Ett bra samtal

Gomorron. Bara en dag med väckarklockan kvar nu. Sen kommer SEXTON dagar utan väckarklocka. Helt ofattbart. Jag kan i alla fall meddela att jag fortfarande sover bra på medicinen jag fick, och att 15 mg verkar vara "min" dos. I natt har jag inte vaknat en enda gång, trots att jag vaknade helt genomsvett. Jag gör det ibland, men då brukar det höra ihop med en väldigt orolig natt där jag vaknar flera gånger.

De ringde från moppeverkstan igår och sa att moppen var klar. 765 kr kostade det (500 kr var för transport när den inte startade). Tändstiftet var helt paj, och så var det väl en ispropp i förgasaren. Nu har jag k-sprit i och det skall förhoppningsvis inte hända igen. Så istället för att ta ledigt 40 minuter för att åka till psykologen med buss så tog jag ledigt 1 h och åkte och hämtade moppen och sen moppade jag till stan.

Samtalet igår, årets sista, var ett mycket bra samtal. Förra gången virrade jag bara och fick mycket sagt, men inte ett skit av det var vettigt. Det blir så ibland. Igår däremot var det en helt annan känsla. Det handlar om känslor. Jag har gått där i ett år nu och inte visat känslor en enda gång (typ gråtit). Kan inte. Det är så djupt begravet och jag har kastat bort nyckeln. Det är som om jag har en hud som är supertjock och hela livet bara rinner förbi utan att något tränger ner under huden. Så här har det varit så länge jag kan minnas, så jag låste in mina känslor när jag var riktigt liten. Den stora frågan är nu vad jag skall göra för att "hitta nyckeln". Nu är det i alla fall ledigt därifrån i några veckor, vi börjar igen torsdagen vecka 2.

När jag skulle moppa hem så var det svinkallt! Jag var som en ispinne när jag kom hem, och ändå stod termometern bara på -1°C. Då var det väldigt skönt att ta på mig fårskinnstofflor, fleecemorronrock och min goa elektriska axelvärmare och krypa ner under fleecefilten i soffan.

Ha en bra torsdag. Drick inte för mycket glögg :)