannkaka såsom den egentligen skall göras (1 ägg, 2 msk havrekli (om man är i fas 2) och 1,5 msk kvarg/kesella. Oj vilken skillnad det blev! Helt annan konsistens, smeten rann ut i pannan och pannkakan blev mycket större. Tur jag stekte i en liten panna. Och OJ vad mätt jag blev på den! Äter ju dessutom en liten skål yoghurt med linfrön och så tar jag min Inolaxol i den också. Nu orkade jag inte yoghurten, men jag måste ju ha i mig den, så den fick följa med till jobbet. Åt den direkt när jag kom dit.

Lite illamående blev jag, så jag tror jag skall ta och hålla mig ifrån att äta hela ägg varje dag. Kan ju göra det någon gång ibland när jag vill ha lite variation...

Jag hade med mig "dramaten" till jobbet efter lunch, för jag behövde gå till veterinären och köpa dyr mat till min sambo...  Är förundrad (och tacksam) över att hon gillar de 2 sorterna av special-klet-mat hon får och den enda sorten av special-torrfoder hon får. Om hon inte hade gillat dem så hade det varit illa... Hade jag fortsatt ge henne vanlig mat efter Nellie (hennes dotter) avlivades i akut njursvikt sommaren 2009 så hade hon nog inte levt idag. Jag tog prover på Cornelia när Nellie dog, och då var hennes njurvärden förhöjda. Dessa åren av svindyr specialmat har faktiskt sänkt hennes värden. De är fortfarande förhöjda, men mindre än tidigare. Så det får det vara värt, så länge jag får ha min älskade tjötmoster till katt hos mig. Hon fyller 18 i november, så jag vet att det inte är för evigt...

På tal om Nellie... måste bara lägga upp min favvobild på dem båda. Så här låg de jämt. Nära nära varandra.



Satte igång Runkeeper när jag gick från jobbet, men glömde pausa inne hos veterinären och inne på Maxi. Ser ut som om jag har gått stora omvägar, men det är GPS:en som får tokspel när man är inomhus :)

Insåg just att vi är lediga nästa onsdag, så skönt! 6:e juni är det då. Gott med ledigt mitt i veckan :)

Ha en bra tisdag i regn och kyla. Inte är det muntert att kolla på 2-veckors-prognosen... Hoppas det hinner ändra sig!

5 kommentarer:

  1. Det är allt lite spännande det där med vad som händer med kroppen efter en sån där operation. Själv tror jag typ att de inte ens finns någon botten i mig! Jag är aldrig mätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är också ofta hungrig, men nu med Dukan gör det ingenting. Man får äta av det som är tillåtet, utan att tänka på mängderna på mer än ett par livsmedel. Men jag har lärt mig ungefär hur mycket jag behöver äta, och försöker hålla mig till det.

      Radera
  2. Åh, så himla vackra ihop.. så goa..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi saknar våran Nellie... Snart 3 år sedan hon dog. Nästa gång, när min goa Cornelia inte finns längre, så blir det två igen. Det är härligt att se vilken glädje de har av varandra.

      Radera
    2. Ja de mår nog definitivt bättre av att vara två.
      Vi hade en Sixten innan. Han och Sylvester var som bröder, då tog verkligen han om varandra, men så blev han sjuk och vi fick ta bort honom två dagar innan vår son föddes.

      Tyvärr kom väl Sylvester lite i kläm där då, med en nyfödd bebis istället för en "brorsa".. men idag är sonen och Sylle bästa kompisar istället, även om en kattkompis inte kan ersättas av en fyraåring.

      Nåja.. babbel babbel.. *haha*

      Radera