lördag 21 juli 2012

Uppe med tuppen... eller med katten...

Gomorron. Igår stängde jag av alarmet på mobilen så det inte ringer på semestern, men hittade inte hur man stänger av Cornelia... 5.08 i morse tyckte hon var en bra tid att väcka matte. Inte alls snällt.

Nu är det i alla fall semester. Härligt! Trots att jag hade mycket att göra hela dagen så släpade den sig fram, givetvis. Men jag fick gjort allt jag skulle och klockan vara bara 10 minuter sen när jag kom ifrån jobbet. Jag hade moppen med mig på morgonen och åkte bort till Delikatesshörnan på lunchen. Det blev en delikat skaldjurssallad för att fira dagen, fast utan den väldigt goda vitlöksdressingen och bröd så klart. 1 kg frysta räkor införskaffades också, och nu tinar en del av det i kylen till ikväll. Då skall jag fira semester :)

Vädret var ganska soligt, men väldigt blåsigt, men jag kunde sitta lite på altanen när jag kom hem i alla fall. Undrar om/när sommaren kommer? Jag har ju tänkt att jag skulle spendera en del av den på min altan... Ha, det lär väl knappast bli så. Nu är i alla fall sånt där vindskydd införskaffat, i torsdags sålde de 6 m grå-vitt-randigt på Lidl för 90 kr. Brukar kosta betydligt mer. Jag har inte fått det än, då kollegan H köpte det åt mig, men hon börjar jobba igen på måndag så då går jag till jobbet och hämtar det. Fast det blir ju mest insynsskydd, för jag sitter ju högre än staketet...

Vågen tog ett miniskutt idag på 2 hg. Är så förtvivlat trött på att kämpa... Igår hade jag en liten kris eller vad man skall kalla det, blev bara så fruktansvärt ledsen över detta. Men tjejerna i Facebookgruppen peppade och stöttade, det kändes jättebra. Så fort viktminskningen stannar upp eller jag går upp, så känner jag mig så fruktansvärt värdelös. Oj vad det sitter djupt. Jag har väldigt höga krav på mig själv, jag är så van vid att hela tiden få höra att jag kan bättre. Nu för tiden är det jag själv som säger det till mig och jag lyssnar inte när jag säger att jag gör så gott jag kan. Jag vet ju att jag inte kan göra något annorlunda nu, och jag vet ju också att det är just precis så här som min kropp funkar. Men jag lyssnar inte utan känner mig så jävla kass när inget händer. Samma visa varje gång, när skall jag lära mig? Och när skall jag sluta jämföra mig med andra? När jag gör det är jag alltid den som det går långsammast för. Jag blir lika ledsen och besviken varje gång, så visst vore det bättre att sluta upp med det? Det är väldigt stor skillnad mellan tanke och handling... jag vet väldigt mycket men är inte speciellt smart när det gäller att känna...

Dagen ligger öppen helt utan planer. Under helgen skall jag göra ett storkok av tunna pannkakor, det är nog allt. De tunna pannkakorna (recept finns på Dukan-fliken ovan) är fullt tillåtna om jag inte äter mer än 5 per dag. Just nu är jag väldigt förtjust i ett mellanmål med en liten pannkaka, ett tunt lager vitlökskvarg, 1-2 skivor kalkon, en halv skivad tomat (om det är grönsaksdag), hackad röd lök och 30 g Västan 5 %. In i mikron.


Nu sover Cornelia i mitt knä. Hon kommer att sova hela dagen. Typiskt. Jag är vaken och supertrött...

Ha en bra lördag!

8 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig i både att få en svacka när vågen inte är snäll OCH att jämföra sig med andra. Det gör jag HEEELA tiden. Det tar både på krafterna och dränerar en på energi. Men som du säger ligger det djupt rotat....o då får det också ta tid att ändra beteende, bryta gamla mönster och bli "normal".

    Hejjar på dig älskade vän, du kommer nå målet. En dag i sänder så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det går åt alldeles för mycket negativ energi till att klanka ner på sig själv... Normal tror jag aldrig att jag kommer att bli :) Kram

      Radera
  2. Oh, va sugen jag blev på räkor nu! Men vilket underbart sätt att fira början på semestern! Håller med ovanstående Soulsister som skriver angående att jämföra sig med andra...jag är expert på det. Tyvärr, det tar sådan energi. Är det något vi tjejer lärt oss sedan barnsben? Känns som om det ibland är "lättare" att vara kille, de verkar liksom bara bry sig om sin egen krpp inte andras...hm..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om vi lär oss det sen barnsben, men jag i alla fall kommer från ett hem där negativ kritik var väldigt mycket vanligare än positiv kritik. Nu ger jag mig själv den negativa kritiken... korkat, jag vet!!

      Radera
  3. Fint fint! Du är väldigt duktig i din viktjakt!

    Har bara en enkel fråga;

    Du är ju nu rätt när din målvikt, vad händer när du är där? Vad är det som kommer att göra dig lycklig när du är så smal som du vill bli?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar. Se svaret på din fråga i dagens blogginlägg!

      Radera
  4. .... Paddan låste sig men så här skrev jag:

    Bra att du njöt och unnade dig lite vitt vin till räkorna och firade din semester, det har du förtjänat många gånger om. Varför ska man inte få fira med lite extra gott att äta fast man är på diet? Och ska man aldrig få äta någonting gott för att man än gång varit överviktig?

    Du har varit så strikt och noga hela tiden, du är en stor inspirationskälla för oss andra.

    Jag gjorde dina pannkakor i går och fyllde dem med tacofärs som blev till crêpes, jag hade ingen lämplig ost hemma så de blev inte gratinerade, men jättegoda.


    Önskar dig en skön semester.

    Kram Flisan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men den första kommentaren kom ju med... Mysko.

      Ja, jag håller med dig. Man måste leva någon gång också. Annars tror jag faktiskt att risken är ganska stor att man sen, när man "får", tar i så hårt med att äta/dricka det man inte ätit/druckit på länge att det går åt skogen...

      Tack för att du säger att jag är en inspirationskälla, det värmer verkligen!!

      Tacofärs är väldigt smart att ha i små portionsförpackningar i frysen och så pannkakorna då förståss.. Lite röd lök och kvarg och/eller ost är inte fel. Mums. Skall steka en stor laddning idag.

      Kram

      Radera